Att referera eller inte referera, det är frågan... (som Hamlet sa strax innan det där mer kända uttalandet)

Vid ett flertal tillfällen under mina studier vid universitet och högskola har jag fått veta av läraren för dagen att en text utan referenser inte är vetenskaplig, alternativt att det är referenserna som gör en text vetenskaplig.

På ett plan så har dessa personer så klart rätt: att inte kunna belägga sina uttalanden med en referens av något slag blir så klart det samma som att hitta på. Framförallt gäller detta förstås faktauppgifter, eller empiri. Att hävda att någonting förhåller sig på ett specifikt sätt, utan att redogöra för varifrån denna information kommer måste givetvis klassas som en brist. Lika så att referera eller citera en annan person utan att ange varifrån referat/citat kommer.
Vidare bygger i princip all vetenskap på något plan på vad andra människor innan ”mig” har kommit fram till och att inte ta rada på vad ”vi” redan vet eller att på annat sätt negligera tidigare kunskap måste också anses vara ett fall av bristfällig vetenskaplighet.

Men på ett högre (eller djupare?) plan, stämmer det då verkligen att vetenskap måste bygga på referenser? Är det inte till och med tvärt om? Om det är referenser till vad andra säger som i grunden avgör om något är vetenskapligt eller ej, är inte detta då detsamma som blind auktoritetstro? Och är inte just förkastandet av auktoriteter och allt som tidigare tagits för sant en central del av det som vi vill kalla för vetenskaplighet?

Jag tänker så här: man kan åberopa både Kant, Butler och Gud Fader själv, men ett argument står och faller till syvende och sist med sin egen inneboende logik och/eller grund i empiri.

Alltså: Äras den som äras bör, och se till att ha ordentliga referenser till empiri eller till den som sa det först. Men vetenskapligt blir ett uttalande först om det är logiskt stringent och/eller grundat i empiri samt möjligt att falsifiera.