onsdag 10 juli 2019

Återfallsförbrytare i problemlösning som förvärrar

Tidigare publicerat i tidskriften Evidens och beslut, utgiven av Nätverket för evidensbaserad policy



Den 6 maj 2018 rapporterar Expressen om ”Mördaren som slår och våldtar kvinnor”[1]. Mördaren som benämns med för och efternamn är just häktad som misstänkt för att ha våldtagit en kvinna i ett parkeringshus. Men denna anklagelse är alltså inte den första utan mördaren har redan som 19åring dömts för mord på en 78-årig kvinna och efter detta straff har han anklagats och dömts ”för flera fall av misshandel och grova sexualbrott mot kvinnor”.

Efter denna ingress beskriver Expressen mördarens våldskarriär tämligen ingående och om det är något som står klart är det att denna person är en fara för andra och att man bör befara att han kommer att fortsätta vara en fara för andra under överskådlig tid. Och man kan inte gärna dra andra slutsatser än att samhället bör skyddas mot denna person samt att han om möjligt bör fås att permanent ändra sitt beteende.



I anslutning till denna historia har Expressen frågat de politiska partierna hur man ska ”komma till rätta med återfallsförbrytare som begår grova sexual- och våldsbrott”. Som man kan gissa så ger partierna lite olika svar men att respektive svar är i linje med det man brukar höra från respektive parti. Dessa rör sig från ”brottslingar ska behandlas” över ”ingen tidigare frigivning och/eller straffskärpning för återfallsförbrytare” till det mer generella ”hårdare straff för vålds- och sexualbrottslingar”.

Så långt inget nytt alltså och vad som eventuellt skulle kunna förhindrar kriminella att återfalla i brottslighet är inget som Expressens artikel bryr sig om att fundera på… Så vi får inget svar på hur återfall kan förebyggas. Det man också kan undra är: hur vanligt är återfallsförbrytelser och vilken typ av återfall handlar det i så fall om?



Om detta kan Kriminalvården som tur var berätta. Dels finns en gedigen rapport i ämnet: ”Kriminalvårdens forskningskommitté, rapport 16, Återfallsförbrytare – vilka var det? Några bakgrundsfaktorers inverkan på återfall i brott” [2]. Dels finns det kortfattad information på Kriminalvårdens sida ”Forskning och statistik”[3]. Där presenteras statistiken över återfall i brott i procent och för ett flertal brottstyper. För sexualbrott och våldsbrott kan vi utläsa följande: Bland sexualbrottslingarna är det 90% som inte återfaller i brott, 8% återfaller i andra typer av brott och 2% återfaller till sexualbrott. Bland våldsbrottslingarna är det 81% som inte återfaller i brott, 12% som återfaller till andra brott och 7% som återfaller till våldsbrott.

En förkrossande majoritet återfaller alltså inte alls i brott eller återfaller i andra brott och återfall till samma brott ett mindre, men för de drabbade ett högst reellt problem. Och oavsett antalet förstagångsförbrytelser och antalet återfall så måste självklart alla mord, våldtäkter och övergrepp ska om möjligt förebyggas, alternativt bestraffas och återfall förebyggas.



Men hur kan man förutse återfall och motverka dessa utan att tumma på rättssäkerheten och vad ska man göra åt de återfall som sker?

Jag är inte skickad att svara på dessa frågor men det jag med säkerhet kan säga är att stor kunskap om detta finns inom forskningen och inom kriminalvården och att generella svar likt de politikerna ger till Expressen inte är en del av någon evidensbaserad lösning på problemet.

Inte heller är ett narrativt berättande om enskilda händelser en del av lösningen. Denna typ av journalistik får våra hjärnor och känslor att gå ingång på alla cylindrar vilket skapar en rädsla som inte står i proportion till problemet och risken är stor att detta i sin tur leder till åtgärder som inte heller gör det.



Att uppmärksamma denna typ av journalistik och peka på dess problem är delvis att slå in öppna dörrar och detta dessutom till ingen nytta eftersom Expressen och liknande tidningar knappast kommer att ändra sitt sätt att göra braskande journalistik i första taget. Men jag tror ändå att det är viktigt att ibland påpeka det uppenbara och i alla fall anmäla sin avvikande mening. För i dessa tider av accelererande anklagelser och motanklagelser om ”fake news” och faktaresistens är det om möjligt ännu viktigare än vanligt att uppmärksamma denna typ av slarvig journalistik eftersom det faktiskt är en god del av grovgrunden för anklagelserna mot den fria pressen. Och jag är medveten om att denna vädjan troligen är bortkastad men i alla fall:

Kära Expressen och intervjuade politiker. Om ni på riktigt vill försöka lösa allvarliga samhällsproblem så som återfall i vålds- och sexualbrott vänd er till någon som vet vad dom pratar om och kan ge förslag på lösningar som fungerar; tex forskningen och Kriminalvården.  











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar