Så vackert att man kan gråta

Hur viktigt är det att motivera varför man vill göra en undersökning eller varifrån en hypotes härstammar? Enligt både en och två personer inom akademin är detta av avgörande betydelse har jag fått erfara. Men vad skulle det i så fall betyda och varför är det viktigt? (svar: inte vet jag)

I ett uppsatsarbete som jag nyligen slutför har en av mina lärare kraftigt framhärdat i att uppsatsen inte kan bli godkänd om jag inte förbättrar ”tratten” alltså inledningen av uppsatsen där jag från tidigare forskning motiverar varför min undersökning är relevant. Poängen med ”tratten”, eller inledningen, skulle alltså vara att med utgångspunkt från tidigare forskning ge argument för varför min undersökning är värd att genomföras.

Visst kan man tänka sig att man kan motivera sitt utforskande bättre eller sämre utifrån vad man tidigare vet eller att man aktivt tar vid där andra har slutat. Genom att utgå från vad andra har kommit fram till kanske man kan se det som att ”min” undersökning vinner i vetenskapligt förtroende och med utgångspunkt från denna tidigare forskning så kommer man kanske fram till en rimlig hypotes som man vill testa.

Men man kan väl också tänka sig att man vill utforska ett ämne bara för att, bara för att man tycker att det verkar kul/bra/intressant/nödvändigt eller för att man råkar snubbla över ett intressant datamaterial?! Självklart är det inte fel att utgå från vad tidigare studier har angett som angelägna ämnen för fortsatta studier eller att genom en genomgång av det man tidigare kommit fram till mejsla ut en angelägen frågeställning.

Nu kanske jag bakar ihop argumenterandet om ”varför min undersökning är intressant utifrån tidigare forskning” med ”förutsättningarna för min hypotes eller teori” och kanske kan man argumentera för att dessa två att väsensskilda. Men jag vill hävda att bakgrunden till ”varför” och bakgrunden till ”min hypotes” är lika i följande avseende: det är lika oviktigt ur teoretisk synvinkel att ge argument för att rättfärdiga mina val gällande båda dessa aspekter. Och för att riktigt bevisa min poäng så drar jag till med ett citat av Popper som är så vackert att man kan gråta:

[…] Vi kan nämligen säga […] att ur vetenskaplig synpunkt är det irrelevant om vi erhållit våra teorier genom att hoppa till slutsatser utan belägg eller bara råkat snubbla över dem (dvs. genom ”intuition”) eller också genom något induktivt förfarande. Frågan ”Hur kom du på din teori?” är helt och hållet en privatsak i motsats till frågan ”Hur har du testat din teori?” vilket är det enda som är av vetenskapligt intresse. [kursivering i original] (Popper, 2002, s. 131)

Nu kanske du tror att jag är ironisk och det var jag ju så klart i en aspekt; nämligen den att ett citat av en ikonoserad person bevisar något. Jag anser att Popper har helt rätt men att han sagt det gör det inte mer sant än att du eller jag säger samma sak.

Anledningen till att Popper har rätt är för att det som avgör om något är korrekt eller inte just avgörs genom att utsätta hypotesen för test. Oavsett hur många tidigare studier du kan rada upp för att ”bevisa” riktigheten i dina utgångspunkter så kommer detta aldrig att kunna fälla något avgörande rörande din hypotes och undersökning. Inte heller är det på något vis så att en undersökning blir bättre eller viktigare för att andra människor (kallade forskare eller inte) anser så. Självfallet kan det vara så att det av en hel massa människor anses vara högst prioriterat att ta fram ny kunskap om X, och det finns kanske ingen anledning att ifrågasätta alla dessa människors omdöme. Men det är också lika sant att undersökningar utan någon synbar koppling till ett uppmärksammat behov kan visa sig vara nog så viktiga av en eller annan anledning som först blir tydlig någon gång i framtiden. Vill man läsa en intressant bok om sådana exempel så skulle jag vilja passa på att rekommendera följande:

Att upptäcka det oväntade – Om vetenskapliga bakslag och storslagna resultat av Peter Sylwan (Fri tanke 2013)

Jag har ju skrivit om demarkationskriterium mellan vetenskap och det som inte är vetenskap förut och det ovan sagda skiljer sig ju betydligt från just denna diskussion. Men här har vi ett tydligt demarkationskriterium; är anledningen till att du väljer en viss frågeställning eller hypotes ett avgörande kriterium för huruvida din undersökning är vetenskaplig eller inte? Svar: Nej!
Ergo – en frågeställnings vetenskaplighet avgörs inte av varför någon vill besvara den eller varifrån uppslaget till en hypotes kommer.

Popper, K. (2002). Historicismens elände. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.