Året är 1909. En ung man sitter i ett mörktlagt rum och
väntar på att hans ögon ska vänja sig vid mörkret. Studenten heter Ernest
Marsden och är på god väg att göra en av de centrala upptäckter i den process
som ska leda fram till en ny förståelse av atomernas uppbyggnad. Han följe de
instruktioner som han fått och efter tjugo minuter gör han sig beredd, han lägger
ögat mot mikroskopets okular och tänder en mycket ljussvag lampa. Ljuset går
genom en tunn glasskiva och genom linsen förväntar sig han att få se enstaka
sporadiska gnistor men det han istället får se är en kontinuerlig ström av små
ljusblixtar som dyker upp i en takt av cirka en per sekund. Han tycker att det
liknar gul-grönaktiga stjärnor som blinkar till på en natthimmel och eftersom
resultatet är så oväntat dröjer han med att informera sin professor Ernst
Rutherford i en vecka för att under tiden genomföra observationen fler gånger
för att försäkra sig om att han inte misstagit sig. Rutherford har tilldelat
Marsden uppgiften mesta för att på allvar konstatera att hans gissningar kan
avfärdas men istället visar Marsdens observationer just att atomerna är
uppbyggda av oändligt små partiklar, att de har en kärna kring vilken det
cirkulerar andra partiklar men att det mesta av atomen består av tomrum.[1]
Trots att detta lilla nedslag i en drygt hundra år gammal
berättelse är långt från heltäckande tror jag ändå att man kan göra ett par
poänger kring vad vetenskap är genom att se lite noggrannare på den.
Med andra medel
För att börja i någon ändå så gör Marsden sin upptäckt med hjälp av ett instrument som är utvecklat just för att övervinna de hinder som våra normala sinnesorgan vid en viss gräns obönhörligen stöter på. Om det var Galileo som först vände kikaren upp mot natthimlen törs jag inte ta gift på men sant är att vi kan bygga fysiska hjälpmedel som gör att vi kan se längre, göra nya saker och ta reda på mer om världen. Till de hjälpmedel som vi använder måste man också räkna de metoder som används i utforskandet, det vill säga delvis hur instrumenten används men också delvis på vilket sätt, med vilka medel och i vilken ordning undersökandet av världen görs.
Det första jag vill poängtera är att detta bruk av instrument och metoder utgör en förlängning av de ”instrument” och ”metoder” vi från början är utrustade med, det vill säga våra sinnesorgan och vårt intellekt. Vår medfödda kunskap och vår förmåga att ta in information, skönja mönster och genom försök-och-misslyckanden hitta ny kunskap tar oss långt. Men vid någon punkt krävs det mer för att kunskapen ska fortsätta utvecklas och här tar vi till systematiserande, metod- och instrumentutveckling. Detta är en del i det som gör denna typ av kunskapssökande till vetenskapligt- till skillnad från helt vanligt kunskapssökande men det innebär en gradskillnad mot vad vi utan hjälpmedel kan åstadkomma, inte en artskillnad.
För att börja i någon ändå så gör Marsden sin upptäckt med hjälp av ett instrument som är utvecklat just för att övervinna de hinder som våra normala sinnesorgan vid en viss gräns obönhörligen stöter på. Om det var Galileo som först vände kikaren upp mot natthimlen törs jag inte ta gift på men sant är att vi kan bygga fysiska hjälpmedel som gör att vi kan se längre, göra nya saker och ta reda på mer om världen. Till de hjälpmedel som vi använder måste man också räkna de metoder som används i utforskandet, det vill säga delvis hur instrumenten används men också delvis på vilket sätt, med vilka medel och i vilken ordning undersökandet av världen görs.
Det första jag vill poängtera är att detta bruk av instrument och metoder utgör en förlängning av de ”instrument” och ”metoder” vi från början är utrustade med, det vill säga våra sinnesorgan och vårt intellekt. Vår medfödda kunskap och vår förmåga att ta in information, skönja mönster och genom försök-och-misslyckanden hitta ny kunskap tar oss långt. Men vid någon punkt krävs det mer för att kunskapen ska fortsätta utvecklas och här tar vi till systematiserande, metod- och instrumentutveckling. Detta är en del i det som gör denna typ av kunskapssökande till vetenskapligt- till skillnad från helt vanligt kunskapssökande men det innebär en gradskillnad mot vad vi utan hjälpmedel kan åstadkomma, inte en artskillnad.
Teori och tolkning
Vidare är det slående hur beroende Marsdens observation var av en teori för att förstås. Att genomföra samma observation utan någon som helst teori om vad det observerade betyder skulle lämna observationen fritt hängande. Att observationen tolkas i ljuset av en teori är själva grundförutsättningen för att denna observation blev betydelsebärande i direkt anslutning till observationen.
Man kan absolut tänka sig att observationen gjordes utan att en utvecklad teori som tolkningsram fans tillgänglig eller till och med i ”frånvaro” av teori. Samma observation hade naturligtvis varit möjlig men utan teorin hade processen med att tolka vad observationen betydde tagit helt andra vägar. Kanske hade man till slut kommit till samma svar eller så hade observationen fallit i glömska (detta är ju kontrafaktiskt och omöjligt att veta i det aktuella sammanhanget men alternativen är rimliga att tänka sig).
Jag skriver ”frånvaro” av teori eftersom det inte kan existera observationer som är helt teorilösa. Termen teori används här i vid mening och syftet är att poängtera att våra sinnesorgan inte bara ”kan ta in” observationer ”helt objektivt” utan att det är ett faktum att alla sinnesintryck tolkas av nervsystemet och hjärnan. Graden av tolkning är dock mycket skiftande och i detta exempel handlar det om en teoribildning kring atomen som var under utveckling under denna period. Men här måste vi notera att den bakomliggande teorin kan se mycket olika ut beroende på dels stadie i undersökningsprocessen och dels beroende på vilket ämne det handlar om. Det kan sträcka sig från Einsteins relativitetsteori till att bara handla om att observationen i fråga är meningsfull att notera och det observerade värt att beskriva, och allt där emellan.
I praktiken kan det vara teorin som förutsäger vilka observationer som är (borde vara) intressanta att göra och där med vilka metoder som ska användas. Men ordningen kan också vara den motsatta. Vidare kan teori också skada observationerna i meningen att bruket av redan falsifierad teori alternativt inte speciellt rimlig teori placerar observationerna i en felaktig kontext och därmed hindra eller obstruerar en rimligare tolkning. Detta är, enligt min åsikt, tyvärr ofta fallet inom samhällsvetenskapen i vilken ”teorier” av allehanda slag återbrukas i samma eller lätt omarbetad form trots att de visats föga värdefulla i en process som mer liknar modets växlingar än en kumulativ process av bättre och bättre vetande.
Teorier är alltså alltid en del av den vetenskapliga processen men omfattningen av teorin kan variera kraftigt. Teorin kan ge förutsägelser om framtida upptäckter men om observationerna inte stöder dessa förutsägelser så blir slutsatsen att teorin inte är korrekt (här finns det dock en hel del ”om och men” som vi dock inte ska gå in på). Teorin är dock alltid en del av tolkningen av observationer och data även om detta kan vara i större eller mindre grad. Observationer i ljuset av en mycket outvecklad teori kan fortfarande vara intressanta som fakta medan teorier som i stort saknar grund i observationer bara är lösa spekulationer, om ock rimliga och spännande sådana.
Vidare är det slående hur beroende Marsdens observation var av en teori för att förstås. Att genomföra samma observation utan någon som helst teori om vad det observerade betyder skulle lämna observationen fritt hängande. Att observationen tolkas i ljuset av en teori är själva grundförutsättningen för att denna observation blev betydelsebärande i direkt anslutning till observationen.
Man kan absolut tänka sig att observationen gjordes utan att en utvecklad teori som tolkningsram fans tillgänglig eller till och med i ”frånvaro” av teori. Samma observation hade naturligtvis varit möjlig men utan teorin hade processen med att tolka vad observationen betydde tagit helt andra vägar. Kanske hade man till slut kommit till samma svar eller så hade observationen fallit i glömska (detta är ju kontrafaktiskt och omöjligt att veta i det aktuella sammanhanget men alternativen är rimliga att tänka sig).
Jag skriver ”frånvaro” av teori eftersom det inte kan existera observationer som är helt teorilösa. Termen teori används här i vid mening och syftet är att poängtera att våra sinnesorgan inte bara ”kan ta in” observationer ”helt objektivt” utan att det är ett faktum att alla sinnesintryck tolkas av nervsystemet och hjärnan. Graden av tolkning är dock mycket skiftande och i detta exempel handlar det om en teoribildning kring atomen som var under utveckling under denna period. Men här måste vi notera att den bakomliggande teorin kan se mycket olika ut beroende på dels stadie i undersökningsprocessen och dels beroende på vilket ämne det handlar om. Det kan sträcka sig från Einsteins relativitetsteori till att bara handla om att observationen i fråga är meningsfull att notera och det observerade värt att beskriva, och allt där emellan.
I praktiken kan det vara teorin som förutsäger vilka observationer som är (borde vara) intressanta att göra och där med vilka metoder som ska användas. Men ordningen kan också vara den motsatta. Vidare kan teori också skada observationerna i meningen att bruket av redan falsifierad teori alternativt inte speciellt rimlig teori placerar observationerna i en felaktig kontext och därmed hindra eller obstruerar en rimligare tolkning. Detta är, enligt min åsikt, tyvärr ofta fallet inom samhällsvetenskapen i vilken ”teorier” av allehanda slag återbrukas i samma eller lätt omarbetad form trots att de visats föga värdefulla i en process som mer liknar modets växlingar än en kumulativ process av bättre och bättre vetande.
Teorier är alltså alltid en del av den vetenskapliga processen men omfattningen av teorin kan variera kraftigt. Teorin kan ge förutsägelser om framtida upptäckter men om observationerna inte stöder dessa förutsägelser så blir slutsatsen att teorin inte är korrekt (här finns det dock en hel del ”om och men” som vi dock inte ska gå in på). Teorin är dock alltid en del av tolkningen av observationer och data även om detta kan vara i större eller mindre grad. Observationer i ljuset av en mycket outvecklad teori kan fortfarande vara intressanta som fakta medan teorier som i stort saknar grund i observationer bara är lösa spekulationer, om ock rimliga och spännande sådana.
Två vägar till kunskap
Ett tredje konstaterande är att Marstens observation just är en observation. Han observerar ett utsnitt ur verkligheten och beskriver detta och på grundval av de teorier som man hade fick observationen betydelse. Det rörde sig inte om ett experiment av det slag man normalt tänker sig när man utifrån en tanke om lämpligt utfall (målstyrning) ser om det alternativ man väljer ger de resultat man vill åt. Utan det handlade om att observera och beskriva en del av verkligheten. Visst fanns det en hypotes (att man skulle få se sporadiska gnistor vilken i detta fall visade sig vara felaktig) men hur intressant hypotesen än är så fyller den logiskt sätt ingen essentiell funktion i observationen och beskrivningen. Marsdens arbete är på det principiella planet mer likt Linnés beskrivningar av olika växter än den instrumentmakares arbete av försök-och-misslyckande som utvecklat mikroskopet han använde. Jag har varit inne på detta tema i tidigare inlägg men jag anser att det tål att upprepas. Som jag ser det så finns det två huvudsakliga empiriska vägar till kunskap: observationer och beskrivningar av fysiska, psykiska eller sociala fakta respektive målstyrda försök att finna det bästa sättet att nå målet. I båda fallen kan man dock gå vidare och försöka ta reda på hur genom olika metoder, så som experiment, historiska undersökningar mm och man vill försöka förklara varför i ljuset av någon typ av teori.
Den viktiga poängen som jag vill föra fram är den att det i grunden bara finns två vägar till empirisk kunskap, nämligen de nämnda beskrivande respektive målstyrda och att det för båda gäller att man via goda metoder och trovärdiga data vill ta reda på hur och varför.
För båda dessa två alternativ missförstår man dock inom skilda delar av vetenskapen och samhällsdebatten implikationerna av detta.
