Demarkationsproblemet 2 – bluffmakare stoppas

I Dagens Nyheter 18/6 2016 (s. 12) kan man läsa om ¼ sida med rubriken ”Föreläsare som anklagats för bluffmetoder stoppas” (artikeln på dn.se är publicerad den 17/6 och är mycket lik men texten i pappersupplagan är något ändrad, http://www.dn.se/nyheter/sverige/bluffanklagad-halsoforelasare-stoppas/).

Nyheten som rubriken syftar på är att föreläsaren i fråga skulle ha föreläst på ABF men att dessa hävt bokningen och att föreläsningen nu inte kommer att ske.

Föreläsaren är en Brian Clement som tillsammans med sin fru Anna Maria Clement (som tydligen är svenska) driver en hälsoanläggning i Florida. Anledningen till att föreläsningen stoppats är Clement, enligt artikeln, menar att de kan boka cancer och ms med bland annat vetegräslavemang och raw food. Vidare står det i faktarutan att Clement blivit hårt kritiserad av kanadensiska medier då två svårt sjuka barn varav den ena hade cancer behandlats med c-vitamininjektioner. Barnen genomgick inte reguljär vård och ett av barnen avled (vid ospecificerad tidpunkt).

I artikeln får den svenska överläkaren och seniora professorn Håkan Mellstedt uttrycka sin skarpa skepsis mot Clements påståenden. Vidare menar Pontus Böckman från Föreningen Vetenskap och Folkbildning att ”de som upplåter sina lokaler till en sådan här person verkligen borde tänka över vilket budskap de hjälper till att sprida”.

Om man ska börja i den änden så finns det en gammaldags sentens som lyder ungefär så här:
”Jag avskyr dins åsikter men jag är beredd att gå i graven för din rätt att uttrycka dem”.

Med undantag för åsikter som enligt lagstiftningen är att betrakta som olagliga (helts mot folkgrupp till exempel) så är ju själva kärnan i yttrandefriheten att alla typer av åsikter ska få yttras. Ingen har någon rättighet till de materiella resurser som kan krävas för att åsikterna i fråga ska kunna yttras och/eller spridas men om yttrandefriheten ska vara mer än fina ord på ett papper så krävs det av de som har tillgång till de materiella resurserna att de faktiskt upplåter utrymme även åt åsikter som är mindre omtyckta.

Man kan ju så klart känna att det är obehagligt att åsikter som ligger långt ute i någon marginal ska få utrymme att yttras och spridas. Så tycker till exempel jag om åsikter som nedvärderar människor på grund av ursprung, kön eller andra medfödda faktorer som individen inte har någon möjlighet att välja eller påverka.
Men man måste ändå fråga sig om inte motsatsen är värre. Om man väl beträder censurens stig vet man inte vilka åsikter som imorgon hamnar i onåd. Bättre är då att bekämpa de åsikter man anser vara fel med hjälp av goda argument och bättre kunskap.

Åsikter och påståenden är en sak, handlingar en annan.
Min kunskap om fallet med de allvarligt sjuka barnen sträcker sig enbart till det som står i artikel, men jag måste anse att både föräldrar och Clement har ett ansvar. Clement har dock ett speciellt ansvar eftersom det är han (de) som kommer med påståenden rörande mekanismer, behandling och effekt.

Gällande vuxna som är vid sina sinnens fulla bruk bör dessa givetvis ha rätt att välja vilken behandling de vill. Men det innebär inte att samhället ska stödja alla behandlingar. Det innebär inte heller att samhället tyst ska åse behandlingar som man av goda skäl anser vara ineffektiva, verkningslösa eller kanske till och med kontraproduktiva.
Men av detta följer inta att en person som Clement också ska hindras från att uttala sig och propagera för sin uppfattning. Ett fritt samhälle bör ha en mycket tillåtande attityd till spridning av allehanda åsikter och till vuxna människors rätt att själva avgöra sina öden. Detta gäller religioner och allehanda trosinriktningar, politiska åskådningar och det bör också gälla åsikter om hälso- och sjukvård.

Men som sagt än en gång; detta betyder inta att åsikten i fråga bör stå oemotsagd. Om till exempel Plymouthbröderna håller en informationskväll bör de få göra detta. Men med lika stor rätt som ”brödernas” åsikter bör kritiseras bör också varje annan åsikt utsättas för kritik i den mån det finns sådan.

Utan att ha någon större kunskap om Clements än den som jag just nu har tillägnat mig måste jag dock också framhålla följande:
Tänk om Clement har rätt??!!
Nu anser jag att det verkar osannolikt att lavemang av vilken sort det än må vara kan ha någon större helande effekt men tänk om det ändå ligger något i vad Clement hävdar…

Jag anser att man borde kunna ta ett mer konstruktivt grepp på Clements och deras påstående än att ropa på förbud. I stället borde man kräva att få ta del av alla fallstudier och all den kliniska erfarenhet som Clement har. Vilka sjukdomar och åkommor har de som behandlas på Clements anläggning? Hur behandlas dessa? Hur följer man upp sina behandlingar? Vilka effekter har behandlingarna?
Och Framför allt: Är det möjligt att se effekter av Clements behandlingar som inte kan tillskrivas placebo-effekter - effekter som inte kan tillskrivas de effekter som uppkommer av att man blir omhändertagen och utsatt för behandlingar som man hoppas och tror kommer att hjälpa?

”Att tänka kritiskt är stort men att med ett öppet sinne vara beredd att utvärdera också sådant som man spontant anser vara omöjligt är större.”

Kommer man med påståenden om kausala samband, till exempel mellan en behandling om en effekt, så måste man kunna visa på en rimlig mekanism som kan förklara orsak och verkan. Kan man inte visa på en sådan och om man inte kan redogöra för resultat av i det här fallet klinisk verksamhet etc, men att man ändå hävdar att ”vetegräslavemang kan bota cancer” så bör man rättmätigt betraktas som charlatan och företrädare för pseudovetenskap.

Men om man kan redogöra för en möjlig mekanism och om man gör alla sina empiriska data tillgängliga för kritisk utvärdering bör man tas på lika stort allvar som andra. Vetenskapen måste vara öppen för alternativa förklaringar och om man på förhand räknar bort vissa förklaringar för att man av en eller annan orsak anser att dessa saknar trovärdighet så finns det en risk att man samtidigt kastar ut barnet med barnvattnet. Vetenskapen och kunskapsutvecklingen lever på att hypoteser testas och bekräftas, eller förkastas.

Slutsatsen är alltså att alla förklaringar av ett fenomen förtjänar att tas på allvar och utvärderas enligt samma rigorösa standard som alla andra.
Att på förhand döma ut något som pseudovetenskap gör att man riskerar att missa viktig kunskap. Men gör man anspråk på att vilja förklara orsak och verkan samtidigt som man inte låter sina anspråk utvärderas bör man tills vidare sättas i samma kategori som handpåläggare och tungomålstalare.