Grupptänkande eller Hur en grupp kan fatta kloka beslut

Hur kommer det sig att grupper kan fatta uppenbart dåliga beslut och skrida till handling trots att det framtida misslyckandet utifrån verkar uppenbart? Om det handlar psykologen Irving Janis undersökning Victims of Groupthink, från 1972, som gett upphov till begreppet grupptänkande.[1]

Janis undersökning gällde i första rummet hur president John F Kennedy och hans rådgivare kunde planera och genomföra det som kom att kallas för Grisbuktsinvasionen som var ett försök att störta Castros regim med hjälp av exilkubaner tränade och utrustade av USAs militär.

För att rekapitulera händelseförloppet:
CIA och President Kennedys ministär har bestämt sig för att de vill hjälpa till att störta Castros regim som de anser utgör ett hot mot landet. CIA tränar med Guatemalas hjälp exilkubaner i gerillakrigsföring. Detta avslöjas den 10 januari 1961 på New York Times förstasida. Trots att planer är avslöjad fortsätter planeringen av invasionen. Man försöker försvara träningen av exilkubaner med att det enbart är tänkt att dessa ska stå emot en kubansk invasion i Guatemala vilket man hävdar är nära förestående.
USA ville att exilkubanernas invasion skulle se ut som en självständig patriotisk styrka varför man förnekade all inblandning, inga amerikanska soldater skulle heller delta i landstigningen. Men den allmänna tolkningen var att det var USA som stod bakom. 
Planeringen av landstigningen ändrades delvis under tidens gång. Man hade från början bestämt sig för en plan B om den första delen av landstigningen skulle innebära att invasionsstyrkan mötte på starkt motstånd. I detta fall skulle invasionsstyrka retirera upp till Escambray-bergen och där sammanstråla med inhemska motståndare till regimen. Problemet vara bara att denna plan B inte ändrades då man senare ändrade landstigningsplats från en plats i närheten av bergen till Grisbukten trettio mil från bergen, trettio mil av oländiga träsk och djungler. När invasionsstyrkan på ett tusen fyra hundra man landsteg väntade tjugo tusen kubanska soldater på dem. Inom tre dagar var hela invasionsstyrkan tillfångatagen eller dödad.

Att planeringen av invasionen lämnade en del i övrigt att önska var inte minst Kennedy och hans ministär smärtsamt medvetna om. Dock gjorde man inte rent hus med gruppen som planerat invasionen. Det man istället gjorde var att utreda hur man hamnade i en situation där uppenbara felslut inte uppmärksammats varpå ett antal förändringar i hur gruppen skulle fungera genomfördes. När man inte långt senare stod inför hotet att Sovjet skulle placera kärnvapen på Kuba (den så kallade Kubakrisen) så kunde man hantera denna situation på ett helt annat vis.

De historiska omständigheterna kan vi lämna därhän men de organisatoriska förändringarna som man genomförde är generaliserbara och värda att uppmärksammas.

Att skapa förutsättningar för klokare gruppbeslut

·         Skepsis och ifrågasättande måste varar övergripande ledord.

·         Gruppens medlemmar ska inte bara uttala sig som experter inom respektive ämne utan också som generalister och man måste våga ifrågasätta allt.

·         Någon eller några i gruppen bör åläggas uppgiften att fungera som ”intellektuella vakthundar” och ställa obekväma frågor, ifrågasätta slutsatser och spela djävulens advokat.

·         Etikettsregler och hierarkier ska lämnas därhän.

·         Ledaren för gruppen bör ibland lämna diskussionerna, även fysiskt lämna rummet, så att övriga medlemmar kan tala fritt. Ledaren bör också vänta med att uttrycka sin åsikt till dess att övriga medlemmar gjort det.

·         Externa rådgivare bör användas vid behov för att ge nya perspektiv.

Att ifrågasätta kan vara svårt och för att motverka låsta positioner bör ifrågasättandet ske i form av frågor som ber om preciseringar. Ett allmänt hållet påstående kan vara svårt att kritisera just på grund av att det är allmänt hållet. Därför blir det första steget alltså att ifrågasättas genom att be om preciseringar som sedan i sin tur kan prövas.

Det finns alltid en risk att grupper utvecklar en samförståndskultur, ett grupptänkande, där oriktiga och orimliga åsikter och slutsatser får fäste om ingen opponerar sig. Men genom att aktivt verka för ifrågasättande och debatt kan gruppen och dess kunskap utvecklas till något som är större än summan sina delar.

---

[1] Denna framställning bygger på: Philip E. Tetlock och Dan Gardner (2016), Konsten att förutsäga framtiden, Bokförlaget Daidalos AB, Götebord, sid 233-241.