Inom den vetenskapliga kommunikationen blir förmågan att
förstå varandra extra viktig om man utgår från av vetenskapens ska försöka säga
något viktigt om världen. Följaktligen blir det viktigt att de termer man
använder i kommunikationen definieras så att man vet vilka begrepp de täcker.
Men jag tror inte att jag är ensam om att anse att man mer än sällan stöter på
diverse former av språkförbistring inom så väl vetenskapen som akademin, i ”gammel-media”
likväl som i ”sociala media” vilka har sin grund i att personer använder samma
termer för olika begrepp och hamnar i luven på varandra på grund av att man
inte inser detta.
En from förhoppning hos mig är att vi borde kunna komma fram
till gemensamma begrepp så att de konflikter som eventuellt kan kvarstå handlar
om reella olika tolkningar av hur saker och ting borde vara, och inte om
missförstånd gällande termernas begrepp.
Huruvida ”fiskpinnar” syftar på panerade bitar av fisk eller flygmaskiner är ju i grunden inte viktigt bara vi kommer överens om vilket.
Huruvida ”fiskpinnar” syftar på panerade bitar av fisk eller flygmaskiner är ju i grunden inte viktigt bara vi kommer överens om vilket.
Institutet för språk och folkminnen hette tidigare Språkrådet
– institutet för språk och folkminnen. Under våren 2015 fanns nedanstående
förklaring till skillnaden mellan Ord och term samt mellan Term och
begrepp. Idag, 2016-01-05 är texten ändrad och kortare, se http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/terminologi/terminologins-grunder.html
Istället för att jag ska göra ett tafatt försök att själv förklara
detta så klipper jag in Språkrådets gamla text här nedanför. Men besök
gärna http://www.sprakochfolkminnen.se/
för mer matnyttig information om språk och terminologi.
Vad är det för skillnad mellan ord och
termer?
Alla termer är också ord men alla ord är inte termer.
En term är ett ord eller uttryck som genom tradition eller överenskommelse
används inom ett speciellt fackområde i en väl avgränsad betydelse. Termer kan
vara
· enkla ord, t.ex. patient,
avlösning, oxidator
· sammansatta ord, t.ex. moppmoped,
tappvarmvatten, hemsjukvårdsbesök
· flerordsuttryck, t.ex. god man,
halvhård golvbeläggning, byggnad med särskilt bevarandevärde.
Ord i det så kallade allmänspråket kan ha
en vid och ibland ganska luddig betydelse. När sådana ord används som termer
får de en betydligt snävare betydelse, och man säger då att en
terminologisering av ordet har skett. Exempel är besök (inom
hälso- och sjukvården) och lera (inom geologin). En del
termer går i stället i den motsatta riktningen ut i allmänspråket och blir
frekvent använda där. Man kallar detta fenomen för avterminologisering. En
avterminologisering sker ofta i samband med katastrofer och olyckor. Så har
t.ex. bogvisir, akrylamid och tsunami avterminologiserats.
Ordet term har inte alltid använts i svenskan. Särskilt under andra hälften av 1700-talet användes konstord frekvent; det var tyskans Kunstwort som stod som förebild. Ett skäl till att konstord så småningom blev obrukbart var att vi i svenskan allt mindre använde förleden konst- i betydelsen 'vetenskap, teknik'. Ordet term är idealiskt med hänsyn till att det är lätthanterligt, internationellt förankrat och kort.
”Fackexperter vill krångla till det!” hör man emellanåt. Att en fackspråklig text med många termer upplevs som krånglig, svårtillgänglig och ibland till och med snobbig beror på att den återspeglar en språkgemenskap som stänger den oinvigde ute. Men termerna är nödvändiga när fackexperter inom ett visst fackområde kommunicerar sinsemellan; de behöver termerna för att säkerställa en så effektiv kommunikation som möjligt.
Om en fackexpert däremot skall skriva för lekmän, så bör han eller hon förklara termerna så tydligt som möjligt, utan att för den skull undvika att visa dem i texten. Det kan också vara värt att var och en påminner sig om vilka termer man själv använder i sin egen yrkesutövning – då har man nog också större respekt för andras termer.
Ordet term har inte alltid använts i svenskan. Särskilt under andra hälften av 1700-talet användes konstord frekvent; det var tyskans Kunstwort som stod som förebild. Ett skäl till att konstord så småningom blev obrukbart var att vi i svenskan allt mindre använde förleden konst- i betydelsen 'vetenskap, teknik'. Ordet term är idealiskt med hänsyn till att det är lätthanterligt, internationellt förankrat och kort.
”Fackexperter vill krångla till det!” hör man emellanåt. Att en fackspråklig text med många termer upplevs som krånglig, svårtillgänglig och ibland till och med snobbig beror på att den återspeglar en språkgemenskap som stänger den oinvigde ute. Men termerna är nödvändiga när fackexperter inom ett visst fackområde kommunicerar sinsemellan; de behöver termerna för att säkerställa en så effektiv kommunikation som möjligt.
Om en fackexpert däremot skall skriva för lekmän, så bör han eller hon förklara termerna så tydligt som möjligt, utan att för den skull undvika att visa dem i texten. Det kan också vara värt att var och en påminner sig om vilka termer man själv använder i sin egen yrkesutövning – då har man nog också större respekt för andras termer.
Vad är skillnaden mellan term och
begrepp?
Begrepp är
ett mångtydigt ord. Det kan ha olika betydelser i olika sammanhang:
”Han har inget som helst begrepp om ekonomi.”
”Demokrati är ett mångtydigt begrepp.”
”Rikssvenska är ett ofta använt begrepp i dispyter om vad som är rätt och fel.”
”Skev – ett nytt begrepp för genusforskningen”
”Polisen skulle stå i begrepp att avvisa någon”
”Livskvalitet är ett begrepp för framtiden.”
”Teater Mars har blivit ett begrepp inom finlandssvenskt teaterliv.”
”Vi måste reda ut begreppen.”
Terminologiarbete, som är en gren av språkvårdsarbetet, syftar till att utveckla olika fackspråk så att de så bra som möjligt duger för en precis och entydig kommunikation. I terminologiläran, som terminologiarbetets metoder och principer vilar på, används begrepp och term i sinsemellan klart avgränsade betydelser. Begreppet står här för människans inre bild eller den mentala föreställningen om företeelser i verkligheten, t.ex. föremål, händelser, väsen eller processer.
Ett begrepp som anknyter till en grupp företeelser i verkligheten (t.ex. träd eller cykel) kallas för allmänbegrepp och ett begrepp som anknyter till en enda, en unik, företeelse i verkligheten (t.ex. Kaknästornet) kallas för individualbegrepp.
Eftersom begreppen bara existerar i föreställnings- eller tankevärlden måste vi ge dem benämningar när vi kommunicerar. Vi förser dem då med ord eller uttryck, i fackspråket kallat termer. Termen kan liknas vid en etikett som man sätter på begreppet. Det begrepp som beskrivs med definitionen ”högvuxen, icke klättrande vedväxt med genomgående huvudstam” etiketteras med termen träd på svenska, arbre på franska och muorra på nordsamiska.
Kärnan i terminologiläran ligger i de inbördes relationerna mellan företeelser i verkligheten, begrepp i föreställningsvärlden samt termer och definitioner i den språkliga världen. I terminologiarbetet är det, om det skall vara framgångsrikt, fundamentalt att hålla reda på de tre världarna och att hela tiden veta var man befinner sig i diskussionen.
”Han har inget som helst begrepp om ekonomi.”
”Demokrati är ett mångtydigt begrepp.”
”Rikssvenska är ett ofta använt begrepp i dispyter om vad som är rätt och fel.”
”Skev – ett nytt begrepp för genusforskningen”
”Polisen skulle stå i begrepp att avvisa någon”
”Livskvalitet är ett begrepp för framtiden.”
”Teater Mars har blivit ett begrepp inom finlandssvenskt teaterliv.”
”Vi måste reda ut begreppen.”
Terminologiarbete, som är en gren av språkvårdsarbetet, syftar till att utveckla olika fackspråk så att de så bra som möjligt duger för en precis och entydig kommunikation. I terminologiläran, som terminologiarbetets metoder och principer vilar på, används begrepp och term i sinsemellan klart avgränsade betydelser. Begreppet står här för människans inre bild eller den mentala föreställningen om företeelser i verkligheten, t.ex. föremål, händelser, väsen eller processer.
Ett begrepp som anknyter till en grupp företeelser i verkligheten (t.ex. träd eller cykel) kallas för allmänbegrepp och ett begrepp som anknyter till en enda, en unik, företeelse i verkligheten (t.ex. Kaknästornet) kallas för individualbegrepp.
Eftersom begreppen bara existerar i föreställnings- eller tankevärlden måste vi ge dem benämningar när vi kommunicerar. Vi förser dem då med ord eller uttryck, i fackspråket kallat termer. Termen kan liknas vid en etikett som man sätter på begreppet. Det begrepp som beskrivs med definitionen ”högvuxen, icke klättrande vedväxt med genomgående huvudstam” etiketteras med termen träd på svenska, arbre på franska och muorra på nordsamiska.
Kärnan i terminologiläran ligger i de inbördes relationerna mellan företeelser i verkligheten, begrepp i föreställningsvärlden samt termer och definitioner i den språkliga världen. I terminologiarbetet är det, om det skall vara framgångsrikt, fundamentalt att hålla reda på de tre världarna och att hela tiden veta var man befinner sig i diskussionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar