Hemnet och Foucault

Har du känt dig övervakad på sista tiden? 

Eller kanske egentligen inte övervakad utan mer som att du liksom gör saker i ditt liv och i ditt hem för att passa in, för att följa med strömmen, så att du inte ska verka konstig, hamna lite utanför eller till och med riskera att förlora stora ekonomiska resurser om du inte gör detta?
Eller förresten igen. Kanske har du gjort allt detta utan att faktiskt vara medveten om det?
Det borde i alla fall finnas många människor där ute bland bostadsrättsägarna som känner så (Oj! Är jag förresten en av dem?) om man får tro lektor Andres Bartonek, Södertörns Högskola, som i det senaste numret av Filosofisk tidskrift[1] i uppsatsen Hemnet och Foucault argumenterar för att hemnet.se har just denna funktion.

Om det faktiskt finns några bostadsrättsägare där ute som känner sig övervakade av Hemnet vet jag inte och tyvärr gör Bartonek i sin uppsats inga försök att koppla sina påståenden till någon empiri. Men konsekvensen av hans resonemang måste bli så som ovan beskrivits, eller rättare; det är så det borde vara om Bartonek har rätt och därmed är nästa steg att försöka testa denna hypotes empiriskt.  

Men nu går jag händelserna i förväg.
Vi ska börja från början och gå igenom de viktigaste passagerna i Bartoks text för att se vad han skriver och vad jag anser att man kan tycka och tänka om dito.

1) Bartonek (f.o.m. nu förkortat till B) inleder sin text med att konstatera att ”[V]ägen till ett permanent boende i säg Stockholm är komplicerad, och det går inte att hitta många vägar som leder runt behovet av personligt grundkapital.” Detta leder enligt B vidare till att de boende i staden blir spekulanter på bostadsmarknaden och att ”man ofta tvingas internalisera en viss typ av marknadsekonomiskt tänk à la Schumpeter: man måste hela tiden vara på väg och fundera över nästa steg på marknaden.”

Att antalet bostadsrätter växt på bekostnad av antalet hyresrätter under senare år är så klart helt korrekt. Men att alla bostadsrättsägare är ”på väg” är rimligen en övertolkning. Visst finns det många som flyttar och det finns säkert en hel del som byter bostad strategiskt för att som det heter ”göra bostadskarriär”. Men det finns också många som bor relativt stationärt under längre tid. Hur detta exakt ser ut är så klart en empirisk fråga som B inte tar upp. Vi kan alltså konstatera att Bs bakgrund till kommande diskussion är byggd på något som han hävdar, som kanske kan varar korrekt men också kan vara fel eller lite både ock och som framförallt kräver empiriska data för att underbyggas.

2) ”En vinnare på bostadsrättsmarknaden är i tanken hela tiden på väg någon annanstans och förbereder nästa schackdrag på marknaden.”

Vi bortser här från den retoriska aspekten av Bs framställning och funderar i stället över sakinnehållet: Är ”[E]n vinnare på bostadsrättsmarknaden […] hela tiden på väg […]? Ja det beror på vad man menar med ”hela tiden” och med ”vinnare”. Vi kanske kan anta att B med ”vinnare” menar en person som säljer dyrare än hen köpt och på så vis ökar sitt kapital. ”Hela tiden” vet jag inte riktigt hur man ska tolka men rimligen måste det betyda en relativt snabb omsättning av kapitalet, i detta fall bostaden. Och i boendetermer kanske man kan tänka sig att ”hela tiden” kan betyda ett byte av bostad mer ofta än vart annat år och med siktet inställt på ”så snart som möjlighet till vinst uppenbarar sig”.

Att köp-sälj-flytt är en ganska påfrestande process kan nog de flesta hålla med om och därför är det kanske orimligt att anta att ”en majoritet” av de som äger sin bostad aktivt försöker att hitta ny bostad ”hela tiden” i syfte att förmera sitt kapital. Att det finns några som gör det är jag säker på. Men knappast alla eller de flesta… Nu pratar i och för sig B inte om ”alla” eller ”de flesta” utan bara om ”vinnare”, men ändå.
En sak har B dock rätt i: självklart vill den som säljer sin bostad göra en bra affär i förhållande till konjunkturen. Ingen säljer så klart för ett dåligt pris om man inte är tvungen till det. Och som bostadsmarknaden har sett ut under de senaste åren, i alla fall i Stockholm, så har väl de flesta kallt räknat med att göra en vinst vid varje flytt.
Men igen: frågan är i grunden empirisk. Huruvida en ”vinnare […] hela tiden är på väg” eller inte är en fråga om att först definiera vad en ”vinnare” är och sedan vad ”hela tiden” innebär för att sedan hitta eller skapa data som kan bekräfta eller dementera hypotesen (dvs definiera och sedan ringa in ”vinnare” för att sedan undersöka om dessa ”hela tiden” är ”på väg”).

3) ”Detta har också som effekt att bostäderna gestaltas utifrån en gemensam måttstock på marknaden och därmed tenderar att se mer och mer lika ut. Lägenheternas utformning, inredning och gestaltning tenderar att homogeniseras eftersom man som bostadsrättsägare redan med ena ögat sneglar på nästa försäljning och köp och då måste tänka i termer av vad en potentiell köpare vill ha och hur lägenheten kan stylas så att det går att få ut så mycket som möjligt av den.”

Visst har vi alla sett reklamen för Lindström och Schyfferts föreställning ”Ljust och fräscht” som gick för ett par år sedan och vi ser alla mäklarannonser med påfallande vita lägenhetsinredningar. Men B gör här en hel del svepande uttalanden som förutom att grunda sig på ”en känsla” snarare än data dessutom gör utfästelser om kausala mekanismer.

Tenderar lägenheterna att ”se mer och mer lika ut”? Finns det en ”homogenisering”?
Det är inte utan att jag skälv börja tycka att jag är lite tjatig, men det är ju en empirisk fråga även det! Och B ger oss ingen empiri. Jag vet av mina föräldrar att det i skiftet 70-80-tal var väldigt modernt med vitt och att också mina päron gillade den stilen då. Men vi kan nog lugnt konstatera att det modet i alla fall inte berodde på ”marknadskrafternas homogeniserande tryck” eller något likande, hyresrätterna var ju som bekant vanligare då för tiden. Sedan dess har det kommit och gått en hel del inredningsstilar och nog kan man påstå att det finns och alltid har funnits ett flertal inredningsstilar parallellt beroende på landsände, tätort/landsbygd, klass, familjeförhållanden etc – i den mån man alls kan tala om sammanhållna stilar. Nu gör jag mig skyldig till samma svepande generalisering som B men jag försvarar mig med att påpeka att jag, till skillnad från B, inte använder detta för att lägga grunden för ett teoretiskt luftslott.

Ett sätt att undersöka giltigheten i Bs påstående om homogenisering skulle vara att jämföra inredningsstilar i bostadsrätter över tid för att se om det finns någon tendens mot en homogenisering. Vidare skulle man också kunna ställa detta mot en undersökning av hyresrätter för att se på inredningsstilar i dessa över tid och i jämförelse med bostadsrätter.

Innan vi lämnar detta stycke ska vi beakta Bs kausala påstående: ”[…] gestaltning tenderar att homogeniseras eftersom man som bostadsrättsägare redan med ena ögat sneglar på nästa försäljning […]”. Här återkommer påståendet om ”hela tiden” från förra stycket samt just kausalitetspåståendet. Existensen av denna kausalitet påstås av B men återigen utan någon som helst grund, empirisk eller annan.

4) Kommen så här långt (vilket för övrigt är just under mitten på den första sidan…) konstaterar B att hemnet.se är den viktigaste sajten för köp och försäljning av bostäder. Detta stämmer så vitt jag vet. Därefter menar han att efter en titt på bildgalleriet så kan man sluta sig till vilken typ av inredning och styling som är den vinnande typen. Kanske är det så, men som vi konstaterat förut så grundar B inte heller detta uttalande i någon vidare empiri varför hans uttalanden om ”homogeniserande tendenser” och liknande enbart kan sägas bygga på hans egna intryck.

Texten fram till nu är en typ av bakgrund men nu närmar vi oss pudelns kärna: nämligen Bs koppling mellan hemnet.se och Foucault.

5) ”Men det som intresserar mig mest vad gäller Hemnet är att denna sida förmedlar vad jag vill förstå som en disciplinerande blick på människors hem och boenden. Genom Hemnet tvingar människor varandra och sig själva att bo och leva på ett visst sätt. Om man inte motsvarar det som marknaden kräver kommer du att bli en förlorare på bostadsmarknaden. Marknadsföringen blir en del av livet. Hemnet möjliggör därigenom också en övervakande blick på människors boenden, men därigenom kommer också varje enskild människa att tänka sitt eget boende utifrån den potentiella blicken från en annan Hemnet-användare. Det spelar då ingen roll och ens lägenhet verkligen är upplagd till försäljning på sidan, utan man kommer att utforma sitt boende utifrån den internaliserade blicken från andra genom Hemnet.”

Som synes gör B här tämligen långtgående påståenden vilka han explicit håller för riktiga: Genom sajten hemnet.se disciplinerar människor/bostadsrättsägare varandra genom att de internaliserar den ”blick” som köparen sägs ha. Huruvida ”min” lägenhet just nu är upplagd till försäljning på Hemnet eller inte spelar enligt B inte någon roll. Hemnet ”tvingar” människor att ”bo och leva på ett visst sätt” och ”varje enskild människa kommer att […] utforma sitt boende utifrån den internaliserade blicken från andra genom Hemnet”.

Förutom att just påstå att det är på detta sätt så anför inte B någonting till stöd för dessa påståenden. Men som vi redan konstaterat angående tidigare påståenden så måste även dessa backas upp av empiriska data. Att hävda att människor disciplinerar varandra låter sig göras men att testa denna utsaga är svårare.
Kanske skulle man kunna testa dessa utsagor genom att djupintervjua bostadsrättsägare angående deras känslor inför försäljning. Eller så skulle man kunna jämföra hur olika bostäder ser ut då människor bor som vanligt i dem respektive hur de sedan ser ut på fotografierna på Hemnet när de ligger till försäljning (lika hela tiden eller skillnad?). Det som är svårare att undersöka är så klart påståendet att människor internaliserar en disciplinerande blick. Hur detta skulle gå till att undersöka har jag inga förslag på...

Apropå detta skulle jag vilja föreslå en alternativ hypotes: Det går mode i inredningsstilar, precis som i så mycket annat. Dessa moden växlar i tid och rum och med människors olika bakgrunder. Vidare finns det en tendens att göra lägenheter mer jämförbara och säljbara genom att ”skala bort” antalet möbler och genom att ta bort allt för personliga prylar. Men detta är mer att likna vid en tillfällig teaterkostym än en funktion av en ”disciplinerande homogeniserande blick”.       

6) Nu följer i texten ett längre stycke som sammanfattar det som B anser att Foucault säger i hans klassiska monografi Övervakning och straff. Det är värt att kommentera är att B redogör för detta som om det handlade om helt oomstridda faktautsagor snarare än om Foucaults tolkning och framställning som är en blandning av påståenden om historiska skeenden samt tolkningar av desamma. Till exempel refererar B Foucaults beskrivning av övergången från kroppsstraff till disciplinerande straff som sker under 1700- och 1800-talen samt hur detta enligt Foucault sägs leda över till en mer osynlig typ av maktutövning varpå B konkluderar att ”[E]tt osynligt förtryck riskerar därmed att varar värre trots undslippande av kroppsstraff.” Detta är i mina ögon för det första ett långtgående påstående, för det andra är det en fråga om värdering av olika straff hos den drabbade och där med en empirisk fråga som förvisso är ytterst svår att försöka besvara.  

Självfallet tar B också upp Foucaults nu mera klassiska beskrivning av Jeramy Benthams hoptänkta fängelsebyggnad Panopticon. Ifall läsaren inte känner till detta så var Panopticon ett förslag till en fängelsebyggnad där själva fängelset är byggt som en cirkel runt ett torn som står i mitten. Mittentornet är vakternas torn och där kan de titta ut utan att själva bli sedda. Den kringliggande cirkelformade fängelsebyggnaden har celler vilka är försedda med stora fönster inåt och utåt så att det hela tiden är möjligt att se exakt vad varje fånge i varje cell tar sig till. Eftersom fångarna hela tiden kan bli övervakade utan att de själva kan se om de är övervakade så kommer fångarna att, enligt Foucault, internalisera disciplineringen och därmed disciplinera sig själva. I princip skulle vakttornet kunna vara tomt så länge fångarna tror att de kan vara övervakade. Denna fängelsebyggnad och den internaliserade disciplineringen som denna sägs leda till använder Foucault i överförd bemärkelse för att förklara det moderna samhällets maktutövning och han menar att den moderna människan har internaliserat sin egen disciplinering på ett liknande sätt.

Några kommentarer kring Panopticon.
Det finns ett flertal fängelser som har en design som är inspirerad av Benthams Panopticon men inget som är byggt exakt enligt hans ritning[2]. Hur dessa i praktiken fungerar har jag inte prioriterat att sätta mig in i. Inte heller B berör dessa i texten. Emellertid undrar jag hur viktigt det är att övervaka vad fångarna gör i cellen? Där är de väl inlåsta med ett fåtal personliga tillhörigheter och poängen med att hela tiden kunna övervaka vad de tar sig till i cellen går mig förbi. Dessutom måste jag undra om det i praktiken inte borde bli som i dockusåpan BigBrother där övervakningskamerorna snabbt glöms bort? Att trapphus och andra gemensamma utrymmen där det sker en interaktion mellan fångarna skulle övervakas enligt denna princip förefaller för mig som mer givande, även om det knappast kan vara rimligt att tänka sig att fångarna i så fall skulle få gå fritt där utan någon närvarande övervakare i fast förvissning om att den internaliserade disciplinen är allt som behövs… Men detta alternativ tycks inte övervägas. Den enda riktigt fördelen med det panoptiska fängelset som jag kan se måste vara att antalet nattvakter kan minimeras för att på så sätt spara pengar åt fängelset. Vidare kan man tänka sig att om det hade varit så att Panopticon var ett fantastiskt koncept så hade de flesta fängelser i världen byggts enligt Benthamns ritning.

Men om vi lägger spekulationerna åt sidan så är en viktigare aspekt huruvida det går att fastställa att den Panoptiska principen för övervakning i det moderna samhället är överförd på samhället, och/eller till hemnet? Det vet B att svara på i uppsatsens sista stycke ”Hemnet och självövervakningen”:

7) ”Vad kan man se för kopplingar mellan hur Hemnet fungerar och används och Foucaults teori om de moderna formerna av övervakning, vilka bygger på att de övervakade själva övertar övervakningsrollen genom att de kan sägas internalisera en blick från utsidan? Min tanke är att Hemnet fungerar som en plattform för denna typ av självövervakning hos individerna och blir till en förmedling av individernas blickar på varandra och sig själva. Bilderna på andra lägenheter på Hemnet tenderar att bli internaliserad i människors medvetande och en avgörande dimension i deras gestaltning av sitt hem och liv. Det egna hemmet måste bestå i Hemnets ögon och uppfylla dess krav. Bilder på andras lägenheter är hela tiden en potentiell bild av den egna lägenheten, vilket gör att man gestaltar sitt hem efter dessa kriterier. Man kan alltid synas på Hemnet, och bara känsla av att inte motsvara dess krav skapar obehag och en känsla av förlust. […] Man lever därmed genom ett perspektiv utifrån som har blivit den egna blicken: man gör den externa blicken till sin egen självbild. Att gestalta sitt liv på detta sätt gör alienationen till regel – det är det främmande som är hemmets kriterium.”   

Stora ord.
Men som synes ingenting utöver det som antogs vara fallet redan i inledningen.  

Allt B säger är kanske korrekt och riktigt. Men det återstår i dagsläget att undersökas.

Som det nu är förutsätter B det som ska bevisas. I uppsatsen början återfinns ett antal påståenden vilka mer eller mindre upprepas, men med andra ord, i slutet av texten och i mitten finns en beskrivning av några tankegångar i Foucaults bok Övervakning och straff.

Många av påståendena skulle kunna undersökas för att därigenom fastställa om de stämmer eller ej (även om det i praktiken i flera fall skulle vara mycket svårt, tex att människors liv styrs av ”blicken från Hemnet”). Även de Foucaultinspirerade tolkningen skulle kanske kunna undersökas men det förefaller mig vara den svåraste nöten att knäcka – alltså hur man i praktiken skulle kunna genomföra en undersökning för hitta belägg för tolkningen. Dock är jag benägen att tro att både jag, Ockham, hans rakkniv och hans motorsåg finner det mer troligt och görligt att anta mindre extravaganta försökt till tolkningar, om det nu faktiskt skulle vara så att påståendena om homogenisering är riktiga…

Som jag nämnde i början så vet ju inte jag om Bartonek förväntar sig att hans uttalanden ska bli bedömda i ljuset av vad empirin säger. Men jag vill med emfas hävda att Bartonek gör ett stort antal uttalanden som bara blir intressanta i ljuset av empiri som antingen bekräftar eller dementerar det Bartonek påstår och jag har redan påstått att jag tror att det lutar åt det senare. Men med detta ska man inte misströsta! Trots allt är det så vår kunskap om världen växer. Vi iakttar världen runt om kring oss, vi försöker beskriva den och vi ställer upp hypoteser om möjliga förklarande mekanismer. Och även om våra förhoppningar om att vi är på rätt väg grusas så har vi ju faktiskt med det också konstaterat att vi kan lägga bort en möjlig förklaring och därmed också kommit ett steg närmare sanningen.

---

[1] Bartonek, Anders, Hemnet och Foucault, i Filosofisk tidskrift, årgång 37, nr 4, november 2016, s. 29-35.

[2] https://en.wikipedia.org/wiki/Panopticon
https://sv.wikipedia.org/wiki/Panoptikon_(f%C3%A4ngelse)