När den fråga man vill besvara i en undersökning är bestämd blir det framtida svaret till det mål man vill uppnå med undersökningen. Det är nu detta mål som bestämmer vilka metoder som man kan, bör eller måste använda för att nå till målet - frågans utformning bestämmer i vilken riktning svaret ska finnas och detta blir till en målstyrning av metodvalet. Så oavsett om undersökningens syfte, om svaret på frågan, gäller en beskrivning av en del av verkligheten eller en målstyr undersökning i sig (alltså "Hur bygger man den bästa bron?") så styrs valet av metoder av det kommande svaret.
Vill jag besvara frågan "Hur bygger man den bästa bron?" så kan de metoder jag väljer att använda för att besvara frågan omöjligen handla om hur man på bästa sätt sätter en bedövning, beskriver en blomma eller organiserar en grupp elever. Svaret avgör vilka metoder som ska väljas.
Men med detta sista "ska" menar jag inte att valet av metod för den skull är något självskrivet. Tvärt om är valet av metod en fråga om kumulativ och ibland stokastisk utveckling genom en process av trial-and-error. Metoden som väljs kommer att ge vissa svar. En annan metod hade troligen givit andra svar. Men vilka svar är bäst? Det avgörs beroende på sammanhang men rimligen både genom konfrontation med verkligheten samt genom analys, diskussion och jämförelse.
De metoder som i praktiken väljs avgörs i någon grad av den teoretiska inramningen. Vilar ämnet i fråga tungt mot en utvecklad teoribildning blir metoderna kanske de "gamla vanliga" medan en undersökning av mer jungfrulig mark kanske öppnar för test av olika metoder på samma problemställning. Vidare kan ämnen som vilar tryggt på välutvecklade teorier och metoder ibland genomgå drastiska förändringar genom applicerande av nya metoder på den gamla frågeställningen, metoder som helt plötsligt tycks ge riktigare och bättre svar på frågorna. Med detta kommer även teorierna gällande frågeställningen att omvärderas och ändras.
Men man kan också tänka sig att nya teorier kring ett ämne leder till att man tolka svaren på frågorna i ett annat ljus. Troligen sker här också en ändring av även metoderna i någon form eller av det material/de data som man använder. Men hur detta ser ut i verkligheten är en empirisk fråga och alla försök till generella beskrivningar (som T. Kuhns "De vetenskapliga revolutionernas struktur" mf) tycks mig vara tämligen bortkastade försök att generalisera en i tid och rum mycket komplex företeelse (vetenskapernas verkliga historiska utveckling) till en mer hanterlig berättelse som dock genast blir verklighetsfrämmande.
Varför detta är intressant att fundera över anser jag vara just på grund av att det klarlägger förhållandet mellan fråga, svar och metod. En fråga är en fråga. Bättre eller sämre avgörs dels av syftet och dels av personliga preferenser. Men frågan kan ge upphov till vetenskapliga svar i det fall då vetenskapliga metoder används för att komma fram till svaret. Och vetenskapliga metoder är sådana vilka via en process av trial-and-error utvecklas till att ge de svar som är bäst av de svar som kan ges (eller har givits). Detta är en process som aldrig kan sägas vara avslutad men jag tror dock att man i många aspekter kan anse att det bästa svaret (till och med det sanna svaret) har uppnåtts så långt vi nu kan bedöma men att det inom andra områden fortfarande sker en kumulativ utveckling mot bättre och bättre svar samt att det för vissa områden faktiskt mer går i cirklar eller till och med går bakåt - med detta beror i förekommande fall på att man bortser från huruvida svaren kan testas och falsifieras alternativt att man av politiska eller andra skäl bortser från att svaret är falsifierat och ändå håller fast vid det.
Att nogsamt försöka avgöra vilka som är de bästa metoderna samt hur detta ska avgöras är alltså helt centralt för om ämnets utveckling kumulativt går mot bättre och bättre svar eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar