Vilken är frågan? Vilket är svaret?

Som jag här tidigare har konstaterat så är det frågan eller frågorna som avgör vilken metod och vilket material man använder samt kanske vilken tidigare forskning man ska utgå ifrån (om det är frågan som kommer först, annars kanske frågan uppkommer ur läsning av den tidigare forskningen). Och som jag också tidigare konstaterat kan själva frågan inte vara vetenskaplig eller ej (utan det är svaret). Däremot kan frågan så klart vara bättre eller sämre.

Att formulera en fråga som går att besvara är inte alltid helt lätt. Det kan till exempel vara så att den fråga som man ställer inte går att besvara direkt utan att man är tvungen att besvara delvis andra frågor för att försöka besvara den ursprungliga frågan.
Ett exempel skulle kunna vara: ”Hur många glaskulor finns det i burken?”
Om man inte får öppna locket, hälla ut kulorna och räkna dem så kunde man försöka sig på att besvara frågan genom att mäta burkens utvändiga volym, att försöka mäta eller approximera tjockleken på burkens vägg samt försöka mäta eller approximera kulornas storlek samt ta hänsyn till utrymmet mellan kulorna. Med lite kreativ matematik skulle man säkert kunna komma fram till ett riktigt bra svar. Men man har dock inte besvarat den ursprungliga frågan utan istället genom ett antal olika antaganden och beräkningar besvarat ersättningsfrågan: ”Givet våra antaganden och beräkningar, hur många kulor borde det finnas i burken.”

Samma princip gäller självfallet en hel del andra områden. Vi försöker besvara frågan om risken för att råka ut för hälsoproblem med hjälp av mått på blodtryck, midjemått mm. Vi försöker besvara frågan om konsekvenserna av en strukturomvandling inom pappersindustrin med jämförelser av liknande händelser i andra tider, på andra platser eller inom andra branscher. Etc.

Att utgå från en frågeställning och sedan försöka besvara denna genom att besvara andra frågor är på inget sätt fel. Dessutom är det i många fall helt nödvändigt när inte den ursprungliga frågan kan besvaras direkt. Men det man inte får glömma bort är att redogöra för detta i den skriftliga framställningen. Självklart ska det framgå vilken fråga man faktiskt (försöker) besvara och hur detta i förekommande fall står i relation till den fråga man egentligen vill besvara.

Lika viktigt är det att konstatera hur väl den fråga som avses att besvaras (den ursprungliga- eller ersättningsfrågan) faktiskt besvaras. Även om man är tydlig med vilken fråga som ska besvaras så är det ju inte självskrivet att denna faktiskt också besvaras. Hur svår frågan är att besvara skiljer sig troligen mellan olika ämnen. Kanske kan man generalisera och påstå att ju färre variabler som går att kontrollera eller bortse ifrån desto större risk finns det att de resultat man kommer fram till är otillförlitliga. Ett exempel på detta kan vara alla de undersökningar vilka påstår sig visa att det ena eller det andra ”orsakar cancer”, där det finns både en och två anledningar till att misstänka att försöket att besvara frågan inte är helt lyckat.

I vilken mån frågan besvaras måste så klart framgå. Har man besvarat frågan? Och om inte; i vilka avseenden är frågan inte besvarad? Vad berodde detta på? Och vilka slutsatser kan vi egentligen dra av de svar vi har?

Att uppmärksamma relationen mellan fråga och svar är i grunden en uppgift för författare till undersökningen. Men även läsaren måste ha denna problemställning i huvudet. Inte minst gäller detta för journalister eller andra som planerar att vidarebefordra det som står i undersökningen till en bredare publik.
Jag tror inte att jag hittar på eller överdriver om jag säger att det finns en och annan undersökning ”där ute” i vilka det inte klart framgår vilken fråga det är man faktiskt försöker besvara eller i vilken mån man faktiskt lyckats besvara frågan och vilka slutsatser man därmed kan dra.

I korthet
Vilken fråga vill vi försöka besvara? Kan denna fråga besvaras direkt eller måste vi ställa andra frågor till materialet för att på så sätt försöka besvara den ursprungliga frågan? Är dess ersättningsfrågor i sådana fall goda ersättare eller får vi genom dessa inte alls egentligen svar på den ursprungliga frågan?
Hur står svaret i relation till frågan? Är frågan besvarad? I vilken utsträckning? På ett bra sätt? Återstår det frågor att besvara innan den ursprungliga frågan kan anses besvarad? Vilka slutsatser kan vi dra på grundval av våra svar?