För de flesta är ett målstyrt vetenskapligt arbete fullt legitimt och dessutom ivrigt påhejat när det handlar om det bästa sättet att bygga en bro, en mobilsatelit eller en bränslesnål bil, men inte när det handlar om det bästa sättet att nå fram till sociala eller politiska mål. Missförståndet här handlar om att det är vanligt att den målstyrda forskningen kring sociala eller politiska mål misstänkliggörs som legitimt vetenskapligt värv. Självklart kan man på etiska, politiska, praktiska eller andra grunder ifrågasätta målsättningen som driver denna forskning men själva principen att försöka finna det bästa sättet att nå fram till målet i fråga är densamma som för den målstyrda forskningen kring den bästa bron.
Gällande beskrivande forskning ses denna som mindre viktig eller till och med direkt ovetenskaplig inom delar av samhällsvetenskapen. Här tror man att det centrala och det vetenskapliga är att ”använda en teori” och att deskriptiva studier inte ska göra sig besväret. Men som sagt så är dessa helt grundläggande för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att utveckla teorier som kan förklara samhälleliga fakta och fenomen på precis samma grunder som att en beskrivning av en näpen ängsblomma är centralt för att förstå och förklara naturens mångfalt, släktskap och utveckling.
Ett tredje konstaterande är att Marstens observation just är en observation. Han observerar ett utsnitt ur verkligheten och beskriver detta och på grundval av de teorier som man hade fick observationen betydelse. Det rörde sig inte om ett experiment av det slag man normalt tänker sig när man utifrån en tanke om lämpligt utfall (målstyrning) ser om det alternativ man väljer ger de resultat man vill åt. Utan det handlade om att observera och beskriva en del av verkligheten. Visst fanns det en hypotes (att man skulle få se sporadiska gnistor vilken i detta fall visade sig vara felaktig) men hur intressant hypotesen än är så fyller den logiskt sätt ingen essentiell funktion i observationen och beskrivningen. Marsdens arbete är på det principiella planet mer likt Linnés beskrivningar av olika växter än den instrumentmakares arbete av försök-och-misslyckande som utvecklat mikroskopet han använde. Jag har varit inne på detta tema i tidigare inlägg men jag anser att det tål att upprepas. Som jag ser det så finns det två huvudsakliga empiriska vägar till kunskap: observationer och beskrivningar av fysiska, psykiska eller sociala fakta respektive målstyrda försök att finna det bästa sättet att nå målet. I båda fallen kan man dock gå vidare och försöka ta reda på hur genom olika metoder, så som experiment, historiska undersökningar mm och man vill försöka förklara varför i ljuset av någon typ av teori.
Den viktiga poängen som jag vill föra fram är den att det i grunden bara finns två vägar till empirisk kunskap, nämligen de nämnda beskrivande respektive målstyrda och att det för båda gäller att man via goda metoder och trovärdiga data vill ta reda på hur och varför.
För båda dessa två alternativ missförstår man dock inom skilda delar av vetenskapen och samhällsdebatten implikationerna av detta.
För de flesta är ett målstyrt vetenskapligt arbete fullt legitimt och dessutom ivrigt påhejat när det handlar om det bästa sättet att bygga en bro, en mobilsatelit eller en bränslesnål bil, men inte när det handlar om det bästa sättet att nå fram till sociala eller politiska mål. Missförståndet här handlar om att det är vanligt att den målstyrda forskningen kring sociala eller politiska mål misstänkliggörs som legitimt vetenskapligt värv. Självklart kan man på etiska, politiska, praktiska eller andra grunder ifrågasätta målsättningen som driver denna forskning men själva principen att försöka finna det bästa sättet att nå fram till målet i fråga är densamma som för den målstyrda forskningen kring den bästa bron.
Gällande beskrivande forskning ses denna som mindre viktig eller till och med direkt ovetenskaplig inom delar av samhällsvetenskapen. Här tror man att det centrala och det vetenskapliga är att ”använda en teori” och att deskriptiva studier inte ska göra sig besväret. Men som sagt så är dessa helt grundläggande för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att utveckla teorier som kan förklara samhälleliga fakta och fenomen på precis samma grunder som att en beskrivning av en näpen ängsblomma är centralt för att förstå och förklara naturens mångfalt, släktskap och utveckling.
[1]
Cathcart, Brian (2006). Flugan i katedralen – hur en liten grupp
vetenskapsmän från Cambridge vann kapplöpningen om att först lyckas klyva
atomen. Santérus förlag, Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar