tisdag 22 november 2016

Termer i skolan, tekniska vs vardagliga

Jag råkar bland annat försörja mig som slöjdlärare på lågstadiet (alla material, genetisk kompetens ej utbildad ;-) ). I den egenskapen deltar jag så klart i samtal, diskussioner och mötet med de andra lärarna och genom åren har jag stött på tanken att det är mycket viktigt att hålla sig till rätt termer och framförallt att lära eleverna rätt termer, särskilt vad beträffar matematik men även i övrigt. Främst har detta rört termerna versaler och gemena samt addition, subtraktion, multiplikation och division – istället för de mer vardagliga orden stora och små bokstäver samt plus, minus, gånger och delat.

Diskussionen kring att använda rätt term har alltså handlat om att det är viktigt att lära sig rätt term per se samt att användandet av rätt term på något vis skulle främja inlärningen. Kanske finns det också andra argument men tyvärr måste jag säga jag inte kan se riktigheten i dessa argument och därför har jag svårt att redogöra för dem på ett bra sätt.

Min åsikt om detta är följande:
Självklart är det viktigt för allmänbildningen att känna till och kunna använda rätt term och den ”tekniska”/ämnesspecifika termen för ett begrepp.
Men jag kan inte se att användandet av dessa begrepp i sig skulle kunna ha någon positiv effekt på inlärningen och kunskapsbildningen. Det som skiljer ”stor bokstav” från ”versal” är ju ingenting vad gäller begreppet. Dessa två termer/ord är synonymer och som sådana utbytbara. Det som skiljer dem från varandra är att vardagsordet ”stor bokstav” både är lättare att säga och att komma ihåg och i sig är en förklaring om vad termens begrepp handlar om. För att förklara vad termen ”versal” betyder måste man säga något i stil med ”versal betyder stor bokstav”. För att förklara vad termen ”stor bokstav” betyder måste man säga något i stil med ”stor bokstav”. Har man väl lärt sig att det finns två storlekar på alla bokstäver och att dessa skiljer sig lite i form och storlek så blir det sedan mycket lätt att förstå att ”stor bokstav” syftar på de stora och ”liten bokstav” syftar på de små…

Jag är ledsen om jag framför självklarheter här men jag tror tyvärr inte att det är helt självklart för alla. I någon typ av vällovligt syfte så menar ju som sagt ett inte ringa antal lärare (och kanske andra) att man faktiskt vinner något på att använda de tekniska namnen på dessa begrepp. Men jag vill alltså hävda att man med detta enbart lägger till ett försvårande moment i inlärningsprocessen.

Vidare kan jag inte förstå hur en användning av de vardagliga varianterna av dessa termer på något vis skulle göra inlärningen och kunskapsbildningen lägre/sämre/svårare.

Det är ju trots allt så att termer bara är till för att sätta nämn på begrepp och så länge vi alla är med på vad vi talar om så är allt frid och fröjd. Språket är ju till för att kommunicera med. Kallar jag ”hammare” och ”spik” för ”löksoppa” och ”verfremdungseffekt” så är det inget problem så länge den jag talar med förstår vad jag säger.

Men har någon argument för motsatsen så vill jag gärna ta del av dem!!



Annars som sagt:
Alla barn bör tids nog lära sig att vardagliga termer som stor och liten bokstav, plus, minus, gånger och delat har tekniska synonymer som egentligen räknas som mer rätt. Att inte veta om detta skapar definitivt framtida svårigheter eftersom man i så fall kommer att ha svårt att förstå när någon i en tidning eller på TV talar om att ”…det stod skrivet med gemener…” e.dy.
Men när man lär sig att skriva och att räkna så finns det ingen fördel med att komplicera processen ytterligare genom att använda komplicerade termer som i sig är svåra att förstå och som inte på ett enkelt sätt knyter an till ett begrepp och en aktivitet.    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar