På ett plan så har dessa personer så klart rätt: att inte
kunna belägga sina uttalanden med en referens av något slag blir så klart det
samma som att hitta på. Framförallt gäller detta förstås faktauppgifter, eller
empiri. Att hävda att någonting förhåller sig på ett specifikt sätt, utan att
redogöra för varifrån denna information kommer måste givetvis klassas som en
brist. Lika så att referera eller citera en annan person utan att ange varifrån
referat/citat kommer.
Vidare bygger i princip all vetenskap på något plan på vad andra människor innan ”mig” har kommit fram till och att inte ta rada på vad ”vi” redan vet eller att på annat sätt negligera tidigare kunskap måste också anses vara ett fall av bristfällig vetenskaplighet.
Vidare bygger i princip all vetenskap på något plan på vad andra människor innan ”mig” har kommit fram till och att inte ta rada på vad ”vi” redan vet eller att på annat sätt negligera tidigare kunskap måste också anses vara ett fall av bristfällig vetenskaplighet.
Men på ett högre (eller djupare?) plan, stämmer det då
verkligen att vetenskap måste bygga på referenser? Är det inte till och med
tvärt om? Om det är referenser till vad andra säger som i grunden avgör om
något är vetenskapligt eller ej, är inte detta då detsamma som blind
auktoritetstro? Och är inte just förkastandet av auktoriteter och allt som
tidigare tagits för sant en central del av det som vi vill kalla för
vetenskaplighet?
Jag tänker så här: man kan åberopa både Kant, Butler och Gud
Fader själv, men ett argument står och faller till syvende och sist med sin
egen inneboende logik och/eller grund i empiri.
Alltså: Äras den som äras bör, och se till att ha
ordentliga referenser till empiri eller till den som sa det först. Men
vetenskapligt blir ett uttalande först om det är logiskt stringent och/eller
grundat i empiri samt möjligt att falsifiera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar