Är det säkert radio

Nytt avnitt av Är det säkert radio ute nu!
Nr 11 om Sociala innovationer, målstyrning och värderingar

https://soundcloud.com/user-973136045/nr-11-sociala-innovationer-malstyrning-och-varderingar

Sociala innovationer får inte samma uppmärksamhet som tekniska men de förtjänar inte denna plats i skuggan! Vi lyfter fram några sociala innovationer utifrån boken "Huwaharas dass - och andra lösningar på stora samhällsproblem" av Stefan Fölster och Fabian Wallen. Vi diskuterar även kopplingen mellan sociala innovationer, målstyrning av innovationer och annan verksamhet och att dessa alltid har en grund i värderingar - så väl tekniska som sociala. Dessa värderingar bör alltid noteras och ofta också uppmärksammas och kanske också omprövas eller ifrågasättas.

Sanningen som term och begrepp - igen

Diskussionen mellan mig och Eddy Nehls, som driver flyktlinjer, fortsätter. Här följer mitt senaste svar. I dagsläget vet jag inte om Eddy kommer att publicera det på sin blogg, eftersom jag nyss skickade det till honom.

Uppdatering 2017-08-31:
Eddy har svarat via ett inlägg på sin blogg. Han har publicerat min text i sin helhet kommentarerna och i själva inlägget citerar han bitar och bemöter dessa.
Vi har nu officiellt avslutat denna debatt.
Här hittas hans svar:

http://flyktlinjer.blogspot.se/2017/08/samtalet-om-sanningen-fortsatter.html

Hej Eddy

Tack för ditt senaste inlägg i vårt samtal!
Det gjorde mig glad för att jag tror att jag nu klarare förstår hur du tänker samt uppriktigt förvånad och perplex av hur du tolkar det jag skriver och hur du argumenterar. Att du i mina ögon tolkat mig i det närmast tvärt om mot vad jag menar manar dock till eftertanke och visar på hur svårt det är att uttrycka sig så att mottagaren tolkar texten på samma sätt som avsetts.  

Vi börjar i det som gör mig förvånad och perplex

Du säger:

”Jag säger absolut inte att du faller i den postmoderna, sanningsrelativistiska fällan men det finns en uppenbar risk, om man ser på sanning som något flytande och godtyckligt. […] En del av postmodernismens företrädare, men framförallt belackarna, uppfattar sanningen på just det sätt som du här ger uttryck för: Som något godtyckligt, i betydelsen föränderligt, socialt upprätthållet och avhängigt samhällets maktordningar. Postmodernisterna menar att sanning ÄR godtyckligt och att det inte existerar något annat än språk och språklig förändring. Det menar inte jag (jag tror heller inte att du menar det Jesper).” (min understrykning)

Om jag läser dig rätt här så menar du att jag:

a)      riskerar att falla i den postmodernistiska, sanningsrelativistiska fällan,

b)      ger uttryck för att jag uppfattar sanningen som något godtyckligt/föränderligt, socialt upprätthållet och avhängigt samhällets maktordningar, samt

c)       att jag troligen inte menar att det bara är språk och språklig förändring som existerar.

Denna din tolkning av vad jag skriver gör mig uppriktigt förvånad.
För att börja svara bakifrån så har du helt rätt i att jag inte menar att det bara existerar språk och språklig förändring. Tvärt om så menar jag att världen är materiell och har en objektiv, av oss oberoende existens samt att vi kan nå kunskap om denna. Att detta är min utgångspunkt trodde jag framgick i och med mina exempel (med bland annat godiset i garderoben) samt mitt framhävande av att jag anser att termen ”sanning” bör beteckna begreppet ”en beskrivning på relationen mellan ett uttalande och ett faktum där uttalandet korrekt återspeglar detta faktum” – det vill säga att det vi påstår om världen också är så som världen är. Jag uppfattar alltså inte sanningen som något godtyckligt/föränderligt, socialt upprätthållet och avhängigt samhällets maktordningar. Utan jag uppfattar sanningen som ”korrekt tolkning av sakernas tillstånd”.
Att jag skulle riskera att falla i någon sanningsrelativistisk fälla ser jag därför som uteslutet och för mig var detta en underförstådd utgångspunkt. Givet denna utgångspunkt framstår det alltså som underligt att du tolkat mig på detta sätt. Men eftersom du ändå gjort det har jag uppenbarligen inte lyckats uttrycka mig klart nog tidigare. Men med det ovan sagda hoppas att jag nu har gjort det.

Om jag ska våga mig på en gissning om varför du tolka mig som du gör så gissar jag att du tolkar mitt uttalande om att det är vi själva som väljer vilken betydelse ordet sanning ska ha som att detta riskerar att bli en sanningsrelativistisk ståndpunkt.

Jag menar fortfarande att det är vi som väljer termer för våra begrepp och när jag har diskuterat term och begrepp i detta vårt samtal så har jag i första hand gjort det på en språklig nivå. Jag har försökt att framhäva betydelsen av att låta en term vara klart definierad och förklarad samt att man för kommunikationens och klarhetens skull bör hålla sig till samma begrepp för en term så att denna term inte helt plötsligt får beteckna ett annat begrepp.
Det är först i och med mitt framhävande av det konkreta begreppet för termen sanning som jag närmat mig en ontologisk nivå. Här anser och hoppas jag alltså att jag nu rätat ut alla frågetecken rörande min syn på verklighetens ontologiska grund.
Men för att sammanfatta:

På en språklig nivå väljer vi läte för att beteckna begrepp och gällande vilken term som ska beteckna det konkreta begreppet ”en beskrivning på relationen mellan ett uttalande och ett faktum där uttalandet korrekt återspeglar detta faktum” så är termen sanning best lämpad. Sanningen är alltså det man uppnår då man uttalar sig om verkligheten på ett sätt som är riktigt – godiset ligger i lådan i garderoben precis som du sa.   

Vidare är jag perplext över ditt sätt att argumentera. Du målar upp en bild av något (postmodernistisk sanningsrelativism) för att sedan säga att du själv inte tror på detta något samt att jag troligen inte heller gör det. Att du ändå målar upp denna bild blir dock en typ av ”priming” där läsaren leds in i tankarna om min eventuella sanningsrelativism trots att du påpekar att det troligen är fel. Det blir lite som att säga till sin respektive som kommer sent hem från firmafesten att ”Jag tror inte att du varit otrogen…”.

Nu fortsätter vi med det som gör mig glad

Jag tycker att jag fått en klarare bild av vad du menar i och med det senaste svaret och det tycker jag är bra. Jag har nedan försökt att sammanfatta vad du säger men jag har kastat om ordningen något för att sammanföra de uttalanden som följer samma tematik samt numrerat uttalandena för att tydliggöra.

Du säger:

1.       Att det i språket i vardagen måste råda ”konsensus om ordens betydelse” för att språket ska ”fungera”, att det i ”en vardaglig kontext” är ”viktigt med stringens”.

2.       Att sanning i vardagssammanhang måste ha en klart definierad betydelse ”annars brakar vardagskommunikationen samman”.

3.       Att det i forskarsammanhang ”måste vara möjligt att öppna upp och reflektera över rimligheten i ordets betydelse”.

4.       Att man i ett vetenskapligt och filosofiskt sammanhang måste kunna ”ställa olika definitioner [av sanning] mellan (sic!) varandra och även glida på betydelserna för att reflektera och analysera, i akt och mening att komma fram till en bättre definition.”

5.       Att det ”INTE råder konsensus om ordet/begreppet sanning innebörd”.

6.       Att du skriver för att bidra till en utveckling av ”en bättre, giltigare och mer användbar definition av ordet”.

Gällande punkterna 1-6 så verkar det helt enkelt för det första som vi ser olika på vikten av klarspråk och tydliga definitioner. Jag menar att det alltid är viktigt men att det är särskilt viktigt i filosofiska eller vetenskapliga sammanhang. För det andra måste man så klart kunna utforska ett begrepps historiska och nutida användning. Men detta menar jag gör sig bäst som idéhistoria och begreppsanalys där just en term och dess begrepp är i fokus och undersöks. Detta till skillnad från där jag i min argumentation och skriftställning använder ett ord där termens begrepp bör vara noga definierat. För det tredje så har vi tidigare konstaterat att vi båda håller med om att det inte existerar koncensus om termen ”sannings” begrepp. Men gällande vilka slutsatser man ska dra av detta och vilka konsekvenser det ska få, där skiljer i oss åt. Och jag vill hävda att om du vill bidra till ”en bättre, giltigare och mer användbar definition av ordet” så bör du skilja på när du gör en begreppsanalys av andras användning av ordet och då du själv använder det.

7.       Att mitt hävdande att det är vi som väljer vilket begrepp som vi vill att termen sanning ska beteckna är ”passiv och lite världsfrånvänd”.

8.       Att det inte är ”upp till dig, mig eller någon annan att avgöra” vilken betydelse termen sanning ska ha.

Gällande punkterna 7-8 så tycker jag att din värdering av mitt ställningstagande som ”passiv och lite världsfrånvänd” är märkligt. Jag hävdar ju att vi själva väljer vilken betydelse en term ska ha. Jag skulle säga att detta är en högst aktiv verksamhet, jag är inte bara en passiv vidareförmedlare utan är i min språkhandling en skapare av betydelse. Som jag ser det är det alltså upp till både dig och mig och alla andra att hela tiden avgöra vilken betydelse en term ska ha. Självklart kan jag inte räkna med att min vilja övertrumfar alla andra men givet att 99 % av alla ord är oproblematiska och att jag har en viss makt över åtminstone den betydelse jag vill att en ”problematisk” term ska ha när jag själv använder den så kan jag genom att noga förklara vilket begrepp jag vill att termen ska ha verka för att min åsikt i alla fall får en röst samt att läsaren förstår vad jag menar. Men att detta inte alltid lyckas står klart om inte annat av det ovan sagda rörande din tolkning av mig.

Vidare säger du:

9.       Att det inte är ”så enkelt som att man bara bestämmer sig för vad ordet ska betyda, för relationen mellan ordet sanning och verkligheten är ett av de kanske viktigaste och mest konfliktfyllda områden inom vetenskapen”.

10.   Att sanning för dig ”är ett vetenskapsteoretiskt begrepp vars innebörd jag undersöker för att samhället och vetenskapen bättre ska kunna förstå världen så som den fungerar i praktiken”.

11.   Att sanning handlar om ”relationen mellan utsagan och verkligheten [men att man också kan] undersöka begreppets föränderliga innebörd, dess funktion samt möjligheter och begränsningar”. 

12.   Att sanning (samt eventuellt andra ord i samma genre) intar en särställning och skiljer sig från vardagliga ord (som smör och glädje).

13.   Att sanning beskriver ”något som inte ännu existerar”.

Gällande punkterna 6 samt 9-13 så vill jag våga mig på en analys, som kanske inte stämmer. Du får rätta mig och förklara noggrannare hur du menar om jag har fel.

Givet det du säger om att du menar att sanning (samt eventuellt andra termer) intar en särställning gentemot andra ”vanliga” ord så frestas jag att dra slutsatsen att du ansluter dig till en så kallad essensialistisk förståelse av definitioner. Kanske skulle du använda en annan term än essensialistisk i detta sammanhang men det jag avser är en tanke att termer har speciella betydelser som man kan komma fram till. Denna filosofiska ståndpunkt härstammar, som så mycket annat, från Aristotelse som menade att den definierade termen var ett namn på ”tingens väsen”, att man för att definiera en term måste ge en uttömmande beskrivning av tingets essensiella egenskaper (du får ursäkta historielektionen men jag tänker att jag också skriver för andra läsare).
”Sanning” skulle i detta fall alltså enligt denna ståndpunkt ha ett antal essensiella egenskaper vilka måste undersökas och kommas fram till för att en ordentlig definition av termen ska kunna ges.   

Mot denna ståndpunkt - som jag alltså inte vet att du ansluter dig till men ändå dristar mig till att tro att du gör, alternativt någon variant av denna tanke - kan resas två olika typer av invändningar:

a)      Vilka argument finns det för att det förhåller sig på detta vis? Hur vet man att vissa termer har essensiella egenskaper? Hur avgör man vilka termer som har denna typ av essensiella egenskaper och vilka som bara är ”helt vanliga”? Finns det möjligen ytterligare andra kategorier av ord förutom dessa två och hur kommer man i så fall fram till det?

b)      Att det istället är så att termer är namn/läten/”stenografiska etiketter” på längre betydelser/begrepp. Termen och dess begrepp är här utbytbara mot varandra. Den enda skillnaden är att termen är ett kort sätt att säga samma sak som begreppet säger med fler ord. Utgår man från denna ståndpunkt så frågar man sig inte ”Vilka essensiella egenskaper definierar en hundvalp?” utan ”Vad kallar vi en ung hund?”; inte ”Vad är gravitation?” utan ”Vad kallar vi det faktum att objekt dras mot varandra enligt Newtons princip?”.

Med detta tror jag mig om att ha sagt följande:

·         Jag ansluter mig till en materialistisk/realistisk position och en syn på språket som utesluter sanningsrelativism och dylikt.

·         Jag är förvånad över hur du tolkat mig samt perplex över ditt sätt att argumentera men hoppas att jag nu har förtydligat mig och rett ut missförståndet.

·         Jag hävdar att på en språklig nivå så bestämmer vi alla vad en term ska betyda och vilken stenografisk etikett vi vill ge ett begrepp samt att dessa är utbytbara mot varandra (den ena är bara längre) så länge vi är stringenta och konsekventa och använder samma term för samma begrepp och vise versa.

·         Att en essensialistisk förståelse av definitioner av termer är inkorrekt. Att jag misstänker att du ansluter dig till denna position men att jag ser fram mot din åsikt i frågan.

Med vänlig hälsning

Jesper Grip

Sanningen - en diskussion

Hej kära läsare

Det var länge sedan nu det blev något inlägg här på bloggen.
Anledningen till detta är främst att jag sedan i våras har arbetet på att sammanställa de texter som jag publicerat här som berör ”relativistiska” tankegångar till en bok. Ryggraden i boken är texterna om Deleuze, om Sanning, om Posthumanism och om Hemnet och Foucault men till dessa har jag lagt en inledning som ramar in det hela samt ett par till texter som belyser relaterade aspekter. Boken är inte klar men min intension är att jag ska färdigställa den under hösten.

