Att motivera sitt (vetenskapliga) utforskande

När man utforskar något ämne på något vis, antingen i praktiskt i livet (Vilken svamp går att äta?) eller mer filosofiskt/teoretiskt/vetenskapligt (Hur långt är det till månen? Kan man utvinna medicin ur den här svampen?) så finns det antagligen och rimligen någon typ av motiv till varför man vill få reda på mer om detta. Vilket motivet är skiftar säkerligen, men nyfikenhet och/eller praktisk nytta är nog ofta förekommande.
Men kan man tänka sig ett utforskande som inte har några motiv alls? Hypotetiskt sätt borde det vara möjligt men jag har svårt att se att en människa kan vara helt fri från alla typer av motiv. Det skulle vara om det var under tvång, men i så fall borde väl den person som tvingar ha ett motiv?!

Varför spekulerar jag nu kring detta?
Jo, jag tänker att denna fråga hör ihop med frågan om huruvida det finns några ”vetenskapliga frågor” eller inte (som jag skrivit om i inlägget "Vetenskapliga frågor"). Och svaret på den frågan är enligt mig; Nej, det är svaret som är vetenskapligt eller inte.
Följande på detta kan man alltså ställa sig frågan om huruvida motiven till en undersökning kan vara mer eller mindre vetenskapliga? Alltså, blir en undersökning mer vetenskaplig på grund av att det finns (en viss typ av/tillräckligt noga underbyggda) motiv till varför man vill besvara denna fråga? Och är det kanske till och med så att en undersöknings ”vetenskaplighet” avgörs av motiven?

Att det påstås att det är viktigt att tillräckligt noga underbygga motiveringen till varför man vill undersöka ett visst ämne har både jag själv, och personer jag känner och talat med, fått erfara i samband med deltagandet i olika akademiska utbildningar. De som håller i utbildningen hävdar något i stil med att ”det är viktigt för den vetenskapliga kvalitén på denna uppsats att du kan visa varför din undersökning ska göras. Du måste ta hänsyn till kontexten/tidigare forskning/nyttan/etc”.

Som jag ser det så finns det två punkter i detta:

a)      Motivet till varför man vill undersöka ett område har lika lite med vetenskaplighet att göra som påståendet att en fråga kan eller inte kan vara vetenskaplig. Igen är det så att det är svaret som avgör om något är vetenskapligt eller inte.

b)      Men precis som med ”frågan” så finns det självklart bättre eller sämre motiv till att undersöka ett ämne – i alla fall ur subjektiv synvinkel. ”Jag” eller ”vi” kan anse att vissa ämnen är i större eller mindre behov av vidare utforskande. Och lika så kan man i sina försök att motivera varför göra detta på ett bättre eller sämre vis, man kan till exempel noggrant gå igenom det man tidigare trott och vetat om ett ämne och på så vis komma fram till ett ”behov” av mer kunskap eller så kan man slarvigt hävda ett ”behov” av mer kunskap fast än frågan kanske redan är avgjord och utredd så gott det går. Men det är också ett obestridligt faktum att många av våra viktigaste kunskaper och landvinningar kommit sig ur ett utforskande som från början absolut inte var tänkt att gå åt det håll som det sedan kom att gå och kanske till och med bygger på misstag och missförstånd.

Att motiveringen till en undersökning påverkar vetenskapligheten av undersökningen är alltså inkorrekt (men kan någon argumentera för motsatsen vill jag hemskt gärna ta del av detta) och även om det är fullt rimligt (och framförallt aldrig fel) att ge en väl underbyggd motivering så är det desto viktigare att poängtera att det fria sökandet, uppkommet ur nyfikenhet, är långt viktigare än en aldrig så väl underbyggd motivering.