I skuggan av språkets väsen - Sá Cavalcante Schuback's skissartade teknikintresse går från klarhet till klarhet

 

Apropå ingenting och kanske apropå ”filosofiska begrepp” :
Vilket är "teknikens väsen"?

Hade jag fått den frågan hade jag försökt att besvara den ungefär så här:

Det första vi måste göra är att försöka definiera de begrepp som de båda termerna skulle kunna ha.
Sedan måste vi ta ställning till om frågan går att besvara i sin nuvarande form.

Med teknik kan man mena många saker. Det är så att säga en term som i olika sammanhang får beteckna olika begrepp. Smalt definierat kan teknik betyda maskiner och olika slag. Kanske vill man också inkludera äldre tekniker som förvisso inte är maskiner i modern mening men som är hjälpmedel som människor har konstruerat; plog, vävram, lie och smörkärna. Här blir det svårt att dra en gräns mellan denna betydelse av teknik och en där man också inkluderar allehanda verktyg, från pinnar och grävkäppar, till väskor och korgar, spjut och flintknivar och har man väl börjat inkludera dessa i begreppet teknik så blir det svårt att utesluta den kontrollerade elden, matlagning, skriftspråk, arbetsfördelning, hierarkisk organisation av en grupp människor mm mm. 
Det viktigaste här är kanske inte exakt hur vi definierar teknik utan att man i varje aktuellt sammanhang är klar över vilken definition som just då avses, samt hur viktig definitionens stringens i det aktuella sammanhanget är (se det tidigare resonemanget om Popper).
Vad gäller väsen så skulle jag spontant säga att det är ett ord som inte lämpar sig speciellt väl tillsammans med teknik. Om teknik kan betyda många olika saker så är det högst oklart vad väsen skulle betyda i detta sammanhang. Närmast till hands ligger kanske en av de betydelser som Svenska Akademins Svensk ordbok ger termen:

grundläggande andliga egenskaper som är mer el. mindre unika för viss person el. företeelse, jfr själ, natur, kynne. Exempel: Hon är anspråkslös till hela sitt väsen. (Svenska akademin, 2009)

Någots väsen skulle alltså vara detta någots andliga/ickemateriella aspekter. Vad gäller teknik, som troligen inte kan anses ha någon själ, så kanske väsen i detta sammanhang skulle kunna betyda vilken inverkan tekniken har på människan och hennes samhälle...
Det är i mina ögon att tänja betydelsen av väsen utöver det rimliga men även om det kanske går att mejsla fram en betydelse av väsen som kan passa i samma sammanhang som teknik så anser jag det vara enklare att låta bli.

Om jag alltså slutligen ska ta ställning till själva frågan så vill jag hävda att ingenting tvingar oss att försöka komma på ett svar på frågan ”Vilket är teknikens väsen?” utan det är bättre att replikera att väsen troligen är fel ord i sammanhanget och be frågeställaren att omformulera frågan, att byta ut väsen till en eller flera mer adekvata termer som skulle kunna fånga upp den underliggande fråga som frågeställaren (troligen/kanske/eventuellt) har i åtanke då hen valde att använda termen väsen.
Ett tips till frågeställaren är då att det generellt är så att frågor bör vara så precisa och konkreta som möjligt för att det ska kunna gå att ge något svar som har relevant substans. Har man en i grunden av oprecis fråga som man vill ha svar på så måste man sannolikt först bryta ner den i delfrågor som går att besvara var för sig för att sedan med hjälp av dessa svar komma fram till svaret på den ursprungliga fråga.

Så långt mitt svar.

Marcia och Martin diskuterar tekniska detaljer

Någon som tycker, eller tyckte, att det var rimligt att fråga sig vilket väsen tekniken har var Martin Heidegger[1] som behandlade frågan i sin skrift Frågan om teknikens väsen och någon som tycker att denna text är värt att fundera mer över är vår professor Marcia Sá Cavalkante Schuback (och någon som tycker att det är värt att fundera över hennes text är tydligen jag…). Det gör hon i essän Teknikens skugga som återfinns i hennes bok Att tänka i skisser (Schuback M. S., 2011).
Sá Cavalkante Schuback både sammanfattar och diskuterar Heideggers ståndpunkt och jag finner det svårt att avgöra när det enbart är referat av Heideggers åsikt respektive då Sá Cavalkante Schubacks egna åsikter finns med varför jag här behandlar dessa som en enhet.
Sá Cavalkante Schuback inleder essän så här:

Vi lever i en värld präglad av teknikens makt. Tekniken har inte bara en påtaglig inverkan på våra individuella och samhälleliga liv utan har idag blivit oskiljbar från maktens komplexa strukturer och strategier. För att förstå teknikens globala makt och maktens globala teknifiering räcker det inte att definiera tekniken som en samling verktyg, instrument eller maskiner skapade av människan för att tjäna vissa bestämda ändamål. […] När tekniken antar globala dimensioner och blir omöjlig att skilja från maktens strukturer och strategier visar den sig vara något utöver sin instrumentella och antropologiska innebörd. Tekniken är inte bara ett medel som tjänar ett av människan bestämt mål, utan ett sätt att existera och ett sätt att förstå existensen som sådan. I detta hänseende presenterar tekniken en mycket speciell innebörd av ”varat” […] Heideggers utgångspunkt är att teknikens väsen – hur tekniken ”varar” och verkar i samtiden – inte är tekniskt. Teknikens väsen utgör snarare en dimension i vilket allt som finns, liksom själva idén om och erfarenheten av existensen, får en ny mening. Denna nya mening består i att allt som finns nu är i stånd att bli ställt och utställt; det ställs till förfogande, blir brukbart och användbart. Heidegger definierar därför teknikens väsen som Ge-stell […] (s. 17)

För att försöka sammanfatta begreppet teknik inkluderar det alltså enligt Sá Cavalkante Schuback/Heidegger mer än enbart verktyg, maskiner mm. Dessa ting ingår i begreppet men teknik är också oskiljaktig från ”makten” (som i Sá Cavalcante Schubacks språkbruk nästan antar karaktären av en översinnlig entitet snarare än en beskrivning av en relation) samt är ”ett sätt att existera” och att ”förstå existensen som sådan”.
Med väsen avses hur tekniken ”’varar’ och verkar i samtiden” och teknikens väsen är/leder vidare till en ”speciell innebörd av ’varat’” där ”allt som finns nu” kan bli ”brukbart och användbart” eller med Heideggers egna term; teknikens väsen är Ge-stell.

Detta är dock inte allt som finna att säga om teknikens väsen utan Sá Cavalcante Schubacks fortsätter:

Heidegger betraktar inte den moderna tekniken som en uttömning av mening utan som en mättnad på mening, vilket innebär att en enda mening av ”varat” sprids över allt och täcker över alla andra möjliga meningar. Teknikens väsen utgör en dimension i vilket ”att vara” blir en fara snarare än en kris eftersom existensens faktum i denna dimension blir helt likgiltigt när det enbart betraktas utifrån förbrukningens, användbarhetens och ’beställbarhetens’ funktion. […] Teknikens väsen förvandlar förståelsen av vad det innebär att vara, eftersom att förstå det varande utifrån ett system av bestämningar ger plats åt systematiska obestämdheter som skapar en idé om varat som användbar flexibilitet. (s. 18-19)

Förutom det redan sagda är alltså tekniken en ”mättnad på mening” och teknikens väsen påverkar ”varat” så att det blir en ”fara snarare än en kris” eftersom existensens ”blir helt likgiltigt” och den ”förvandlar förståelsen av vad det innebär att vara”.

För att sammanfatta:
Termen teknik får i detta sammanhang beteckna ett begrepp där teknik förvisso är tekniska saker så som verktyg, instrument och maskiner men dessutom också är oskiljaktig från den globala makten och tvärt om. Tekniken är vidare ”ett sätt att existera och ett sätt att förstå existensen som sådan” och som sådan ”presenterar” tekniken en speciell bild av ”varat”. Tekniken är också ”mättnad på mening”.
Med teknikens väsen menas hur tekniken ”’varar’ och verkar i samtiden” vilket Heidegger vill beteckna med termen Ge-stell med vilket avses att tekniken gör att ”allt som finns nu […] ställs till förfogande, blir brukbart och användbart”. ”Varat” blir till en ”fara snarare än en kris” och ”förvandlar förståelsen av vad det innebär att vara”, det vill säga att ”varat” blir till ”användbar flexibilitet” då allt ”enbart betraktas utifrån förbrukningens, användbarhetens och ’beställbarhetens’ funktion”.

Om man ska våga sig på att förkorta detta så tycks Sá Cavalcante Schuback/Heidegger mena att teknik inte bara är tekniska ting och hjälpmedel utan också en del andra saker som är svåra att riktigt förstå. Dessutom är tekniken ett med makten. Teknikens inverkan på samhället är vidare att göra allt som finns nu (eller ”varat”) till något som är ställt till förfogande och därmed blir brukbart och användbart.
Detta skulle man kunna tänka är en inte helt orimlig tolkning av det som Sá Cavalcante Schuback säger uttryckt på ett enklare sätt. Men som jag påpekat ovan angående hennes sätt att tala om ”begrepp” så är denna typ av försök till ”tolkning” inte en rättvisande bild av det Sá Cavalcante Schuback säger utan faktiskt en skapelse av mig där jag valt att ta med vissa delar, ”tolkat” andra delar med egna ord samt helt utelämnat andra delar.

Ett som i alla fall är säkert är att det som Sá Cavalcante Schuback skriver dels faktiskt är omöjligt att förstå eftersom det är så oklart uttryck, dels är tämligen banalt samt dels att tekniken framstår som om den är någon slags handlande subjekt. Man måste också förbli undrande inför om det är all tänkbar typ av teknik som är oskiljbar från den globala makten eller om det bara är en avgränsad typ av teknik som är det? Hur står till exempel en separator i relation till den globala makten?

För att gå händelserna i förväg så kommer vi inte att komma fram till vad Sá Cavalcante Schuback ”egentligen menar”. Men vi ska ändå se på ett par citat till innan vi kastar in badhanduken:

Heidegger hävdar att teknikens väsen är tvetydigt eftersom den hegemoniska meningen av existensen som en resurs för obetingad och flexibel användbarhet redan i sig själv visar en omkastning av meningen och därmed ett annat sätt att förhålla sig till existensen. Detta är ingen godtycklig tolkning som en filosof tillskriver en verklighet, utan det som visar sig av sig själv när viljan till kontroll inte kan kontrollera sin egen vilja till kontroll, när människan blir en slav under sin egen frihet, när människan blir formlös eftersom allt har antagit hennes form. (s. 21)

Vad säger Sá Cavalcante Schuback egentligen här?
Jag tror att du liksom jag finner dessa två meningar något svåra att förstå. Men vi gör ett försök och vi börjar med första meningen. Vi ska se om vi kan komma fram till vad denna betyder genom att bryta ner meningen i enlighet med logiken i meningsbyggnaden. Detta gör vi genom att förkorta och förtydliga i två steg.
Steg ett:

[…] teknikens väsen är tvetydigt eftersom den hegemoniska meningen av existensen som en resurs för obetingad och flexibel användbarhet redan i sig själv visar en omkastning av meningen och därmed ett annat sätt att förhålla sig till existensen.

Om vi förtydligar ordet existensen så framstår det i alla fall för mig som om just detta ord är en central meningsbärare. Det är existensen det handlar om. Och förtydligandet av konjunktionen visar gör att vi ser att detta ord binder ihop meningens två satser och dessutom just visar på en kausal relation där är den första satsen som leder till slutsatsen i den andra. Så om vi nu behåller enbart dessa meningsbärande ord samt ett part till som gör att vi får en fullständig mening så får vi följande som teg två:

[…] meningen av existensen […] visar […] ett annat sätt att förhålla sig till existensen.

Meningen av A visar alltså ett annat sätt att förhållas sig till A. Eller om vi istället för det formella A byter ut existens mot filmjölk: Meningen av filmjölk visar ett annat sätt att förhålla sig till filmjölk.

Själva meningsbyggnaden skapar alltså en mening som är logiskt inkoherent och den saknar där med betydelse. Men tack vara den krångliga meningsbyggnaden var detta först svårt att se.
Så långt mening ett.

Mening två inleds med den kraftfulla utsagan att: ”Detta är ingen godtycklig tolkning som en filosof tillskriver en verklighet […]”. Men givet att meningen innan som denna andra mening refererar till saknar betydelse så måste vi nog ställa oss tveksamma. Men detta är ju bara början på stycket… Varför är då mening ett inte något godtyckligt? Jo för att det är:

[…] det som visar sig av sig själv när viljan till kontroll inte kan kontrollera sin egen vilja till kontroll, när människan blir en slav under sin egen frihet, när människan blir formlös eftersom allt har antagit hennes form.

Är vi inte nästa tillbaka på samma plats igen? ”Viljan till A kan inte A:a sin egen vilja till A” eller alternativt ”Viljan till filmjölk kan inte filmjölka sin egen vilja till filmjölk”…
Och efter denna stadiga frukost blir människan tydligen ”slav under sin egen frihet”. Ja det verkar ju jobbigt. Men vad det betyder kan nog ingen annan än varje läsare som tyder det hela berätta, dvs: detta uttalande har ingen betydelse som går att fastslå, men var och en som läser kan tolka det hur den vill och det går inte att säga huruvida någon tolkning är rätt eller fel.
Och slutligen sker alltså detta förslavande när ”människan blir formlös eftersom allt har antagit hennes form”.  Om detta betyder något så ligger det över min fattningsförmåga. Mer likt poesi än något annat.
Men å andra sidan så såg vi ju tidigare att Ruin menade att en ”poetiskt innovativ terminologi [kan göra att] vi så att säga får tillbaka en relation till det här levande språket”. Att Sá Cavalcante Schubacks språkbruk utgör en ”poetisk” och ”innovativ” terminologi kan vi nog hålla med om – i alla fall om man med ”innovativ” avser ungefär samma sak som när man blir bjuden på hemsyrad A-fil hos en vän som inte har handlag med jäsprocesser och man hör sig själv säga ”det smakar …huum…intressant…”. Men om relationen till det ”levande språket” är tillbaka får jag låta vara osagt.

”Men Martin det sitter en skruv (de)lös här…”

Som ”sammanfattning” av essän skriver Sá Cavalcante Schuback i slutet att:

Heideggers diskussion av teknikens väsen fokuserar på hur teknikens globala makt kallar på en annan sorts tänkande. En möjlig tolkning av Heideggers tankegång är att teknikens väsen i sig självt visar skisser av ett icke-tekniskt tänkande och sätt att existera. Dessa skisser av ett icke-tekniskt tänkande träder fram som teknikens skugga. ’Tänkandets uppgift’ skulle kunna anses bestå i att lära sig se, läsa och upptäcka att tänkandet är att skissera varats möjligheter. Häri består tänkandets närhet till konsten. Avgörande i denna närhet till konst blir att lära sig att avlära sig att endast styras av det som träder fram för att i en förvandlande blick kunna följa tänkandets bildlösa, formlösa och uttryckslösa vägar mot en tanke. (s. 23-24)

Jag är inte säker på att jag drar samma slutsats. Men som Sá Cavalcante Schuback själv säger så är det hon säger ”[E]n möjlig tolkning” av Heideggers ”tankegångar”. Och det är absolut sant. Eftersom det som Heidegger skriver är så pass oklart och utan substans så kan man så klart hitta många ”möjliga” tolkningar. Men som vi påpekat ett flertal gånger: dessa ”tolkningar” är alltså inget annat är skapelser av den som ”tolkar”. Eftersom det inte existerar någon substans i texten så blir varje ”tolkning” en uppfinning. På något sätt så hänger respektive ”tolkning” ihop med ursprungstextens ord då ”tolkningen” kommer sig av de associationer som väcks hos läsaren då den läser orden och meningarna. Men utan substans finns det ingenting vi kan mäta eller väga ”tolkningen” mot.
Vi kan jämföra med en röntgenbild hos farbror doktorn. När dr. Grundstöt säger att ”Jag tolkar bilderna som att du har en lättare förslitning på femte kotan” så grundas dr. Grundstöts tolkning i den kunskap som kommer sig av utbildning och erfarenhet. Och skulle dr. grundstöt ta fram skalpellen å karva sig ner i köttet och kunna se direkt på kotan så skulle det gå att konstatera om tolkningen är rätt eller fel. Men när Sá Cavalcante Schuback ”tolkar” Heidegger så finns inga av dessa aspekter eller möjligheter närvarande. Det är ju så klart bara att gratulera Sá Cavalcante Schuback till en livlig fantasi men bättre än så blir det inte.
Och som A-fil på moset: vi ska alltså genom att ”lära [oss] att avlära […] för att […] kunna följa tänkandet […] mot en tanke”. Eller med andra ord: ”följa A mot en A” eller ”följa filmjölk mot en filmjölk”.

Mycket väsen å lite för lite verkstadsteknik

På inget sätt blir man på något vis klokare på frågan om ”teknikens väsen” efter att han läst denna essä. Det enda man kan konstatera är att Sá Cavalcante Schuback uppenbarligen har tagit intryck av språkanvändningen hos herr H.

Så vad blir slutsatsen?
Läser man Sá Cavalcante Schuback som om det handlar om poesi så finns det mycket att tolka och kanske blir man gladare av det. Men läser man henne som om man ska lära sig något om världen eller till och med om tekniken och dess relation till makt så måste man konstatera att det inte finns något att hämta.

