Att skriva vetenskaplig uppsats, rapport eller artikel

Olika akademiska ämnen, institutioner och skolor kan ha skiftande krav på hur en uppsats, rapport eller artikel ska se ut. Man använder olika system för referenser och man har olika krav på disposition etc. 

Detta kan leda till onödigt tjafs och kanske konflikter som har mer med presentation och yta än med innehåll och vetenskap att göra. Jag tycker personligen att IMRAD-systemet är rimligt och lättöverskådligt. Om man inte kan hoppas att alla akademiska discipliner inom en snar framtid kommer att enas om en gemensam standard så skulle man i alla fall kunna hoppas på en större förståelse för att det är själva kommunikationen som ska gå fram inte att ytan är ”som vi vill ha den” – att den vetenskapliga texten är klar och tydlig, att logiken är lätt att följa och att resultat, metoder och empiri är klart redovisade så att undersökningen skulle kunna göras om av någon annan och att man då rimligen skulle komma till samma resultat och slutsatser.

Texten här nedanför är menad som en handledning för dig som ska skriva en akademisk text. Tanken är att ge huvuddragen i upplägget för en akademisk text enligt IMRAD. Genom att följa beskrivningen får du en struktur på texten som är lätt att följa, ett skelett att hänga upp din undersökning och text på.

Jag hoppas att den är till hjälp J

1) Uppsatsens disposition
Ett bra sätta all lägga upp uppsatsens disposition är att utgå från IMRAD = Inledning, Metod, Resultat, Analys och Diskussion.

Inledning = Inledning och tidigare forskning.

Metod = Syfte och frågeställningar samt beskrivning av din metod samt teori.

Resultat = Redogör för de resultat din undersökning kommit fram till, presenterat i enlighet med din metod.

Analys och Diskussion = Analysera och diskutera dina resultat: Hur kan dina resultat tolkas? Behöver dina resultat förklaras, finns det problem med dina resultat? Hade en annan metod kunnat ge andra resultat? Vilka slutsatser kan man dra av dina resultat? Kan dina resultat generaliseras och i så fall hur och på vilka grunder? Diskutera dina resultat i ljuset av teoribildning som du redogjort för tidigare. Relatera dina resultat till andra studier/tidigare forskning.

(vad som skiljer analys och diskussion har jag lite svårt att greppa på något vettigt sätt, för mig går det liksom ihop...men i alla fall)

Jag tycker att en bra hjälp med att veta vad man ska skriva är att börja med att skriva in alla rubriker som man vet att man måste ha med (börja med IMRAD + försättsblad, innehållsförteckning och referenser) och att undan för undan också skriva in de rubriker som man själv inser att man vill ha med. Då har du en struktur/ett skelett som du kan bygga uppsatsens kött/text på.

2) Bestäm dina frågor!

De frågor som du vill ha svar på styr i mitt tycke allting annat; det styr vilken empiri du ska använda, det styr vilken/vilka metoder du kan/ska använda och det styr vilken tidigare forskning du ska utgå från.
Alltså måste du först bestämma dig för vilken eller vilka frågor du vill ha svar på.
Självklart kan man göra modifieringar av frågorna under tidens gång om man tex märker att det inte går att besvara vissa frågor, eller om man under arbetet inser att man snubblar över information som är långt mer intressant än de ursprungliga frågorna.

Obs: Att ha en teori som man applicerar är inte det som gör en text vetenskaplig och det är inte det viktigaste i texten att teorin diskuteras. Om texten ska vara vetenskaplig ska resultaten vara möjliga att falsifiera, empirin ska vara korrekt (inte falsk information på något sätt) och den metod som används ska vara god, genomtänkt och det ska vara möjligt för en annan person att återupprepa din undersökning.

Exempel – Utgå från en fråga

Fråga: Hur långt är ett snöre?
Syftet blir då: att ta reda på hur långt ett snöre är.

Inledning och tidigare forskning: om snörens längder och varför det är en fråga som är intressant att söka svar på.
Metod: hur ska snöret mätas?
Teori: vid behov kan en teoribildning hjälpa till att fördjupa vikten av din undersökning.

Resultat: du redogör för dina mätningar.

Analys och diskussion: du diskuterar dina resultat och tar ställning till ovanstående frågor, punkt 1).  

3) Syfte

Det är inte alltid det är någon vits med att formulera syfte. I mitt tycke är frågorna som sagt det viktiga, syftet är egentligen bara ett sätt att formulera om frågorna på en mer abstrakt nivå. Det kan så klart vara vettigt att formulera ett syfte om syftet med undersökningen är mer övergripande. Då blir frågorna ett sätt att bryta ned syftet i konkreta frågor som går att (försöka) besvara.

Exempel
Syfte: att undersöka hur snöret är beskaffat.
Frågor: hur långt är snöret? Hur tjockt är snöret? Vilken ålder har snöret? Vilket material är snöret gjort av? Med vilken teknik har man tvinnat snöret? Är snöret tillverkat av en människa eller en maskin? Etc.

4) Utifrån din frågeställning går du nu bakåt och framåt:

Bakåt:

Du skriver ihop en inledning som ringar in fältet som därmed "logiskt" leder fram till ditt syfte och dina frågeställningar. Någon stans mellan inledning och syfte-frågeställningar kommer tidigare forskning.

Framåt:

Metod: Redogör för (och argumentera eventuellt för) val av metod.

Teori: Presentera den teoribildning som du tänker använda i analysen/diskussionen. (OBS! begränsa dig till det som är relevant för att besvara dina frågor! Flyt inte ut och resonera för alla möjliga saker som i och för sig är viktiga och intressanta men inte hör till ämnet. Låt dina frågor vara din inre diktator som avgör om något får vara med eller inte: hjälper det till att besvara dina frågor SKA det vara med, hjälper det inte att besvara dina frågor SKA det INTE vara med.

Resultat: Presentera dina resultat. Redogör enbart dina resultat sakligt och tort. Diskussion om vad resultaten betyder eller liknande kommer sen, vissa akademiska ämnen väver ihop resultat och diskussion och det kan man så klart göra, men det blir tydligare om det separeras.
Om det är rimligt kan du gärna använda tabeller eller matriser eller någon annan uppställning för att göra det lätt att se och följa med och jämföra. Detta kräver att du "processar" informationen lite på så sätt att du med hjälp av vald metod väljer att dela in i kategorier eller liknande så att sakinnehållet blir tydligare.

Analys och diskussion: Analysera och Diskutera ditt resultat utifrån din teori samt frågorna ovan, punkt 1).

Referenser och bilagor

Slut

Lätt som en plätt eller hur J

Reliabilitet, validitet

Innan man är van och har lärt sig en viss jargong eller de ämnesspecifika ord som används inom ett område kan just dessa ämnesspecifika ord ställa till med problem i förståelsen. Vissa ämnesspecifika ord används i mitt tycke utan att de egentligen tillför mycket annat till ämnet än en "air" av seriositet. Medan andra termer är centrala för ämnet och kunskapsutvecklingen.

Två termer som är mycket centrala i det vetenskapliga hantverket men dessvärre bringar en del oreda i tänkandet (i alla fall hos mig) på grund av hur de förklaras i den vanligt förekommande metodlitteraturen är reliabilitet och validitet.

Egentligen borde det inte vara så komplicerat. Om man utgår från det engelska originalet så blir det som start ganska tydligt:
Reliable = tillförlitlig, vederhäftig, beprövad, pålitlig.
Valid = giltig, legitim.  

Men: Att tillförlitligt och giltig är ord som ligger ganska nära varandra i betydelse gör i och för sig att man kan börja ana att det hela kanske kan bli mindre tydligt än vad det först verkar.

Och om man sedan i sitt sökande på nätet råkar hamna till exempel på Mälardalens högskolas sidor för metod[1] så hittar man där inte mindre än 9 typer av validitet (inre, yttre, intern, extern, begrepps-, kriterie-, construct, användar- och kommunikativ validitet). Sidans förklaringar är korta men riktigt bra så det är inte problemet men jag lutar nog ändå åt att man blir mer förvirrad är hjälpt av att samma term kan få så många olika betydelser. Det vore i mitt tycke bättre om man kan använda andra termer i flera av dessa fall så att möjligheten till missförstånd minskar.

Nå. Här följer i alla fall ett lite kortare försök till grundläggande förklaring av de lyckliga tu:

Både reliabilitet och validitet är termer som syftat till att bedöma kvaliteten på den empiri som är tänkt att användas i en undersökning. Tänk dig att du ska undersöka ett ämne, det kan vara vilka redskap som var vanliga i bondehushållen i Bohuslän på 1600-talet eller hur konsumtionen av sociala medier påverkar pensionärers psykosociala hälsa. Oavsett vilket ditt ämne än är så kommer du behöva ta ställning till vilket material, vilken empiri, som du skulle vilja använda för att försöka besvara dina frågor och därefter försöka avgöra kvaliteten på detta material. 
I fallet med de Bohuslänska böndernas redskap så kanske materialet/empirin är självskriven på grund av att det bara finns ett material att tillgå - som till exempel en samling bouppteckningar som någon nitisk lokal makthavare sammanställt och som bevarats genom århundradena. 

Nu måste du fråga dig om du kan använda detta material för att få svar på dina frågor: går materialet att lita på, vilken är dess reliabilitet? För olika ämnesområden finns olika standarder för att bedöma detta. Inom historiska studier vill man gärna använda källkritiska metoder för att bedöma just hur pass trovärdigt materialet/empirin är. Består empirin av intervjuer med pensionärer så måste man fråga sig just hur trovärdiga intervjusvaren är. Finns det anledning att tro att de intervjuade rakt av ljugit eller att de förskönat, ändrat eller glömt bort viktiga delar och att därför de svar man har fått inte riktigt går att lita på?

Validitet brukar användas främst i studier där man mäter någonting, som tillexempel folkhälsa eller kunskap om ett ämne. Om vi ska mäta kunskapen om ett ämne så vill vi troligen att vår adept ska visa upp denna kunskap. Men hur ska kunskapen visas upp? Ska vi ha någon typ av prov kanske? Och om vi bestämmer oss för att vi ska använda ett skriftligt prov då måste vi sedan fråga oss om svaren som vi får verkligen avspeglar adeptens kunskaper – är vår mätning giltig/valid? Kommer vi fram till att mätningen har god validitet (mätningen avspeglar faktiskt det vi vill mäta) då kan vi gå vidare och fråga oss om adepten kanske har fuskat eller på annat sätt förvrängt svaren – är mätningen trovärdig/har den god reliabilitet?
I ett annat sammanhang ser detta något annorlunda ut även om principen är den samma. Säg till exempel att vi vill mäta förväntad livslängd med bibehållen god hälsa hos en grupp. Här kan man ju lätt tänka sig ett otal variabler att undersöka; kostvanor, vanor kring rökning och andra missbruk, rörelsemönster, stress i vardagen eller på jobbet, socialt stöd, familjeförhållanden, uppväxtvillkor, utsatthet för miljögifter eller olycksrisker, etc. Om vi vill göra vår undersökning måste vi först bestämma oss för vilka parametrar vi vill undersöka och sedan för hur vi ska samla in denna information. Säg att vi vill se på kostvanor och att vi inte har så mycket pengar till vårt förfogande. Då kanske valet av metod för att samla in vårt material faller på någon typ av enkät där vi ber personerna redogöra för sina kostvanor och så genomför vi denna enkät tre gånger under en period på sex år.

Möjligheterna att denna studie ska leda till tämligen tunna resultat är många; Kostvanor säger inte allt om personernas hälsa men hur ska vi avgöra hur mycket? Hur vet vi att de svar som anges är sanningsenliga? Vet vi hur svaren (om de nu kan antas stämma) ska tolkas? Hur stort blir bortfallet av svaranden? …
Att validiteten, och reliabiliteten, i denna studie behöver kontrolleras noggrant tycks tämligen klart.

I en mer avgränsad studie, låt oss säga hur antalet konsumerade portioner fet fisk påverkar någon hälsoparameter, blir frågan om validitet och reliabilitet i princip inte aktuell så länge mätningen av antalet portioner och den valda hälsoparametern sker med noggrannhet. Det som blir viktigt att fundera på är de slutsatser som kan dras och eventuella generaliseringar som kan göras av de fakta man kan konstatera.

Empirins validitet och reliabilitet måste, så vitt jag kan se, bedömas inom alla ämnen. Är empirin på något vis falsk eller missvisande så kan man ju inte använda denna till att dra några slutsatser alls om verkligheten. Men hur dessa frågor ska hanteras är olika för olika områden och olika typer av studier.

Eftersom dessa termer är dåligt definierade, eller kanske snarare används så att de får täcka diverse olika begrepp, så är detta försök till förklaring långt från heltäckande. Men mitt förslag är att Du om du tar del av en studie, eller genomför en själv, tar frågorna kring trovärdighet och tillförlitlighet på allvar och noga undersöker ditt material eller hur den studie du läser hanterar dessa frågor. Men hur det görs inom olika områden är olika och därför gäller inte samma hållpunkter för en historisk studie, som en medicinsk, en sociologisk eller en inom ekonomi eller teknik.

Glasklart?!

---

[1] http://www.mdh.se/student/minastudier/examensarbete/omraden/metoddoktorn/metod/validitet-1.29071

http://www.mdh.se/student/minastudier/examensarbete/omraden/metoddoktorn/metod/reliabilitet-1.29074

Hitta sanningen vs målstyrning - problem ahead?

Eventuellt kan man uppleva problem med att samhällsvetenskapen (i bred mening) är allt för glad i att generera teorier och skolbildningar så att det inom varje fält går tretton på dussinet och att man inte släpper teorier som tycks ofruktbara. Man kan eventuellt också hävda att de teorier som för tillfället är i ropet blir populära mer av skäl som liknar modets växlingar än något annat.
Börjar vi i 60-talet kan man helt osystematiskt på rak arm bland annat skönja följande:
positivism, strukturalism, hermeneutik, marxism, postmodernism, poststrukturalism, feminism, postmarxism, sociobiologi, evolutionspsykologi, new public management, nyliberalism, postkolonialism, trippel oppression, intersektionalitet, mm, mm.
Litet rörigt.

Jag vill här lufta några tankar kring en potentiell orsak bakom denna mångfald av konkurrerande teorier och skolbildningar.

Vill man kan man i det vetenskapliga hantverket se två ganska olika inriktningar: sökandet efter sanningen om en företeelse visavi sökandet efter "best practice" i ett målstyrt projekt.
Vi kan ställa oss frågor om världen runt omkring oss så som "Vilka är universums minsta byggstenar?", "Hur fungerar ett solsystem/ett bisamhälle/en kemisk bindning?" etc och sedan försöka besvara dess frågor så gott vi kan. Denna typ av verksamhet kräver dels att företeelsen i fråga undersöks och beskrivs så noga som möjligt och dels att mekanismer för "hur" och "på vilket sätt" undersöks och förklaras. Denna typ av forskning kallar jag här för "sanningssökande".
Vidare kan vi försöka komma fram till "det bästa sättet" i en målstyrd verksamhet. Här handlar det som att besvara frågor som "Hur bygger man den bästa bil-bron över det här sundet?", "Hur ska vi utforma den här maskinen?", "Hur ska vi behandla den här sjukdomen?" etc.
Denna typ av målstyrd forskning liknar den sanningssökande forskningen på så vis att båda vill finna en så korrekt bild av verkligheten som möjligt men de skiljer sig ifrån varandra genom att den målstyrda forskningen just är målstyrd; det är målet (att bygga den bästa bron eller maskinen) som avgör om forskningen är lyckad eller ej. Den sanningssökande forskningen är lyckad om den förklarar verkligheten så bra som möjligt (vilket tex kan avgöras i experiment). (I praktiken går troligen dessa två inriktningar ofta ihop till en enhet men teoretiskt kan de ändå skiljas åt)

Den sanningssökande forskningens syfte att visa på sanningen gör den till det kraftigaste "vapnet" vi har mot förutfattade meningar, inskränkthet och förlegade trosföreställningar. Den målstyrda forskningen är genom sin egenskap att vara målstyrd i grunden opportunistisk och kan låna sig till både goda och onda syften - den vetenskapliga metoden för att hitta "best practice" begränsas inte av vad jag eller du tycker om syftet ifråga.
Allt som oftast är detta oproblematiskt i sig men den inneboende opportunismen gör att det blir viktigt att de mål som forskningen söker uppnå övervakas och bedöms med utomvetenskapliga etiska ögon. Det går ju som bekant att hitta en "best practice" även för ytterst otäcka och fasansfulla verksamheter - vilket inte minst utvecklingen av Förintelsen från kulsprutor till industriell avrättning visar.

Inom naturvetenskapen och ingenjörskonsten är de två inriktningarna allt som oftast oproblematiska och utgör bara två naturliga sätt att nalkas en bättre kunskap och världen. Att bygga den bästa bron är antagligen mindre kontroversiellt. Kanske kan man tjafsa om ytskiktens beskaffenhet men konstruktionens utformning är okontroversiell i de flesta fall. Självklart kan även konstruktionen bli en källa till debatt och konflikter, speciellt då nya alternativa sätt till konstruktion för första gången förs fram. Men jag vill ändå hävda att det generellt är långt mycket mindre kontroverser inom detta utsnitt av verkligheten. Detta alltså i jämförelse med de delar av vår verklighet som är "närmare människan". Inom samhällsvetenskapen i allmänhet och kanske den sociala ingenjörskonsten i synnerhet är syften och mål i långa stycken starkt påverkade av politiserade föreställningar. Med detta vill jag inte säga att politiska/etiska/moraliska ställningstaganden av princip är helt fel. Men givet de mer skiftande politiska/etiska/moraliska ställningstagandena inom mer människocentrerade/samhällsvetenskapliga ämnen så blir följden en större mängd "vetenskapliga skolor".
Jag tror också att det inom samhällsvetenskapen existerar en för kraftig betoning av just den målstyrda forskningen på bekostnad av den sanningssökande. Även den sanningssökande forsningen grundar sig på antaganden om verkligheten (teorilösa observationer är som bekant en logisk och praktisk omöjlighet) och inom samhällsvetenskapen är även den sanningssökande forskningen ofta starkt påverkad av politiserade antaganden på så vis att man låter den politiserade förförståelsen styra vilka fakta men väljer att observera och redogöra för. Men jag vill ändå hävda att denna inriktning har en större potential att frambringa kunskap som tyngs mindre av politiserade antaganden.
Att den målstyrda samhällsvetenskapliga forskningen har starka politiserade bias kan vi inte komma ifrån men däremot kan dessa redogöras för, lyftas fram och övervakas. Målstyrningen är aldrig fel per se men målet måste bedömas med utomvetenskapliga etiska ögon. Blir det tydligare vilka utomvetenskapliga ställningstaganden som utgör grunden för en målstyrd forskning blir det också enklare att bedöma resultaten av densamma.

Med detta vill jag alltså hävda att det finns en inneboende källa till varför samhällsvetenskaplig forskning tenderar att genererar tretton skolor på dussinet och att detta delvis är ofrånkomligt. Men både den praktiserande forskaren och vi andra, publiken, har ett ansvar för att redogöra för de utomvetenskapliga förutsättningarna.