Bokens tänkta namns är Vad är filosofi inte? – språk, logik och mening i samtida relativistiskt tänkande.

Som ett led i detta arbete har jag velat komma i kontakt med några av de författare vars verk jag analyserar och kritiserar för att be dem om att försöka förklara sig närmare.
Jag har kommit ikontakt och utbytt en del tankar med Eddy Nehls som driver bloggen Flyktlinjer och vars skriverier om sanning jag tagit upp i inlägget Sanningens minut – en relativt relativ historia (http://ardetsakert.blogspot.se/2017/02/sanningens-minut-en-relativt-relativ.html).

Eddy har valt att göra vårt tankeutbyte till en bloggpost samt som svar på mitt senaste inlägg i vår diskussion sagt att han önskar att svara mig direkt i en bloggpost istället för på mail, vilket jag sagt är helt ok.

Till den änden tänkte jag att jag lika gärna kan lägga ut vår diskussion här också.
Eddy har lagt till en del egna tankar till bloggposten som inte varit en del i vår mail-konversation.

Jag väljer här att bara, förutom denna inledning, publicera våra mail med undantag för korta artighetssvar som inte berör diskussionen.

Eddys inlägg hittas här:

http://flyktlinjer.blogspot.se/2017/08/sanningens-olika-ansikten.html

Nedan följer vår mail-växling.

Med vänlig hälsning

Jesper Grip

Hej Eddy

Jag heter Jesper och jag har följt din blogg sedan november 2016. Hittade din blogg efter att jag på biblioteket lånat boken "Posthumanistiska nyckeltexter" och bestämde mig för att kolla lite på nätet efter komplement/fördjupning kring posthumanism. Jag har framförallt läst inlägg som handlar om posthumanism, Deleuze, Foucault, sanning och liknande, både nya och äldre. Och vid något tillfälle runt nyår/januari postade jag någon kommentar som du svarade på och det blev en liten diskussion. 

Jag har fortsatt följa det du skriver utan att kommentera (för det brukar jag sällan göra i internetforum) men jag har svårt för att förstå hur du resonerar i en del fall. Bland annat kan jag inte riktigt få ihop hur du ser på sanningsbegreppet. Jag tog mig för att saxa ut stycken ur olika bloggposter där du skriver om sanning och jämförde dessa och utifrån i alla fall detta så kan jag inte se annat än att du använder termen sanning på många olika sätt - att du ger ordet "sanning" flera olika betydelser/begrepp som dessutom är varandra uteslutande. 

Jag skulle vara glad och tycka att det vore intressant om du orkar och vill förklara hur du ser på sanning! Är det en term som betyder olika i olika sammanhang och när har det i så fall vilken betydelse? Har du ändrat uppfattning över tid? 

Jag klipper in några av dina formuleringar här nedanför.

Tack på förhand

Jesper Grip

Citat hämtade från dina bloggposter:

”Man vill veta: Finns sanningen, eller inte? Tala om hur det är! Om det ändå var så enkelt. Verkligheten är mer komplex än så. Sanningen både finns och inte. Det beror på, och förändras beroende på kontext och fråga. Även relativismen är relativ. Även efter att relativismen upptäckts, eller hur man nu ska se på saken, finns det både behov av och förekommer saker som är sanna, absoluta och universella.”

”Sanningen är att livet är det som händer mellan födelsen och döden.”

”Relativism är sanningen, om verkligheten inte liknar människans föreställning om den.”

”Om det verkligen var kunskapen som stod i centrum skulle Avpixlat och andra relativistiska medier aldrig få den makt de har idag. Verkligheten är som den är, den tror man inte på.”

”Det är detta som är postmodernismens viktigaste bidrag till vetenskapen: Insikten om, eller snarare verktyg för att inse och hantera insikten, att det inte finns några absoluta fundament eller givna sanningar. Det är inte hittepå, det är sanningen och den gör vi bäst i att lära oss hantera.”

”Donald Trump är USAs nästa president. Det är ett faktum som ingen kan ifrågasätta."

”Tron på sanningen måste överges, för bara då kan verkligheten undersökas VETENSKAPLIGT.”

”Vetenskap som har som mål att söka sanningen, vad är det om inte ett slags avbildning. Sanningen är en upprepning, en imitation. Målet med att säga sanningen är att upprepa det man redan vet, så exakt som möjligt. Sanningen är konserverande, den låser fast och hindrar utveckling och förändring.”

”Beskriver man verkligheten kan man så klart inte ha några förutfattade meningar om den, på något sätt. Detta menar jag inte är hittepå. Om sanningen är att sanning är sanning är ett högst relativistiskt begrepp, ja då är det ju så. Förstår inte vad som är motsägelsefullt med det?”

”Efter att Donald Trump valts till president är det frågor som måste tas på allvar, för han byggde sin valkampanj till världens mäktigaste ämbete på lögner och han är en klimatförnekare som omger sig med människor som litar mer på makt än på vetenskap.”

”Antingen eller, vinnare eller förlorare. Sanningen är dock att ingen sida någonsin har rätt, eller att båda alltid har det. Sanningen är att sanning är ett ord, en tanke. På samma sätt som Gud inte har skapat människan till sin avbild (det är människan som skapat Gud till sin avbild), är sanningen alltid på min och det goda och rättas sida, oberoende av var man står. Därför blir också de andra ett hot.”

”Sanningen om sanningen är att ingen äger den, det är den som äger oss och vi måste alla anpassa oss efter den.”

”Sanningen är en föreställning om ett tillstånd. Utan människor finns ingen sanning. Det är en definition, inte något som existerar i kraft av sig själv. Världen är som den är. Det är människor som tvistar om vad som är rätt och sant, inte verkligheten. Livet och tänkandet är fyllda av paradoxer.”

”Sanningen är det vi söker, inte vetenskapens resultat. Sanningen befinner sig alltid just bortom det vetbaras horisont. Alldeles runt hörnet, precis vid gränsen fast hela tiden på fel sida om den. Och så kommer det alltid att vara. Vad skulle forskarna annars syssla med? Om allt som går att veta redan är publicerat och tillgängligt, vad skulle vi då göra med tiden som livet består av?”

”Sanningen för sanningens skull leder till tomhetens triumf, för sanningen är en exakt avbild av det som redan finns, det vi redan har. Meningen med livet handlar om att utmana gränsen för det vetbara.”

”All forskning handlar på ett eller annat sätt om verkligheten, och all kunskap om verkligheten är bra och viktig. Allt som kan öka förståelsen för hur allt hänger samman och vilka förutsättningar som finns för förändring är viktigt att värna och vårda. Kunskapen har ett egenvärde, och bara de samhällen och kulturer som förstår det kan utvecklas till verkliga kunskapssamhällen.”

”Kunskap är ett svårt ämne för det finns ytterst få GIVNA svar. Kunskap är inget man har, det är något man söker och vetenskap handlar inte om att bevisa något.”

”Tyvärr finns det en utbredd missuppfattning i samhället att postmodernism skulle handla om förnekelse av sanning. Det stämmer inte.”

Hejsan Jesper, och tacka för ditt mail, som jag ska försöka svara på efter bästa förmåga.

Bloggandet är ett snabbt medium och jag sätter tankar på pränt eller kanske snarare tänker högt för att få syn på tankarna. Och jag skriver även som jag gör för att locka till samtal och reaktioner just som den här. Jag tror på samtalet och att fler som tänker tillsammans når bättre resultat än ensamma ”genier” och så kallade experter som idag idealiseras så tydligt. Jag anser mig inte ha svaren, jag skriver för att söka bättre svar och för att få syn på vilka frågor som är viktiga. Sanning är ett begrepp som jag anser att vi behöver reflektera över mycket mer än vi gör, så än en gång tack för din initierade fråga (som visar att du läst vad jag skriver noga, vilket glädjes mig).

När jag läser citaten som du saxat från olika bloggposter har jag svårt att se några motsättningar. Visst uttrycker jag mig lite olika, men det handlar om att texterna är skrivna med utgångspunkt i olika sammanhang och relaterar till olika samhällsfenomen och aspekter av tillvaron.

Jag menar:
1. Sanning är ett ord (ett ord som betyder lite olika saker för olika människor och därför är det viktigt, om det är kunskap vi vill ha, att vi samtalar om detta så förutsättningslöst vi kan och inte utgår från att det finns en enda korrekt och möjlig definition).
2. Världen så som den är och fungerar bortom och utan hänsyn tagen till människors uppfattningar om den, är ett sätt att se på sanningen, men dit når vi inte eftersom människan bara kommer i kontakt med världen genom sina sinnen.
3. Sanning är målet för vetenskapen, inte resultatet. Och det är svårt att komma överens.
4. Sanningen, det vill säga det man ser när man betraktar och undersöker världen, beror på vilket perspektiv och med vilka utgångspunkter man undersöker världen. Som man frågar får man svar; vilket inte betyder att sanningen i sig är relativ.
5. Sanningen uppfattas som relativ om man undersöker olika vetenskapligt godkända resultat och hur olika forskare inom olika discipliner, under olika perioder i historien, undersöker världen. Även om man undersöker samma sak kommer man fram till lite olika resultat (men vad som hest kan man inte komma fram till och fortfarande kalla sanning), men det betyder inte att världen är relativ. Kanske skulle man kunna säga att världen är större än vetenskapen som försöker fånga in och beskriva delaspekter av helheten.
6. Forskarens grad av makt och inflytande påverkar hur det som sägs tas emot och hur olika svar bedöms, därför uppfattas det som om världen är en och den samma och att vissa forskares svar är bättre än andras, även om alla resultat som klarar av en vetenskaplig granskning är lika giltiga.
7. Det finns mig veterligen bara tre kriterier för sanning: Logisk konsistens (koherens), överensstämmelse med det som går att iaktta (korrespondens) och det som fungerar (pragmatiskt). Vi har bara tillgång till det vi ”vet”, och verkligheten ligger bortom det. All kunskap är förmedlad.
8. Det finns en massa saker som är meningslöst och korkat att ifrågasätta, som till exempel att Trump valdes till president i USA. Och ska vi komma någon vart rent intellektuellt och kunna utveckla kunskap måste vi i varje fall bestämma oss för vilka strider som är värda att ta för ”sanningen”.

Vet inte om detta fungerar som svar, men jag tycker att jag i de klipp du hänvisar till är trogen ovanstående försök till förtydligande.

Fortsätter gärna samtalet, för jag älskar och välkomnar kritiska frågor av detta slag!

/Eddy

Hej igen Eddy

Har läst ditt svar igen och funderat lite under kvällen här på hur jag ska förklara vad jag tänker när jag läser det du skriver.

Liksom du är jag intresserad av samtal och tror att det är samtal som driver vår kunskap framåt. Det behöver så klart inte betyda att man alltid håller med varandra men man måste i alla fall förstå vad den andra menar. Och i det perspektivet finner jag det särskilt viktigt att de ord jag använder förstås av den jag kommunicerar med.

Jag tror det är här jag tycker att ditt sätt att skriva blir problematiskt. 

Min utgångspunkt är följande:

När vi samtalar så är ju nästan alla ord vi använder helt okomplicerade och betydelsen av dem är klar för alla parter. Men vissa enstaka ord kan betyda olika saker för olika personer och eller i olika sammanhang. När ord betyder olika saker i olika sammanhang så leder det oftast inte till några problem så länge vi är medvetna om sammanhanget. Men när orden betyder olika för olika personer, eller tillåts byta betydelse från gång till gång, så leder det lätt till missförstånd.
Jag upplever det som att du ofta återkommer till ordet (termen) sanning men att du ger denna term olika begrepp från gång till gång, dvs att du låter termen "sanning" omfatta olika betydelser i olika sammanhang. Därför blir jag undrande inför vad du egentligen menar. Ena gången tycks sanning betyda "överensstämmelsen mellan en utsaga och den verklighet som utsagan uttalar sig om", andra gånger säger du att "sanningen" inte finns eller att den är relativ eller någonting annat. Min upplevelse är att du låter termen "sanning" beteckna olika begrepp och att detta leder till att det du säger blir svårt att förstå/lätt att missförstå. 

Kan du förstå denna ståndpunkt?

Håller du med? 

Vidare skulle jag vilja hävda att termen sanning så klart både historiskt och i nutid får och har fått olika begrepp/fått täcka olika betydelser. Detta är så att säga en sanning om termens "sannings" historiska och nutida användning. Men även detta är ett starkt argument för varför det är viktigt att definiera begreppet och sedan vara konsekvent i användningen av termen.
Om jag ber dig "hämta smöret i kylskåpet" och du gör det och jag då blir arg och skäller på dig eftersom jag egentligen menade att du skulle "ta ut hunden på en promenad", ja då har jag bytt begrepp för termerna "hämta", "smör", "i" och "kylskåp". Även om detta exempel är larvigt så är det samma princip: om ett ord får byta betydelse hipp som happ så är det svårt för mottagaren att förstå.

MVH

Jesper

Hej igen!

Jag har verkligen tänkt igenom dina frågor och reflektioner nu. Fast jag har haft svårt att formulera ett svar. Det känns lite som vi talar förbi varandra. För jag menar att sanning inte är något annat än ett ord, och det ordet kan förklaras och förstås på en rad olika sätt. Det kanske kan uppfattas som att jag är inkonsekvent, men det är dels begreppet som placeras i olika kontexter, dels är det olika beskrivningar och användningar av olika versioner av begreppet. Eftersom vi aldrig når fram till verkligheten i dess ”rena” form går det inte att finna ett enda, logiskt konsistent begrepp för sanning. Det vore att göra våld på verkligheten.

Jag håller inte med om att liknelsen med smöret är tillämplig här, för hämta och smör är ord/begrepp som till skillnad från sanning är något konkret och som handlar om vardagens organisering. Sanning är ett abstrakt begrepp, som ingen lyckats beskriva på ett sätt som alla kan ställa upp på. Det spelar därför ingen roll hur mycket vi människor önskar oss att det fanns en konsistent och stringent definition, för det vore som att önska att man var någon annan. Verkligheten är som det är och människans språk är imperfekt, det är ett faktum som är lika orubbligt som naturlagarna.

Du måste självklart inte hålla med, men det är så här jag tänker.

Tack för givande utbyte av tankar!

Eddy  

Hej igen

Nu ska vi se om jag kan få till ett övertygande svar...

Men jag får börja med att be om ursäkt för längden. För att reda ut detta måste jag dock ta mig friheten att låta texten ta den plats som krävs.

Om man ska kalla det för att vi talar förbi varandra eller inte vet jag inte riktigt men för mig står det i alla fall klart att vi ser olika på både språket i allmänhet och begreppet ”sanning” i synnerhet. Och jag skulle säga att skillnaden bottnar i just vår olika syn på detta med ord och deras betydelser vilket sammanfattas väl i den andra delen av din senaste kommentar.

Du menar att det finns en skillnad mellan konkreta ord (som smör) och abstrakta ord (som sanning). Självklart håller jag med dig om att det finns olika typer av ord och att det är stor skillnad på olika typer av ordgrupper. Dels skulle man kunna göra just en uppdelning mellan vardagliga ord som ”smör” och sådana abstrakta ting som ”sanning”. Dels finns det ju en massa andra ordklasser vilka alla skiljer sig från varandra, så som verb, substantiv, bindeord etc etc.

Men det finns, vill jag hävda, en grundläggande likhet mellan alla ord och det är att alla ord är ”läten” eller ”namn” som vi sättet på företeelser. Och det betyder att det inte finns korrekta definitioner. Vårt språk är varken perfekt eller imperfekt, att mäta språk på det sätter är inte relevant. Däremot kan vår kommunikation vara bättre eller sämre mätt utifrån kriteriet i vilken grad vi förstår varandra och i detta blir frågan om definitioner central.

Jag ska försöka att utveckla:
Alla ord är alltså ”läten” eller ”namn” som betyder någonting. Med det menar jag att alla ord, verkligen alla, också har ett begrepp. Det vill säga att alla ord är de ”namn” vi sätter på den betydelse som ordet syftar på, dvs ordets begrepp.

Om vi tar vilket som helst ord i denna mening, eller i denna text, och frågar oss: ”Vad betyder X?” så är det alltid möjligt att förklara detta ord med fler ord. Om vi till exempel tar ordet ”Jag” så betyder det något i stil med ”Den beteckning som en person använder om sig själv då hen ska referera till sig själv tex i syfte att besvara en fråga så som ’Vem är hungrig?’, personen kan då svara ’Jag’.” (Jag ber om ursäkt för den otympliga meningen, jag hittade på den nu).

Av detta följer en oändlig regress, alternativt ett oändligt förgrenat träd där grenarna trasslar in sig i varandra. Alla ord har begrepp och för att redogöra för detta ords begrepp måste vi använda ord som i sin tur alla har begrepp och så vidare. Anledningen till att detta i praktiken inte utgör ett problem är för att nästan alla ord är oproblematiska i meningen att vi alla använder dem i vårt vardagliga språk, vi förstår dem och deras betydelser, deras begrepp, är klara för oss alla.

Att det är på det viset menar jag beror på språkets historiska utveckling. I snabbspolning har vi först djurens kroppsspråk samt senare förmänniskornas (och de andra djurens) läten. När Homo Ergaster sa ”Ouh!” och pekade menade hen ”Titta en antilop, vi fångar den”. När hens kompis så ”Oah!!” så menade hen ”Kör till, jag springer ned den så kommer du efter med en sten å slå ihjäl den”.
Så småningom utvecklades ett mer mångfasetterat språk och som bekant fortsätter våra språk att utvecklas. De flesta ord är som de är men några får med tiden förnyad betydelse av en eller annan anledning och vi får in nya ord via kontakter med andra eller rena påhitt (jämför till exempel det språk som talades i Sverige på vikingatiden med det som talades år 1900 och det som vi talar idag – både lika och olika).

Varje barn får i sin uppväxt lära sig en otrolig massa ord. Och vi hjälper barnen när det inte hittar ordet de söker och rättar barnet när det böjer fel (”lampa” är den där grejen som hänger och lyser i taket och det heter ”gick” och inte ”gådde”). På så sätt ges vi alla en fast grund av enormt många oproblematiska ord som är basen för vårt språk och anledningen till att vi kan kommunicera med varandra.  

Alla ord har alltså begrepp men vilket ord, vilket ”läte” eller ”namn”, vi sätter på en viss betydelse är av underordnad betydelse. Se bara på hur olika språk har olika ”läten” eller ”namn” på samma företeelser (Tack / Kiitos / Thanks / Merci = ”artigt sätt att bemöta en medmänniskas vänliga handling gentemot en person”).

Samtidigt är det ett faktum att en del ords betydelse är oklar. Det kan komma sig av olika anledningar. Vissa ord kan betyda olika saker i olika sammanhang, så som ”idealism” som i ett sammanhang betyder ”ett självuppoffrande arbete för en sak man tror på” och i ett annat sammanhang är en beteckning på en ontologisk position. En del ord betyder olika saker i olika landsändar eller för olika grupper. Ytterligare andra ord laddas med olika betydelse beroende på vem som använder det, till exempel ”demokrati” som för vissa liberaler kan vara liktydigt med ”rätten att välja och välja bort på en marknad” medan det för en socialist betyder ”direkt inflytande över beslut via politiska församlingar” och för en tredje kan betyda ”institutioner som värnar medborgarnas fri- och rättigheter”, etc. För det sistnämnda fallet kan man så klart nära en from förhoppning om att många meningslösa politiska gräl skulle kunna lösas konstruktivt bara man kunde enas om vad man menar så att man sedan kan gå vidare och konstatera kring vilka sakfrågor man inte kan enas.

Ytterligare en aspekt av språkförbistring är då samma begrepp får olika ord. Av en eller annan anledning använder olika personer och/eller grupper ibland olika ord för att beteckna samma betydelse/begrepp och även detta leder till missförstånd.

Ordet ”sanning” är liksom ”demokrati” ett ord som både nu och förut har olika betydelser/ges olika begrepp beroende på vem man frågar. Det är ett faktum. Och där är vi, tror jag, av samma åsikt.
Men jag menar alltså att ”sanning” precis som alla andra ord är ett ”namn”, ett ”läte” som vi väljer att använda för att beteckna en betydelse. Precis som du säger så är ”sanning” ”bara ett ord”. Men till skillnad från dig så menar jag att alla försök att hitta någon typ av ”egentlig betydelse” av ordet är dödfött. Ordet sanning har den betydelse vi väljer att det ska ha.

Om jag vill att du berättar var du har gömt godiset så kanske jag kittlar dig tills du säger ”Sluta! Sluta! Jag ska berätta” och när du säger att godiset är i lådan inne i garderoben så talar du då sanning om, och endast om, detta är riktigt.

Ordet ”sanning” är för mig alltså ett ”namn”, ett ”läte” för begreppet ”En beskrivning på relationen mellan ett uttalande och ett faktum där dessa två står i samstämmighet med varandra”. Detta begrepp skulle jag lika gärna kunna benämna ”finska pinnar” eller ”varmfront” eller ”oxibakior”, men de två första är upptagna av andra begrepp och det sista verkar opraktiskt då det redan finns ett ord som vi brukar använda för nämnda begrepp. Men om debatten om ordet ”sanning” blev riktigt invecklad så kanske det skulle vara enklare att helt enkelt anta ”oxibakior” som nytt ”namn”, nytt ”läte” för begreppet. Och då skulle jag, innan jag gick för att se efter om godiset verkligen var där i lådan i garderoben kittla dig lite till och säga ”Är det verkligen oxibatior att godiset är där??!! Jag kittlar dig igen om du ljuger…”

Jag vill alltså mena att ordet ”sanning” bör beteckna begreppet ”en relation mellan en utsaga och det faktum som utsagan uttalar sig om där utsagan är riktigt”.

Vi behöver alltså inte ”önska oss att det fanns en konsistent och stringent definition”. Vi behöver bara bestämma oss för en definition och försöka förklara denna och sedan hoppas att alla som är med i konversationen förstår alla ord som används så att eventuella missförstånd åtminstone inte beror på att vi använder olika begrepp olika gånger vi använder samma ord. 

Hoppas du förstår vad jag menar!
Ska bli spännande att höra vad du tycker om detta och jag skulle gärna se en längre utläggning om hur de ser på skillnaden mellan ”vardagsord” och ”abstrakta ord” och hur du i så fall motiverar att det finns en skillnad.

Med vänlig hälsning

Jesper  




Onsdag den 23 Augusti publicerar Eddy Nehls ett inlägg på sin blogg flyktlinjer.blogspot.se ("Flera tankar om olika sätt att se på sanning") där han diskuterar och kommenterar mitt senaste svar här ovanför.
Eftersom hans bloggpost är upplagd så att har tar en del av mitt svar i taget och kommenterar så blir det inte så läsbart att klippa ihop hans svar till en enhet. Därför vill jag istället hänvisa till hans bloggpost direkt.
Den finns här:

http://flyktlinjer.blogspot.se/2017/08/fler-tankar-om-olika-satt-att-se-pa.html

Jag kommer att författa ett svar inom kort. Det kommer jag att publicera här samt skicka till Nehls. Jag antar att hon kommer att kommentera det och sedan publicera på sin blogg, men det återstår att se.
På återseende :-)

/Jesper