Förutom möjligen det att filmjölk faktiskt kan leda till filmjölk…

 

 

---

[1] Tysk filosof, 1889-1976. Efterföljare till Edmund Husserl. Viktigaste verk är Varat och tiden. Heidegger har utövat ett mycket stort inflytande på delar av den kontinentala filosofin, på existentialismen, postmodernismen samt andra filosofiska inriktningar. Heidegger valde att 1933 gå med i Nazistpartiet och var kvar som medlem till 1945 samt verkade under kriget som rektor utsedd av Nazisterna vid universitetet i Freiburg. Diskussionen om Heideggers Nazism är stor och levande och kopplingen mellan hans filosofi och hans medlemskap i NSDAPkan man tycka allt möjligt om. För en omfattande genomgång av Heidegger och andra ”livsfilosofers” idéhistoriska koppling till nazismen se Förnuftets banemän – från Nietzsche till Hitler av George Lukács. De som tycker att hans filosofi är viktig och bra verkar har en tendens att nedvärdera betydelsen Heideggers nazism. Lyssna till exempel på SR P1 Filosofiska rummet avsnitt ”Heidegger och Nazismen”, 2015-08-23, http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/595121?programid=793

 

Professionellt beslutsfattande – en modell för att fatta evidensbaserade beslut?

”Vilka källor använder chefer och ledare? I en studie med 2789 deltagare sökte forskare svar på ovanstående fråga. De kunde notera att topp-tre är:
- Den personliga erfarenheten
- Kunskap som en fått genom formell utbildning
- Sin intuition eller magkänsla
Utöver dessa tre skildrade även studien att många chefer och ledare också vänder sig till chefskollegor, experter och managementlitteratur. I botten på listan, och där med också en av de minst använda källorna till beslut, hittar vi vetenskaplig litteratur.” (s. 38)

Så sammanfattar Henrik Tangen[i] problemet i sin bok Professionellt beslutsfattande – Hur du som chef och ledare fattar evidensbaserade beslut (Tangen 2019) och som det andra ledet i titeln säger så ser Tangen att lösningen ligger i att grunda beslut i evidens. Titeln anger som synes också att Tangens fokus är på chefer och ledare och den tilltänkta läsaren är just nuvarande eller blivande chefer och ledare i arbetslivet. Men det finns egentligen ingenting som hindrar att Tangens modell för professionellt beslutsfattande används av andra än chefer; modellen kan med fördel användas av vem som än ska fatta beslut av mer komplicerad karaktär.
Tangen menar att en av invändningarna mot att grund sina beslut på vetenskap och evidens är att många tänker ”men min organisation är så pass unik att det inte går att använda exempelvis vetenskap, det kommer ändå inte att passa in”. Och visst, säger Tangen, så är alla organisationer olika på sitt sätt men samtidigt har många organisationer

”liknande utmaningar så som sjukfrånvaro, hur marknadsföring ska göras och har liknande processer så som rekryteringsprocessen. Att väga in denna ’unikhet’ inom ramen för det generella som i mer eller mindre grad kan beröra många organisationer är en färdighet som kan tränas upp. Ju bättre du blir på det desto bättre blir då på att göra professionella beslut.” (s. 43)

Men vad menar då Tangen med professionella beslut och att dessa ska grundas på evidens?
Vi börjar med vad Tangen avser med evidens. Tangen följer här den definition som är bruklig inom området evidensbaserad management – se exempelvis Center for evidence-based management, www.cebma.org[ii]. Denna definition är bredare än vad som är vanligt inom den vetenskapliga sfären. Så här sammanfattar Tangen:

”Begreppet evidens definieras och tolkas olika beroende på verksamhetsområde. Inom ramen för denna bok, som tar avstamp inom managementområdet, definieras evidens som information som stödjer eller motbevisar ett påstående eller antagande. Det är således en vidare tolkning av begreppet jämfört med andra områden, med det inte sagt att all information har samma vikt. Evidens kan komma från flera olika källor, där de mest viktigaste är samlad kunskap och erfarenhet från praktiker; vetenskaplig litteratur; data och information från organisationen; behov och förväntningar hos kunden.” (s. 13)

Det man inom evidensbaserad management alltså menar med evidens är nämnda fyra källorna till kunskap: ”samlad kunskap och erfarenhet från praktiker”, ”vetenskaplig litteratur”, ”data och information från organisationen” samt ”behov och förväntningar hos kunden”. Det är dessa fyra källor som ligger till grund för ”professionellt beslutsfattande”.

Som sagt så skiljer sig denna definition av evidens från den som används inom en vetenskaplig kontext. Men vi kan samtidigt konstatera att det även inom vetenskapen finns skiftningar i betydelsen av termen ”evidens” och att modellen påminner om hur man agerar inom evidensbaserad medicin/praktik. Så med detta som bakgrund så kan man säkert acceptera att samma term, evidens, har olika betydelser inom olika områden. Men samtidigt är det alltid en aning problematiskt när man använder samma term men att denna har olika betydelser inom olika områden eftersom det lätt ger upphov till språkförbistring och missförstånd. Därför hade det eventuellt blivit tydligare om man inom managementområdet använt andra termer än bara evidens då man gett namn till de fyra delarna som ligger till grund för professionellt beslutsfattande.

Att vetenskaplig litteratur är en källa till evidens är så klart oproblematiskt. Även så i många fall data och information – data och information är i vart fall en nödvändig utgångspunkt då det gäller att bygga evidens för något. Dock förstår jag inte helt varför Tangen (och CEBma) bara hänvisar till data och information från ”inom organisationen”? Det är så klart lika rimligt att använda data och information från den egna organisationen som från världen runt om kring i underlaget för ett beslut. Ibland kan säkert ”data och information” från världen utanför organisationen vara viktigare än den från inom densamma och ibland är det tvärt om och rimligen avgörs det i varje enskild situation.
Lämpligheten av att ”samlad kunskap och erfarenhet från praktiker” och ”behov och förväntningar hos kunden” betecknas som ”evidens” ställer jag mig mer skeptisk till. Att dessa två aspekter är viktiga och helt nödvändiga att beakta då man ska uppnå ett professionellt beslutfattande är helt solklart. Men att beteckna dessa som ”evidens” anser jag vara att tänja på termens betydelse lite väl mycket och risken som följer om man ändå gör det är att det i andra änden blir oklar vad ”evidens” i dess mer strikta mening innebär.

Det finns alltså, i mitt tycke, skäl att välja andra termer än ”evidens” för Tangens kategorier ”samlad kunskap och erfarenhet från praktiker” och ”behov och förväntningar hos kunden”. Men med det sagt så vill jag ändå hävda att Tangens och CEBma:s modell är ett bra verktyg att använda vid professionellt beslutsfattande.

I beslutssituationer finns det alltid ett syfte med det beslut som ska tas; man vill uppnå ett visst resultat. Vidare är det förvisso så att alla beslut på sitt sätt är unika eftersom alla omständigheter aldrig kan vara exakt lika, men trots det finns det nästan alltid likheter till någon grad – ibland större ibland mindre – vilket gör att det är rimligt att generalisera och använda kunskap från tidigare situationer. Vad gäller utfallet, resultatet, av varje beslut så är det osäkert och bara framtiden kan visa om beslutet var rätt eller inte. Eller som Tangen säger: ”Vill du ha garanti kan du köpa en brödrost. Evidens kommer aldrig att kunna säga med kirurgisk precision vad du ska besluta, men kan hjälpa dig att göra mer medvetna och välgrundade beslut.” (s. 44)

Givet att ovanstående är riktigt kan man, genom att grunda sitt beslut på det sätt som Tangen föreslår, ändå minskar graden av osäkerhet kring utfallet av beslutet och där med ta bättre beslut.

Så hur ska man då gå till väga när man i praktiken ska använda Tangens verktyg?

Samlad erfarenhet och kunskap från praktiker
Tangen menar att:

”Den samlade kunskapen och erfarenheten kommer på flera sätt vara färgad av tankevurpor (bias, min anmärkning). Trots det vore det naivt och dumt att frångå denna källa inför besluten i arbetslivet. Det är den enklaste källan till att samla in evidens och troligtvis en källa som vi alltid kommer att använda oss av. Just av dessa anledningar ställer det extra höga krav på dig att bedöma hur pass pålitlig den är. Du behöver därför vikta med andra källor och kritisk förhålla dig till den information du fått.” (s. 73) 

Ett sätt att hantera detta är att börja sitt insamlande av kunskap och erfarenheter med att formulera tydliga, entydiga och konkreta frågor. Samt att ställa följande kontrollfrågor mot både svaret och den som svarat:

”Har personen praktisk erfarenhet av att utföra det jag efterfrågat? Hur många gånger har personen haft möjlighet att utföra det jag söker svar på? På vilket sätt har personen fått feedback eller möjlighet att utvärdera effekten av det hen har gjort? Kan personen redogöra för vad hen grundar sitt utövande på? Hur förhåller sig personens kontext i förhållande till den jag är i?” (s. 73-74)

Vetenskaplig litteratur
Att hitta, läsa och använda slutsatserna från vetenskapliga studier är kanske inte alltid lätt men det borde stå i fokus för den som vill grunda sina beslut på evidens. Vad som är god vetenskaplig litteratur och vilken litteratur som är tillämpbar i ett specifikt fall är kunskaper som den evidens-intresserade beslutsfattaren måste öva upp. Tangen går igenom, beskriver och förklarar olika typer av vetenskaplig litteratur och olika typer av vetenskapliga undersökningsmetoder – så som randomiserade kontrollerade studier, kohortstudier, fallstudier, metaanalyser med flera.
För att bedöma om en studie är tillämpbar för det beslut som ska fattas menar Tangen att man bör ställa bland annat följande frågor:

”Är resultatet praktiskt relevant? Hur tillförlitligt är resultatet? […] Till vem riktar sig studien? […] Vilken kultur och värderingar rådde och stämmer den med min organisation? Vilken typ av bransch eller organisation undersöktes?” (s. 92)

Data och information inom organisationen

”Professionellt beslutsfattande handlar om att söka evidens från flera olika källor och på så vis öka möjligheterna till bättre beslutsfattande. En viktig faktor i detta är att kunna placera dessa beslut i den aktuella kontexten. Därför är evidens från den aktuella organisationen en viktig källa.” (s. 102)

Så inleder Tangen kapitlet och data och information inom organisationen och menar vidare att detta är ett helt avgörande komplement till den vetenskapliga litteraturen. Den vetenskapliga kunskapen måste kompletteras då den ska tillämpas eftersom lokal kunskap tillhandahåller nödvändig information om lokala förhållanden som den vetenskapliga litteraturens uttalanden om generella effekter inte kan upplysa om.

Vi lever i ”big data”-åldern men att använda data från sin egen organisation (eller annan data) är förvånansvärt frånvarande i många beslut. Även om en organisation per automatik skapar en massa data bara genom att göra det som organisationen gör hela dagarna så krävs ofta ett visst arbete innan denna data går att använda. För att göra data från organisationen användbart i sitt beslutsfattande måste den först fångas in och finnas att tillgå. Men en massa data i en ostrukturerad hög är inte mycket till hjälp. Därför måste man sorter och välja ut den data man tror att man behöver. Detta hänger ihop med den fråga man försöker att besvara och liksom vad gäller att ta tillvara samlad erfarenhet och kunskap från praktiker så bör frågorna man ställer vara tydliga, entydiga och konkreta. Man måste också ställa kontrollfrågor till sin data för att säkerställa att den är kvalitativ och rättvisande. När man har data gäller det också att visa upp den på ett pedagogiskt sätt så att den faktiskt går att använda i beslutsfattandet.


Behov och förväntningar hos kunden

”Med kund menas i denna bok alla individer eller grupper som påverkas av ett beslut” (s. 126)

Som med användningen av termen evidens så vidgar Tangen här betydelsen av termen kund till att innefatta mer än vad man i vanliga fall menar med kund (ungefär: en person som köper något av någon annan). Och liksom med evidens så kan det vara problematiskt eftersom om man använder ett ord som oftast används på ett visst sätt med en viss betydelse men nu lägger en delvis annan betydelse i ordet så kan det ge upphov till missförstånd. På engelska använd termen ”stakeholder” vilket kan översättas till intressent. Men intressent är i detta sammanhang kanske inte rätt ord att översätta till. Det är nog också så att det i svenskan saknas en bra översättning av ”stakeholder”. Därför är troligen kund det ord som passar bäst i sammanhanget och eftersom Tangen klart definierar vad han menar så gör han ändå vad han kan för att förebygga missförstånd.
Med det sagt så hävdar Tangen att

”Genom att beakta kunders behov, förväntningar och farhågor ökar vi faktiskt sannolikheten för bättre beslut, både på lång och kort sikt.” (s. 128)

I och med den bräddade definitionen av kund så blir det vidare nödvändigt att skilja på olika typer av kunder eftersom de påverkas och har olika typer av inflytande över ett beslut. Allra minst måste man skilja på sådana som påverkas direkt av ett beslut och de som bara påverkas indirekt.
Tangen poängterar även att man, när man ska försöka fånga in kundens förväntningar måste ta hänsyn till att det finns tre nivåer av förväntningar: nödvändiga, förväntade och attraktiva kvalitéer.
Men nödvändiga kvalitéer avses sådant som tas för självklart och därför inte kommer att uttalas – Tangen exemplifierar med att sängen på ett hotellrum är bäddad, något som alla förväntar sig och som därför inte kommer att leda till några hurrarop men som det missas leder till en negativ upplevelse.

Med förväntade kvalitéer avses sådana önskemål som direkt har efterfrågats.
Och med attraktiva kvalitéer avses sådant som kunden inte har efterfrågat med som högst sannolikt kommer att leda till att kunden blir än mer nöjd – Tangen exemplifierar återigen med hotellrummet och målar upp ett scenario där kunden välkomnas till rummet med en drink och ett gratis turistkort.
Att poängtera dess tre nivåer menar Tangen är viktigt eftersom det visar på hur kunden sannolikt kommer att reagera och det förtydligar också att det bara är de uttalade förväntningarna som kunden kommer att uttrycka (per definition, kan man kanske tillägga) men att de nödvändiga kvalitéerna är just nödvändiga för att inte få ett negativt utfall och att de attraktiva kvalitéerna är de som kommer att göra kunden nöjd över förväntan.

Man skulle kunna föra över detta resonemang på till exempel ett väntrum på vårdcentralen där de nödvändiga kvalitéerna troligen består i sittplatser, tillgång till toalett och liknande. De förväntade kvalitéerna är sådana som patienterna skulle uttala om man frågade dem; kanske en tv, tidningar, vatten och kaffe så man kan fördriva tiden i väntan på doktorn. De attraktiva kvalitéerna skulle kanske kunna vara en app som visar hur lång tid det är kvar tills att det är min tur och information om hur man hittar till närmaste apotek efter besöket?


Så var är alltså professionellt beslutsfattande?
Enligt Tangen är professionellt beslutsfattande grundat på fyra källor av evidens: samlad kunskap och erfarenhet från praktiker, vetenskaplig litteratur, data och information från organisationen samt behov och förväntningar hos kunden. Alla dessa fyra källor måste tas med i det professionella beslutsfattandet och de är dessutom beroende av varandra. Den vetenskapliga litteraturen visa var vetenskapen står i förhållande till en fråga. Data och information från organisationen samt den samlade kunskapen och erfarenheten från praktiker placerar in den vetenskapliga kunskapen i den kontext där den ska användas. Och behov och förväntningar från kunden är den kunskap som gör att det beslut som tas faktiskt faller väl ut oss den som blir påverkad eller är mottagare av resultatet av beslutet.

Beslut av större eller mindre vikt fattar vi hela tiden och ofta är det kanske nog med den egna kunskapen, erfarenheten och magkänslan. Men i mer komplicerade eller till och med komplexa situationer duger det inte att nöja sig med den egna kunskapen, erfarenheten och magkänslan. För att beslutet ska kunna anses vara det bästa möjliga givet kunskapsläget måste det grundas i evidens och här kan vi använda Tangens och CEBma:s modell för professionellt beslutsfattande.

/Jesper Grip


Referens:
Henrik Tangen, Professionellt beslutsfattande – Hur du som chef och ledare fattar evidensbaserade beslut, Type & Tell 2019

---

[i] Tangen är HR specialist och författare. Förutom den bok som behandlas här har han skrivit ytterligare tre böcker: Framgångsrika arbetsplatser – en bok om human resurshantering, Evidensbaserad HR – från bra till bättre HR leveranser (tillsammans med Robert Witt) samt Skapa och bygga hälsa på arbetsplatsen (tillsammans med Charlotte Conrad).

[ii] www.cebma.org
Kort skrift som sammanfattar CEBma:s syn på evidensbaserad management finns att ladda ner här:
https://www.cebma.org/wp-content/uploads/Evidence-Based-Practice-The-Basic-Principles-vs-Dec-2015.pdf

Einstein och empirin

Tidigare publicerad i tidskriften Evidens och beslut, utgiven av Nätverket för evidensbaserad policy



Einsteins största misstag – Ett geni med fel och bristen är David Bodanis tredje bok om Einsteins fysik. Liksom E=Mc2 – Historien om väldens mest kända ekvation och Elektricitet – Historien om universums mäktigaste kraft innan denna är Einsteins största misstag en välskriven bladvändare som får oss matematiskt obildade nidingar att förstå vad alla de där ekvationerna egentligen betyder och vad det innebär för vår kunskap om hur världen fungerar. I denna tredje bok ges en gedigen historieskrivning över både Einstein liv och hans tankar och teorier och den rekommenderas å det starkaste.

Dessutom ger den oss som är lite intresserade av evidensbasering en tankenöt att fundera över – när och under vilka villkor ska man anse att det rådande empiriska läget falsifierar en teori och när ska man trots allt som pekar på motsatsen stå fast och fortsätta hoppas?



Under 1905 publicerar Einstein fem banbrytande arbeten, varav i alla fall tre var värda ett Nobelpris enligt Bodanis. Främst av dessa är arbetet om den speciella relativitetsteorin där världen för första gånger får stifta bekantskap med E=mc2. Einstein arbetade vid denna tid på patentverket i Bern och han hoppas att hans arbeten ska ge honom så väl erkännande som en akademisk tjänst. Men trots hans förhoppningar dröjer erkännandet. En del av anledningen är att Einstein just inte är någon akademiker utan en okänd tjänsteman vid patentverket och att hans texter inte, så som traditionen bjuder, tyngs av fotnötter och referenser till mer högborna kollegor. En annan orsak är att hans texter faktiskt är så pass abstrakta och avancerade. Einsteins teoretiska fysik grundas till stor del på tankeexperiment och abstrakta logiska resonemang vilka på centrala punkter bröt mot den viktorianska klassiska fysiken. Därav fanns ett inbyggt motstånd mot hans hävdanden; för att erkänna honom rätt måste man samtidigt överge flera av de grundläggande sanningarna i den världsbild som gällt sedan Newton.



Einsteins tankeexperiment guidades genom hela hans liv av den övergripande principen om att sanningen finns i enkelhetens skönhet. Enkelheten i en teori var enligt Einstein en garant också för dess giltighet. Men trots denna emfas på teori och teorins sköna enkelhet ansåg Einstein att det teoretiska arbetet var intet utan empiri som kunde bekräfta teorins antaganden. Detta yttrades sig bland annat på så vis att han avslutar många av sina arbeten med en uppmaning om att hans framlagda hävdanden måste testas och ibland gav han även förslag på experiment som skulle kunna göra detta.



Under åren efter 1905 växer långsamt kännedomen om Einsteins teorier och parallellt där med hans anseende och snart får han sin första akademiska tjänst. Samtidigt arbetar han vidare på sitt nästa stora genombrott; den allmänna relativitetsteorin. I november 1915 publiceras denna och därmed har Einstein tagit det största steget sedan Newton i vår förståelse av universums uppbyggnad. E=mc2 visade att Energi och Massa är samma sak: energi är utspridd massa och massa är tätt packad energi. Einsteins allmänna relativitetsteori visar att Gravitationen och Tingen är de samma: G=T. Trots att denna ekvation på sätt och vis är mer betydelsefull är den dock mindre känd men det den säger är att relationen mellan tingen, eller massorna, är gravitationen. Alla massor påverka rum-tiden och där med varandra men en större massa böjer rum-tiden mer vilket gör att den mindre massan dras mot den större.  



1915 var detta enbart en teori, även om den var övertygande och tack vare Einsteins tidigare framsteg var han nu en tänkare vars teorier togs på största allvar. Som bekant var 1915 och åren där ikring inte en av de bättre tidpunkterna under 1900-talet att söka hitta experimentella bevis för förutsägelser om universum vilka krävde att man åkte runt halva jordklotet med dyr och skrymmande utrustning. Men trots att världen brann gjordes ett flertal försök och 1919 kom äntligen genombrottet. En brittisk expedition hade, trots sju sorgen och elva bedrövelser, lyckats fotografera en solförmörkelse och man kunde nu konstatera att solens dragningskraft böjde av ljuset från stjärnor i solens rand, just som Einsteins teori förutsagt. Nästan över natt blev Einstein en vetenskaplig superkändis för så väl fysikkollegor som den krigströtta allmänheten.



Men säg den lycka som varar för evigt… Redan 1916 hade Einstein börjat misstro sin egen ekvation. Sanningen i den sköna enkelheten låg i den ena vågskålen och med de experimentella bevisen vägde denna nu tyngre än någonsin förut. Men i den andra vågskålen låg astronomernas syn på universum som statisk. För att förstå detta måste man komma ihåg att kunskapen om universum vid denna tid var långt ifrån vad den är idag. Den allmänna uppfattningen bland astronomerna var alltså att universum var statiskt och dessutom hade man ingen aning om den egentliga storleken utan tänkte sig universum som varandes det vi idag vet är vår galax vintergatan. När Einstein såg på konsekvenserna av sin egen ekvation kom han dock till slutsatsen att universum inte kunde vara statisk. Beroende på vilka värden som sattes in i ekvationen blev resultaten olika; oändlig expansion, expansion följd av återgång till utgångläget, pulsar av expansion och kontraktion, etc.

Einstein kom alltså fram till att det här fanns en oöverbryggbar motsättning. Följderna av hans teori stämde inte med den bästa empiriskt grundade kunskapen om universums utseende och trots sin absoluta tro på sanningen i den enkla skönheten höll han empirin högre och valde till slut att till ekvationen lägga till den godtyckliga konstanten Lambda. Och satte man lambda lagom lågt stämde uträkningarna, så vitt det verkade, med universums uppbyggnad både i det korta och det längre perspektivet.



Einstein var från början högst missnöjd med sitt infogande av lambda men inte desto mindre förde han nu ut denna version av sin ekvation och det blev denna version som blev den gällande. Och där med knöts också hans prestige och kändisskap till denna variant av ekvationen.

Men redan under tidigt 20-tal presenterades teoretiska argument för att den ursprungliga versionen vad den rätta och senare under 20-talet kom astronomerna även med empiriska belägg. Man började förstå att universum var långt större än vintergatan och hittade också sätt att mäta avstånd i rymden. Spiken i kistan för lambda blev Hubbles mätningar av stjärnornas rödförskjutningar vilket visade att dessa stjärnor var på väg bort från oss; att universum alltså expanderar.

Einstein kämpade länge emot alla försök att avlägsna lambda men med Hubbles belägg för universums expansion insåg han att slaget var förlorat och drog officiellt tillbaka lambda från sin ekvation.



Det är här någonstans som Einstein lägger grunden för sitt största misstag.



Samtidigt med att Einstein utvecklade sina teorier om den speciella och sedan den allmänna relativitetsteorin pågick utvecklingen av kvantfysiken. Einsteins egen uppsats om den fotoelektriska effekten (vilken var den upptäckt han fick Nobelpriset för) var en av grunderna till kvantteorin. Men efter detta inledande bidrag koncentrerade sig Einstein på universums storskaliga struktur. Kvantfysiken utvecklades vidare av ett stort antal teoretiker och experimentellt inriktade fysiker så som Bohr, Rutherford och Heisenberg. En av de mest centrala slutsatserna av kvantfysiken var den om den fundamentala osäkerhet som råder på kvantnivå.

Förutom att Einstein alltid hållit principen om sanningen i den enkla skönheten högt så hade han också alltid trott att universums storskaliga liksom småskaliga struktur var möjlig att förstå och förklara. Därför vände han sig instinktivt mot kvantfysikens hävdande av det råder en fundamental osäkerhet på kvantnivå. Han motsatts sig därför Heisenbergs teoretiska bevis för denna osäkerhet och försökte under många år hitta argument och bevis mot kvantfysiken.



Att försöka falsifiera en vetenskaplig teori är ju dock helt i sin ordning och dessutom en mycket viktig sysselsättning. Men det som enligt Bodanis gjorde Einsteins försök att falsifiera kvantfysiken till hans största misstag var inte dessa försök till falsifiering i sig. Då Einstein insåg att astronomerna hade hitta belägg för att universum utvidgas och där med drog tillbaka sin tillagda konstant (lambda) bestämde han sig samtidigt, något ologiskt kan tyckas, för att aldrig mer låta sanningen i teorins enkelhet få ge vika för ofullständig empiri. Tillsammans med hans ogillande av kvantfysikens stipulerande av en fundamental osäkerhet gjorde detta att han aldrig kunde förmå sig att erkänna att den växande mängden av experimentella bevis faktiskt visade att kvantteorin var korrekt och efter många år av motstånd och ett stort antal försök att falsifiera kvantteorin gav han till slut upp.



Mannen som 1915 utkorades till den största fysikern sedan Newton blev långsamt marginaliserad till fysikvärldens utkanter och av sinakollegor betraktad som en föredetting. Han fortsatte att verka vid sin institution där han hade en liten skara anhängare. Han la under åren fram en del viktiga bidrag till den teoretiska fysiken men på grund av sin marginalisering fick dessa inget genomslag att tala om och sitt sökande efter sanning och skönhet riktade han allt mer mot Mozart och Bach.



Den ledstjärna som vägledde Einstein till hans största upptäckter – att enkelheten och skönheten i teorin borgade för dess sanning men att detta ändå var intet utan empiriska bevis – blev alltså till slut också hans fall eftersom han övergav den andra halvan och ersatte sin ledstjärna med en absolut tro på sanningen i teorin.

Denna tro gav honom förvisso G=T tillbaka men samtidigt kopplade han ifrån sig själv från halva det vetenskapliga fält och i princip hela det sociala sammanhang som var hans liv.



Som en ironisk tvist på historien har dessutom ”lambda” återkommit från de döda i form av mörk energi och man kan undrar vad Einstein skulle tänkt om det han fått leva så länge…

Återfallsförbrytare i problemlösning som förvärrar

Tidigare publicerat i tidskriften Evidens och beslut, utgiven av Nätverket för evidensbaserad policy



Den 6 maj 2018 rapporterar Expressen om ”Mördaren som slår och våldtar kvinnor”[1]. Mördaren som benämns med för och efternamn är just häktad som misstänkt för att ha våldtagit en kvinna i ett parkeringshus. Men denna anklagelse är alltså inte den första utan mördaren har redan som 19åring dömts för mord på en 78-årig kvinna och efter detta straff har han anklagats och dömts ”för flera fall av misshandel och grova sexualbrott mot kvinnor”.

Efter denna ingress beskriver Expressen mördarens våldskarriär tämligen ingående och om det är något som står klart är det att denna person är en fara för andra och att man bör befara att han kommer att fortsätta vara en fara för andra under överskådlig tid. Och man kan inte gärna dra andra slutsatser än att samhället bör skyddas mot denna person samt att han om möjligt bör fås att permanent ändra sitt beteende.



I anslutning till denna historia har Expressen frågat de politiska partierna hur man ska ”komma till rätta med återfallsförbrytare som begår grova sexual- och våldsbrott”. Som man kan gissa så ger partierna lite olika svar men att respektive svar är i linje med det man brukar höra från respektive parti. Dessa rör sig från ”brottslingar ska behandlas” över ”ingen tidigare frigivning och/eller straffskärpning för återfallsförbrytare” till det mer generella ”hårdare straff för vålds- och sexualbrottslingar”.

Så långt inget nytt alltså och vad som eventuellt skulle kunna förhindrar kriminella att återfalla i brottslighet är inget som Expressens artikel bryr sig om att fundera på… Så vi får inget svar på hur återfall kan förebyggas. Det man också kan undra är: hur vanligt är återfallsförbrytelser och vilken typ av återfall handlar det i så fall om?



Om detta kan Kriminalvården som tur var berätta. Dels finns en gedigen rapport i ämnet: ”Kriminalvårdens forskningskommitté, rapport 16, Återfallsförbrytare – vilka var det? Några bakgrundsfaktorers inverkan på återfall i brott” [2]. Dels finns det kortfattad information på Kriminalvårdens sida ”Forskning och statistik”[3]. Där presenteras statistiken över återfall i brott i procent och för ett flertal brottstyper. För sexualbrott och våldsbrott kan vi utläsa följande: Bland sexualbrottslingarna är det 90% som inte återfaller i brott, 8% återfaller i andra typer av brott och 2% återfaller till sexualbrott. Bland våldsbrottslingarna är det 81% som inte återfaller i brott, 12% som återfaller till andra brott och 7% som återfaller till våldsbrott.

En förkrossande majoritet återfaller alltså inte alls i brott eller återfaller i andra brott och återfall till samma brott ett mindre, men för de drabbade ett högst reellt problem. Och oavsett antalet förstagångsförbrytelser och antalet återfall så måste självklart alla mord, våldtäkter och övergrepp ska om möjligt förebyggas, alternativt bestraffas och återfall förebyggas.



Men hur kan man förutse återfall och motverka dessa utan att tumma på rättssäkerheten och vad ska man göra åt de återfall som sker?

Jag är inte skickad att svara på dessa frågor men det jag med säkerhet kan säga är att stor kunskap om detta finns inom forskningen och inom kriminalvården och att generella svar likt de politikerna ger till Expressen inte är en del av någon evidensbaserad lösning på problemet.

Inte heller är ett narrativt berättande om enskilda händelser en del av lösningen. Denna typ av journalistik får våra hjärnor och känslor att gå ingång på alla cylindrar vilket skapar en rädsla som inte står i proportion till problemet och risken är stor att detta i sin tur leder till åtgärder som inte heller gör det.



Att uppmärksamma denna typ av journalistik och peka på dess problem är delvis att slå in öppna dörrar och detta dessutom till ingen nytta eftersom Expressen och liknande tidningar knappast kommer att ändra sitt sätt att göra braskande journalistik i första taget. Men jag tror ändå att det är viktigt att ibland påpeka det uppenbara och i alla fall anmäla sin avvikande mening. För i dessa tider av accelererande anklagelser och motanklagelser om ”fake news” och faktaresistens är det om möjligt ännu viktigare än vanligt att uppmärksamma denna typ av slarvig journalistik eftersom det faktiskt är en god del av grovgrunden för anklagelserna mot den fria pressen. Och jag är medveten om att denna vädjan troligen är bortkastad men i alla fall:

Kära Expressen och intervjuade politiker. Om ni på riktigt vill försöka lösa allvarliga samhällsproblem så som återfall i vålds- och sexualbrott vänd er till någon som vet vad dom pratar om och kan ge förslag på lösningar som fungerar; tex forskningen och Kriminalvården.  

---

[1] https://www.expressen.se/kvallsposten/mordaren-som-slar-och-valdtar-kvinnor/

[2] https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/publikationer/forskningsrapporter/aterfallsforbrytare---vilka-var-de/

[3] https://www.kriminalvarden.se/forskning-och-statistik/statistik-och-fakta/aterfall/

Fimpar och kollektivtrafik – evidensbaserad policy i praktiken

Tidigare publicerad i tidskriften Evidens och beslut, utgiven av Nätverket för evidensbaserad policy



Hur gör man för att evidensbasera policy?

Som påpekats ovan (i artikeln Vadå evidensbasering?) finns det inte bara en metod för att säkerställa att en policy har evidensen med sig utan metoden måste anpassas till den fråga man vill besvara. Med det sagt så finns det ändå likheter mellan olika metoder och i många fall där det handlar om policy vers syfte är att ändra på beteende måste experiment göras och för att dessa experiment ska kunna sägas visa på en effekt annan än slumpmässig måste metoder som randomisering, kontrollgrupp och i möjligaste mån blindning tillämpas.


Både i Göteborg och i Skåne har under senaste åren påbörjat försök att evidensbasera policy inom miljöområdet. Här ska vi se närmare på deras försök att med hjälp av Nudging förmå rökare att fimpa i askkopp i stället för på marken. (För mer om nudging se gärna artikeln Vad är Nudging? ovan)


Om man åkte buss i Skåne under sommaren 2018 kunde man mötas av skylten ovan i närheten av väderskyddet. Men helt säkert var det inte. Man kunde lika gärna stött på en helt vanlig svart askkopp för den stackars rökande kaninen och den gula askkoppen var nämligen en del av en experimentell studie.

Studiens utfördes på uppdrag av SYSAV som ett avfallsföretag som ägs av och verkar i 14 av södra Skånes kommuner (https://www.sysav.se/Privat/, http://www.onaturligtavfall.se/).

Själva studien planerades och genomfördes av konsultföretaget A Win Win World (https://www.awinwinworld.com/sv-SE/case/f%C3%A4rre-fimpar-i-sk%C3%A5ne-40413678).



På uppdrag av Trafikkontoret i Göteborg gjorde A Win Win World redan 2016 en första pilotstudie i Göteborg och under sommaren 2017 fortsatte man med en sammanlagt 12 veckor lång experimentell studie där man med hjälp av humor och iögonfallande färger och budskap ville försöka förmå rökare att välja att fimpa i askkoppen (https://www.awinwinworld.com/sv-SE/case/nudging-för-färre-fimpar-38610911).





Bakgrunden till projektet var att Trafikkontoret identifierat just cigarettfimpar som källan till både stora föroreningar och stora kostnader. Närmare bestämt så ger gamla fimpar upphov till betydande kemikalieföroreningar, de tar månader att bryta ned och ekonomiskt sett kostar bortstädning av fimpar från marken cirka 10 gånger å mycket som vanlig sophämtning. Av dessa skäl kontaktade Göteborgs stad A Win Win World för att med deras hjälp undersöka om man med hjälp av nudging, eller beteendedesign, skulle kunna reducera antalet fimpar slängd på marken vid spårvagnarnas väderskydd.


Studien inleddes med en 3-veckors period av förmätning av antalet fimpar vid åtta utvalda stationer. Därpå följde experimentperioden på 6 veckor då skyltar och markdekaler sattes upp och askkoppar målades om. Detta gjordes på hälften av de åtta utvalda stationerna och den andra hälften fick utgöra kontrollgrupp. Även under denna period räknades så klart antalet fimpar. Efter sex veckor togs skyltar och dekaler bort och målade askkoppar byttes mot vanliga svarta och en eftermätningsperiod på tre veckor följde.


Resultatet av studien visade att nudge-konceptet var upp till 70% effektivare än vanliga svarta askkoppar, att man kunde se en absolut minskning av antalet fimpar på marken och att effekten ökade över tid.

Projektet nominerades senare till ”Nudge awards”  och kammade hem första pris som mest effektiv beteendeinsats 2018.





Inför studien i Skåne gjordes vissa förändringar efter de lärdomar som dragits från Göteborgsprojektet. Till exempel hade markdekalerna i Göteborg visat sig effektiva men känsliga för slitage. Därför valde man i Skåne att måla direkt på marken istället. Man arbetade också om konceptet för skyltar och färger för att passa in i SYSAV:s redan pågående kampanj om ”onaturligt avfall” och kampanjens flora av ”onaturliga arter” - T-röding, plastbäver och topsvipa fick sällskap av snusmusen och nikotinkaninen.



Studien lades vidare upp enligt följande:

-          En experimentgrupp och en kontrollgrupp med nio hållplatser/väderskydd för vardera grupp utvalda för att spegla varandra gällande storlexindex, demografiska faktorer, utseende och antal förbipasserande.

-          Hållplatserna fördelades mellan Lund, Trelleborg och Ystad med 7 hållplatser i Lund respektive Trelleborg och 4 i Ystad.

-          Mätningar gjordes under sex veckor, två mätningar per vecka enligt tidsbestämt schema. Första mättillfället utgjorde förmätning.

-          Mätning på onsdagar och fredagar samt städning fredagar och måndagar för att undvika helger och för att ha samma förhållanden varje mätning.

-          På grund av praktiska omständigheter räknades enbart fimpar på marken och inte fimpar i askkopparna.

Resultatet av studien var i korthet:

-          Antalet fimpar på marken minskade med i genomsnitt 56% mer på nudge-platserna än på kontrollplatserna.

-          Denna minskning är statistiskt signifikant.

-          Effekten växte över tid.

Kostnaden per hållplats för nudge-konceptet var 6000 kr vilket i och med effekten som uppnåddes visar att investeringen var kostnadseffektiv och ger en hög ”return on investment” på kort tid. Och vid en kontroll 4,5 månader efter uppsättning noterades ingen vandalism eller slitage.



Men alla frågor är så klart inte utredda i och med studien. Studierapporten anger exempelvis att man inte vet hur effekten kommer att bestå på sikt eller om det var den ökade synligheten eller humorn eller kombinationen av dessa som var upphov till effekten.



Slutsats
De två studierna av evidensbasering i praktiken ger på grund av sitt metodologiska upplägg, sin studie-design, stöd för att den nudge-insats man valt har givit en effekt, att denna effekt är den man velat uppnå och att effekten är så stor att den är kostnadseffektiv redan på kort sikt.

Betyder det att andra typer av insatser är sämre eller inte kan ge ännu större effekt? Nej. Men det betyder att vi vet att denna insats är bättre än den lösning som fanns innan och att den har en effekt som är värd sin kostnad. Och vi vet också att vi kan konstatera att detta är något vi faktiskt inte bara tror utan faktiskt vet – eftersom det faktiskt undersökts!




Fördjupande intervju med Ann Thorén och Tim Isaksson



För att få ytterligare kunskap om Skåne-projektet och om evidensbasering av policy vände jag mig till Sysav:s Ann Thorén och A win win worlds projektledare Tim Isaksson.

Intervju med Ann Thorén, projektledare på Sysav

Jesper:

Hej Ann!

Kan du berätta vilket problemet det var som ni hade uppmärksammat och ville hitta en lösning på?

Ann:

Sysav ägs av 14 kommuner och i kommunernas avfallsplan finns ett mål om att minska nedskräpningen. Vi har gjort skräpmätningar som visar att fimpar är det absolut vanligaste skräpet, precis som alla andra skräpmätningar som görs i landet också konstaterar. Tillsammans kom vi fram till att vi därför ville hitta ett sätt att minska nedskräpning av just fimpar och vi ville fokusera på nedskräpningen som sker på hållplatser.

Jesper:

Hur har man tidigare tänkt kring lösningar av fimp-problemet?

Anna:

Kommunerna har främst satsat på renhållning, att städa bort skräpet på hållplatserna. Hålla snyggt och rent. Inte så mycket förebyggande.

Jesper:

Vilka lösningsförslag, om några, har man testa förut?

Ann:

De har nog inte testat så mycket, vad jag vet: Som sagt, mest renhållning.

Men Malmö stad har de sista två somrarna haft särskilda kampanjer för att lyfta nedskräpningsfrågan.

Jesper:

Hur har dessa fungerat?

Ann:

Det har varit rena informationskampanjer och har inte innehållit mätningar kring nedskräpningen. Däremot intervjuer med invånare och renhållningspersonal som är upplevt det positivt att man uppmärksammat nedskräpningen.

Jesper: 

Hur kom det sig att Sysav kom att överväga en nudge-lösning?

Ann:

Vill bara säga att det inte är Sysav ensamt som har gjort denna nudge, utan vi har gjort det tillsammans med våra 14 ägarkommuner och särskilt med 3 av dem; Trelleborg, Ystad och Lund. De 3 kommunerna har lagt ner särskilt mycket tid och engagemang i detta.

Vi tycket nudging lät spännande och hade hört om andra lyckade projekt, tex det enkla med fotspår till soptunnor. Vi hade även läst om Göteborgsprojekt med just hållplatser och insåg att det hade varit spännande att bygga vidare på det. Att inte starta om från början utan vidareutveckla ett redan testat koncept.

Jesper:

Hur kom det sig att ni valde att samarbeta med Awww?

Ann:

Eftersom vi är ett kommunalt bolag måste vi enligt LOU upphandla konsulttjänster. Så vi var glada att AWWW var intresserade att svara på upphandlingen eftersom de hade projektlett Göteborgs satsning.

Jesper: 

Hur har ni tänkt kring att välja en evidensbaserad metodologi?

Ann:

Det kändes viktigt att få resultat som inte kunde ifrågasättas, att visa att det går att göra skillnad. Det gör det enklare att sprida resultaten och även väcka intresse att fortsätta arbetet. Vi vill ju att den här nudgen ska testas i fler kommuner. Det finns ju som sagt bara win-win i detta med att arbeta mot nedskräpningen.

Jesper: 

Hur kommer ni att gå vidare nu?

Ann:

Den närmaste tiden kommer fler av våra ägarkommuner att testa nudgen med Nikotinkaninen. Först är Kävlinge kommun som gör det nu under hösten 2018. Men vi kommer även titta på andra sätt att arbeta vidare med nedskräpningsfrågan.

Jesper:

Vilka är de viktigaste lärdomarna?

Vilka är det största fördelarna med att arbeta med evidensbasering?

Ann:

Att det är viktigt att vara noggrann, att låta det förberedande arbetet ta tid. Att inte ha för bråttom. Att skapa engagemang hos alla som deltar i arbetet, att de förstår sin roll och att det de ska göra är viktigt för slutresultatet.

Utifrån vårt perspektiv så är fördelen med evidensbasering att få resultat som är tydliga och välgrundade.

Jesper:

Tack Ann! Och fortsatt lycka till med både nudge-projektet och era andra projekt.

Intervju med Tim Isaksson, projektledare på A win win world

Jesper:

Hej Tim.

Kan du berätta om bakgrunden till Skåneprojektet?

Tim:

Sysav hörde talas om projektet i Göteborg och blev intresserade. De kontaktade oss och på den vägen var det – ett bra exempel på hur nytänkande och smarta lösningar snabbt kan få spridning. Plus så klart på hur offentliga investeringar i evidensbasering i en del av landet leder till fördelar i en annan, i en positiv spiral, eftersom man kan bygga vidare på tidigare lärdomar.

Jesper:

Vilka lärdomar tog ni med er från Göteborgsprojektet och vad innebar det för  Skåneprojektet?

Tim:

Framförallt tog vi med oss insikter kring vilka dimensioner som bör vägas in vid studiedesignen när det gäller skapande av nudge- och kontrollgrupp. Av praktiska skäl hade vi varken i Göteborg eller i Skåne möjlighet att nyttja ett så pass stort antal hållplatser att vi kunde randomisera indelningen. Därför behövde vi noggrant studera varje hållplats och därefter skapa grupperna på så vis att de blev så lika varandra som möjligt. Det handlade om faktorer såsom layout, omgivning, demografi, antal förbipasserande, befintlig nedskräpning, antal väderkurer med reklam, design på väderkurer, design på papperskorgar, antal resenärer, befintlig nedskräpning, m.m. m.m. Att vi redan hade tänkt till kring detta i Göteborg innebar så klart att vi kunde planera ännu bättre för det i Skåne.

Vidare tog vi med oss ett antal mättekniska lärdomar, t.ex. olika sätt att arbeta för att se till att mätningarna på en given hållplats sker på samma tid varje gång i så hög utsträckning som möjligt.

Till sist vill jag också nämna att den på många sätt större studien i Göteborg möjliggjorde ett någon mindre storlek på projektet i Skåne, vilket så klart är bra ur resurssynpunkt. Bl.a. kunde vi ur datan i Göteborg se att effekten från skylten sannolikt ökar över tid, och ta detta i beaktning i studiedesign och val av analysmetod i Skåne, samt även se att både skyltar och markdekaler fungerade var för sig. Det senare kunde vi inte göra i Skåne, där projektets storlek och tillgängliga hållplatser enbart tillätt en behandlingsgrupp. Att antalet observationer i projektet i Skåne blev färre är så klart aldrig att rekommendera, men tack vare projektet i Göteborg blev detta dessutom något mindre problematiskt.

Jesper:

Vilka förändringar, främst rörande undersökningens upplägg, har ni gjort i förhållande till Göteborgsprojektet?

Tim:

Utöver att kontextanpassa det söta djuret och ändra formen på skylt och markmålning så valde vi även att kombinera skylt med markmålningar i ett och samma koncept, dels för att maximera effekten och dels för att markmålningar höst- och vintertid kan döljas av snö och löv. Att vi i Göteborg testade dessa element för sig (även om de då såg lite annorlunda ut) gjorde så klart detta beslut lättare, för det vi mätte i Skåne blev ju effekten från hela "paketet" – vi kunde inte veta vilket element som gjorde vad. Allra helst hade vi ju velat ha tre behandlingsgrupper, men av praktiska skäl gick inte det.

Projektet i Skånes mindre storlek innebar också att mätningarna varken kunde hålla på lika många veckor eller göras lika ofta. Istället för dagliga mätningar räknade vi fimparna på marken två gånger per vecka för varje hållplats. Både detta och sammanhanget – busshållplatser i mindre städer istället för spårvagnshållplatser i Göteborg – innebar att mycket mer planering och koordinering krävdes. I Göteborg städades hållplatserna varje morgon, vilket var väldigt bra för oss. I Skåne däremot skedde städningarna mycket mer sällan, vilket dels riskerade att resultera i dubbelräkningar av fimpar och dels att ge försvårande variation i datan t.ex. om städningen innan onsdagsmätningen hade skett tre dagar tidigare medan städningen innan fredagsmätningen hade skett bara en dag tidigare. Så vi fick se till att nya städrutiner skapades under mätveckorna.

Jesper:

Vilka är de viktigaste delarna för att en studie för att evidensbasera policy ska bli bra och användbar? Vad får man absolut inte glömma att göra och vad är mindre viktigt?

Tim:

Noggrann planering är a och o. Alla projektdeltagare behöver tänka på mätbarhet redan från dag ett. Studiedesign går inte att hänga på efter att interventionen och platsen för studien är bestämda, för då löper man en stor risk för att praktiska faktorer sätter käppar i hjulen. Mätbarheten bör få styra resterande delar av projektet, inte tvärtom.

Om man har möjlighet att arbeta med kontrollgrupp – vilket ju är guldstandarden – så ska man dock inte klappas sig på axeln riktigt än. För att jämförelsen alls ska bli meningsfull är det ju nämligen centralt att allt annat lika uppfylls i så hög utsträckning som möjligt. Jag har redan varit inne på hur vi arbetade med detta i dessa projekt, men en relaterad annan sak som är viktig att tänka på i fältstudier är så klart att minimera risken för att personerna i kontrollgruppen exponeras för nudgen. För att undvika detta behövde vi försöka se till att personer som hoppade på bussen på en hållplats i kontrollgruppen sedan inte passerade en hållplats med nudgekonceptet installerat innan de hoppar av. Och, på samma sätt, att se till att resenärer som hoppar på vid en hållplats i nudgegruppen sen inte reser förbi fler hållplatser med nudgen och därmed exponeras för den mer än andra eller mer än vad som är realistiskt. 

Det är också väldigt viktigt att se till att man mäter effekten från det man vill mäta, inte effekten från eventuellt mediauppmärksamhet. Både i Göteborg och Skåne var vi därför noggranna med att be projektdeltagarna att kommunicera så lite som möjligt innan och under mätningarna. Vid fältexperiment av denna typ vill journalister gärna skriva, och om försök att be dem att vänta tills resultaten är klara – då vi ju vill kommunicera så mycket som möjligt – inte fungerar kan man åtminstone se till att det finns beredskap på plats för hur vi vill beskriva aktiviteterna just nu. D.v.s. som "något vi testar lite för tillfället" snarare än som "ett experiment som pågår si och så länge och fungerar på detta och detta vis". Detsamma gäller för mätpersonalen om de får frågor när de är ute och räknar.

Det är svårt att säga att någonting är av mindre vikt, men för projekt såsom dessa skulle det väl i så fall vara exakt hur räkningarna utförs. Det viktiga är mätpersonalen är konsekvent i hur de gör och att det inte blir några systematiska skillnader mellan nudge- och kontrollgrupp. När mätpersonalen är igång märker de kanske att de på en viss hållplats vill räkna två meter in i gräset istället för bara en, eller vill gå på ett särskilt sätt p.g.a. hållplatsens layout. Så länge de sen räknar så varje gång och mätzonerna inte blir större för kontrollgruppen är för nudgegruppen eller vice versa, så är detta av mindre betydelse.

Jesper:

Hur ska ni gå vidare nu? Blir det fler studier på samma tema eller på något annat?

Tim:

Vi hoppas så klart på fler fimpstudier! Nudgen sprids redan till andra kommuner – Kävlinge, Nyköping – och även om våra projekt bidragit med kostnadseffektiva lösningar så är ju problemet inte direkt avhjälpt, varken i "våra" kommuner eller i övriga landet. En sak vi göra skulle vilja titta närmare på nu när vi har en del data i ryggen är hållplatser där problemen är särskilt stora, såsom vid tågstationer. Vi har nämligen hittills haft svårt att inkludera sådana hållplatser. Dels är de så unika på faktorerna nämnda ovan att det är svårt att skapa bra nudge- och kontrollgrupper, och dels innebär det faktum att det ofta är samma passagerare varje dag att det blir svårt att testa olika behandlingar på samma plats. Men kanske kan vi närma oss dessa problem bättre nu.

Övriga områden vi planerar studier på just nu inkluderar hållbara resvanor överlag och hållbarhetsarbete på arbetsplatser, och vi har nyligen slutrapporterat ett flertal studier på nudgar designade för att främja cykling.

Jesper:

Hur ser du på hur Nudging utvecklar sig i Sverige? Växer intresset fortfarande? Är det ett intresse som blir till verkliga försök att ändra på saker med hjälp av nudging eller är det mest prat?

Tim:

Intresset bara växer och växer. Varje dag får vi nya medlemmar i Nudging Sweden-gruppen på Facebook, våra och andras föreläsningar, workshops och kurser är i oerhört hög efterfrågan och Konsumentverkets Forum för miljösmart konsumtion eldar på intresset ytterligare. Och det är definitivt inte mest prat – alla vill tillämpa insikterna i verkligheten. De filosofiska aspekterna kring nudging diskuteras inte alls i samma utsträckning som de faktiska nudgarna, vilket verkligen tyder på att det finns stor aptit på nya sätt att arbeta med många av samhällets utmaningar.

Jesper:

Hur ser den närmaste framtiden för Nudging i praktiken ut?

Tim:
Fler tillämpningsområden och fler studier som bidrar till mer evidensbasering i samhället. Fortsatt kunskapsspridning. Vi på A Win Win World tänker bidra till allt detta genom den databas över evidensbaserade nudgar som vi håller på att bygga, vilken vi tänker ska underlätta för alla samhällsaktörer att identifiera och testa smarta lösningar. Den ska också göra det tydligt hur mycket bevis det finns för att en given nudge kommer att fungera.

Jesper:
Tack så mycket Tim och fortsatt lycka till med ert arbete att sprida kunskapen om nudging

PS: Alla bilder hämtade från projektrapporterna och SYSAV. Se länkar i början av artikeln.