Vård eller forskning - uppföljning

På DN Debatt 2016-06-16 berättar proffesorerna Olle Lindvall och Ingemar Engström om det utredningsförslag som följer av Macchiarini-skandalen som Kungliga vetenskapsakademin och Läkarsällskapet lägger nu fram.

"Så kan patienter skyddas mot alltför riskabla åtgärder"
http://www.dn.se/debatt/sa-kan-patienter-skyddas-mot-alltfor-riskabla-atgarder/

Punkterna som utredningen förslår är verkligen kloka och bra!
Här följer dessa:

"1 Det måste finnas en teoretisk vetenskaplig grund för att använda en obeprövad behandling på patienter och det måste vara rimligt att metoden ska kunna leda till återvunnen hälsa eller minskat lidande.
2 En positiv effekt av metoden utan alltför stora risker måste ha visats i en adekvat djurmodell alternativt att metoden använts framgångsrikt på ett annat organ/sjukdom på människa.
3 Behandlingen får endast prövas på enstaka, allvarligt sjuka patienter som saknar andra effektiva behandlingsalternativ.
4 Behandlande läkare ska utarbeta en plan som beskriver teoretisk grund, resultat från studier som påvisar effekt och säkerhet, den planerade behandlingen i detalj och hur patienten ska följas upp.
5 Planen ska godkännas av en nationell kommitté för bedömning av obeprövade behandlingsmetoder. Denna kommitté bör bestå av kliniker och forskare inom medicinsk och kirurgisk specialitet, etiker och jurist samt ad hoc-experter på det specifika området.
6 Det slutgiltiga beslutet att använda en obeprövad behandlingsmetod fattas av verksamhetschef som är ytterst ansvarig.
7 Behandlande läkare måste inhämta informeras samtycke från patienten. Informationen måste vara utformad så fullständigt och begripligt som möjligt. Patienten och närstående måste få all tillgänglig information om kunskapsläget och om vilka kunskapsluckor som finns för att kunna vara delaktig i beslutet.
8 Användning av obeprövade behandlingsmetoder på enstaka, allvarligt sjuka patienter enligt dessa riktlinjer är att betrakta som hälso- och sjukvård och inte som klinisk forskning. Ska behandlingsmetoden testas på flera patienter måste detta ske inom ramen för en traditionell klinisk prövning."

Det syns ju klart och tydligt att utredarna har tagit starkt intryck av mitt blogg-inlägg ;-)
Men för att vara allvarlig så är förslagen som sagt mycket bra och de tankar jag förespråkade rörande riskanalys och försiktighetsprincipen anser jag täcks bra i dessa punkter (för att nu klappa mig själv (eller utredarna...) på axeln).

Två saker skulle jag dock vilja lyfta.

Första den mindre viktiga:
Punkt 8 behandlar frågan om gränsdragningen mellan klinisk forskning å ena sidan och hälso- och sjukvård å den andra. Som jag påpekade i det första inlägget anser jag att denna dikotomi är konstlad. Men jag antar att det är viktigt att påpeka detta efter som det gäller olika regler för respektive syssla. Så för de praktiserande läkarna och andra inblandade är detta en viktigt punkt som måste stadgas.

Och nu en punkt som i mitt tycke inte får tillräcklig uppmärksamhet i punkterna: 
Ett stort problem med Macchiarini och hans forskning var ju att de studier som han publicerat, så vitt jag förstår det, var falsarier. Därför borde en punkt ha beskrivit konkret hur kontrollen av kunskapsläget och den eventuella forskning som finns ska gå till. Lämpligen borde den nationella kommittén ges detta uppdrag. Och kanske tänker man sig att detta är underförstått i skrivelsen under punkt 5 men jag tycker ändå att detta borde skrivas ut. Uppenbarligen hade en hel del personer på "Karolinska" låtit sig förledas eller på annat sätt övertygas om att Macchiarinis forskning var något på spåren. Men en noggrannare analys av hans arbeten gav ju vid handen att hans resultat inte höll den nivå som han utgav dem för att göra.
Det är verkligen en miss att denna punkt inte tas upp och konkretiseras.

Förutom denna kritik så är det som sagt verkligen kloka förslag som framförs och jag hoppas att detta blir verklighet - med ett tillägg i enlighet med det ovan påpekade!