Vad innebär det att bedriva vetenskap?
I flera inlägg har jag utgjutit mig över olika företeelser som
inte definierar något som vetenskapligt eller ej. I och för sig hör dessa
företeelser nära samman med det akademiska sättet att strukturera och kommunicera
vetenskap. Men dessa företeelser är alltså inte – i mitt tycke – det som avgör
om något är vetenskapligt eller ej.
I mitt tycke så är vetenskap ett sätt att försöka förstå
världen. Det finns ju emellertid flera andra sätt att försöka förstå världen
än det vetenskapliga.
Ett sätt är olika typer av religiösa tolkningar av världen. Dessa lämnas härmed där hän.
Vidare har vi det vardagliga nästan ständigt pågående sättet att försöka förstå och hantera världen runt omkring som utgör en av grundpelarna i homo sapiens essens – genom vår blotta existens och vårt behov av överlevnad tar vi in och strukturerar information om världen, i långa stycken omedvetet, för att klara vår tillvaro och lära av våra erfarenheter. Detta kan kanske enklast benämnas som just erfarenhetsbaserad kunskap, även om grunder för den i mångt och mycket är genetiskt (att lära av våra erfarenheter är inget som vi kan välja att lära oss eller inte utan är en medfödd förmåga, som i och för sig kan tränas och förfinas).
Den erfarenhetsbaserade kunskapen är emellertid inte helt tillförlitlig och inte tillräcklig för mer avancerad förståelse av vår omvärld och det är här den vetenskapliga kunskapen tar vid. Denna bygger på vår förmåga till erfarenhetsbaserad kunskap, den är alltså inte väsensskild från erfarenhetskunskapen utan skillnaden är en gradskillnad snarare än en artskillnad. Den vetenskapliga kunskapen är dock mer strukturerad, formaliserad och systematisk i akt och mening att göra kunskapen mer sannolikt sann. En vetenskaplig utsaga måste som tidigare påpekats vara möjlig att falsifiera. Vidare måste de fakta som kunskapen bygger på och de sätt på vilket kunskapsinhämtningen gått (metoden) till vara öppet redovisad och möjlig för andra att undersöka och replikera.
Ett sätt är olika typer av religiösa tolkningar av världen. Dessa lämnas härmed där hän.
Vidare har vi det vardagliga nästan ständigt pågående sättet att försöka förstå och hantera världen runt omkring som utgör en av grundpelarna i homo sapiens essens – genom vår blotta existens och vårt behov av överlevnad tar vi in och strukturerar information om världen, i långa stycken omedvetet, för att klara vår tillvaro och lära av våra erfarenheter. Detta kan kanske enklast benämnas som just erfarenhetsbaserad kunskap, även om grunder för den i mångt och mycket är genetiskt (att lära av våra erfarenheter är inget som vi kan välja att lära oss eller inte utan är en medfödd förmåga, som i och för sig kan tränas och förfinas).
Den erfarenhetsbaserade kunskapen är emellertid inte helt tillförlitlig och inte tillräcklig för mer avancerad förståelse av vår omvärld och det är här den vetenskapliga kunskapen tar vid. Denna bygger på vår förmåga till erfarenhetsbaserad kunskap, den är alltså inte väsensskild från erfarenhetskunskapen utan skillnaden är en gradskillnad snarare än en artskillnad. Den vetenskapliga kunskapen är dock mer strukturerad, formaliserad och systematisk i akt och mening att göra kunskapen mer sannolikt sann. En vetenskaplig utsaga måste som tidigare påpekats vara möjlig att falsifiera. Vidare måste de fakta som kunskapen bygger på och de sätt på vilket kunskapsinhämtningen gått (metoden) till vara öppet redovisad och möjlig för andra att undersöka och replikera.
Förutom ovanstående så är grunden för det vetenskapliga hantverket
följande tre aspekter:
1) Att beskriva ett fenomen – till exempel en bergart, en molekyl, en organism, ett organ, ett historisk skeende, en mellanmänsklig aktivitet, en organisation, en text mm mm. Både logiskt och praktiskt sett så kommer detta steg före nästa, vilket är;
2) Att förklara ett fenomen – hur bildades bergarten? hur fungerar molekylen? hur har organismen och organet utvecklats? Vilka faktorer gjorde att det historiska skeendet blev just på detta vis och vad kan vi eventuellt lära av detta? Etc. Samt:
3) Logik-matematik – logiken och matematiken är båda fenomen i sin egen rätt och centrala aspekter av de två ovanstående. Inom naturvetenskapen är det matematikens språk som i mångt och mycket hjälper oss att genomföra både 1) och 2). Så väl 1) som 2) måste även inom övriga vetenskaper vara logiskt konsistenta för att någon kunskap ska kunna skapas.
1) Att beskriva ett fenomen – till exempel en bergart, en molekyl, en organism, ett organ, ett historisk skeende, en mellanmänsklig aktivitet, en organisation, en text mm mm. Både logiskt och praktiskt sett så kommer detta steg före nästa, vilket är;
2) Att förklara ett fenomen – hur bildades bergarten? hur fungerar molekylen? hur har organismen och organet utvecklats? Vilka faktorer gjorde att det historiska skeendet blev just på detta vis och vad kan vi eventuellt lära av detta? Etc. Samt:
3) Logik-matematik – logiken och matematiken är båda fenomen i sin egen rätt och centrala aspekter av de två ovanstående. Inom naturvetenskapen är det matematikens språk som i mångt och mycket hjälper oss att genomföra både 1) och 2). Så väl 1) som 2) måste även inom övriga vetenskaper vara logiskt konsistenta för att någon kunskap ska kunna skapas.
Steg 1) och 2) är förvisso möjliga att logiskt skilja från
varandra men i praktiken går de ofta ihop och vår beskrivning av en företeelse
innehåller nästan alltid någon aspekt av förklaring – all ny kunskap bygger ju
på tidigare kunskap som i sin tur delvis utgörs av förklaringar som anses
accepterade. Kunskapen är ju som bekant kumulativ.
Att så noga som möjligt beskriva en utdöd organism, en
historisk händelse eller en hoper stjärnor och planeter är alltså det första
steget i den vetenskapliga processen. Detta är ett vetenskapligt värv helt i
sin egen rätt och kräver inte att det också görs försök till förklaringar. Emellertid är
det nog ofta så att vi gärna vill skaffa oss ytterligare kunskap genom att
försöka förklara Hur och Varför saker blev som det blev och
fungerar som de fungerar men detta steg kräver så klart en tillräckligt god
förståelse för de ingående fenomenen – att inte ha något så när goda
beskrivningar av stjärnorna och planeternas massor och lägen mm gör det mycket
svårt att gå vidare och försöka förklara varför de rör sig som de gör…
För att sammanfatta:
Vetenskaplig kunskap är en strukturerad och systematiskt
genomför process som öppet redovisar vilka fakta den bygger på och hur
genomförandet har gått till. Vidare måste det alltid vara möjligt att
falsifiera en vetenskaplig utsaga. De vetenskapliga utsagorna måste följa
logiska (ibland matematiska) regler och de handlar om att i första skedet beskriva
fenomen och i andra skedet förklara hur och varför.
Detta vill jag hävda är grunder för all vetenskaplig
förståelse av världen. När vi sedan går vidare längs vetenskapens olika grenar så
finns det olika typer av metoder som är avpassade för respektive typ av
vetenskap. Detta är en nog så viktig fråga att avhandla men just nu kommer jag
inte att gå vidare in på detta. Jag vill hävda att det ofta hänvisas
till ”Den vetenskapliga metoden” var med man då avser den teoretiska fysikens
sätt att genom experiment avgöra om en hypotes tycks vara sannolikt sann eller
inte. Detta vill jag hävda är en inskränkt syn på vetenskap och vetenskaplig
metod. Olika aspekter av vår verklighet kräver olika typer av metoder för att
undersökas. Men alla försök att skapa vetenskaplig kunskap om världen bygger i min mening på det jag ovan försökt beskriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar